Stillsamt

 
Msyig vecka, trots ofantligt många tårar på min sista VFUdag. Barnen hade förberett en dans till mig och en present där de hade skrivit en bok (!!) om oss. Lillhjärtat exploderade och svämmade över av glädje men också av sorg då det var sista gången jag fick jobba med de. Det känns så värdefullt att kunna förklara ett begrepp länge och plötsligt så förstår eleven. Eller att få sitta och höra de läsa. När vi åter var på plats på universitetet stod gestaöltande examination på schemat och psykologtid. Och Black Friday! 
 
Jag har gjort mitt bästa på examinationen, löst några livsknutar och shoppat otroligt mycket. Igår lördag var vi ut och åt, en blandad kompott av grannar, klasskompisar, kollegor och bästa vänner. Vi satt länge på Levels och bara pratade, innan vi drog oss vidare hem till Olle & Ellen för spel. Mysig helg, nu känner jag mig uppladdad inför några hektiska tentaveckor med inlämningar och pararbeten parallelt med tentaplugget. 
 

En ångestfylld onsdag väntar

Jag tycker om att känna känslor, för då har jag något att förhålla mig till, oavsett om det är bra eller dåliga känslor. Men inför imorgon känner jag bara en bottenlös sorg. Sista VFU-dagen (praktikdagen) på skolan jag går på. Jag är inte alls redo att lämna klassen, sluta lära mig ofantligt nyttiga saker från min handledare som dessutom undervisar på ett sätt jag i framtiden vill undervisa och vara på. Jag är inte alls sugen på att återgå till plugget som sakta drar livslusten ur mig. Jag är inte redo att återgå till det liv jag kallar vardag. 
 
Så jag är minst sagt lite ledsen idag. Eller, lite, är en underdrift. Bottenlöst. 
Och så alla grubbrerier på det, vilket gym ska jag välja? Ska jag välja att flytta, trots att vi har det så bra? Vad ska jag fokusera på hos psykologen på torsdag? Kommer jag klara av examinationsuppgiften? Ska jag hålla mig borta på black Friday eller ska jag gå all in och tröstshoppa slut min årsbudget? 
Det enda positiva just nu är att Adam också befinner sig på samma nivå pga psykologikursen han läser i skolan, så vi kan ju åtminstonde gråta tillsammans! Och helvete vad jag kommer grina inatt. Bäst jag vaknar uttorkad så jag slipper visa mig megaledsen när det är dags att säga hejdå och på återseende till klassen imorgon eftermiddag. Fan vad mitt liv suger. 
 
Här är en låt jag fastnat lite extra för. 
 

Berlin part 1

Hej hörrni! 
 
En lugn, spontan och händelselös helg har rullat förbi och själv är jag helt uppfylld med energi, inspiration och livslust. Jag är så otroligt tacksam över mig själv att jag valde bort övningen i helgen. Det känns som att jag hunnit blivit människa igen bara under helgen!
 
I fredags hängde jag med Rebecka och plötsligt sitter vi i festblåsor och är påväg till Antons tentafest med Linus fr Dalarna. Lördagen var lugnare, med tvättid, städning av hela hemmet och kvällsbio. Söndagen har jag lagat pulled pork, fixat naglarna, gått igenom morgondagens lektioner jag ska hålla och hunnit planera december och lite av vårterminen faktiskt! Alltså, livet hörrni!
Kom och tänka på att jag inte visat er några bilder fr Berlinresan jag var på i början av höstterminen, så här kommer de!
 
 

Ett steg i rätt riktning

Nu känner jag mig så där löjligt stolt över mig själv. 
Jag har unden hösten, eller nästan alltid i livet varit duktig på stt multytaska och säga ja till för många grejer. Nu till helgen var tanken att åka på kurs i östersund och hålla några lektioner för FVRM, och länge har något långt ner i magen gnagt och sagt att jag inte har tid för att göra jobbet så bra som jag vill göra det. Och nyss tog jag mod till mig och lämnade återbud. Befrielsen är enorm och jag har kommit ett steg närmre min drömbild av mig själv. Och kankse mot ett mer hållbart välmående. Det är kul att ständigt göra roliga saker, men även roliga saker kan dränera en på energi man inte har råd att slösa bort. Nu ska jag fira min lilla seger med sömn, det är också en bristvara i mitt liv sen några månader tillbaka, och alla som känner mig vet väl om att jag inte fungerar utan sömn. Sov gott. 
 
 

-

 
Source
 
 

Helg

Hellu!
 
En tung skolvecka är är nu till ända. Vi har haft ett examinationstillfälle som tagit upp otroligt mycket fokus och energi. Den var egentligen inte så jobbig, men i mitt huvud målade jag upp världens dilemma. Efter examinationen i fredags kände jag mig bara så tom. Inte lättad, inte besviken utan bara tom. Gick ut på långpromenad med Rebecka och Siri och rensade fokuserade på livet igen. Sen började jag småfixa lite innan kvällens festligheter hos Ellen & Olle. 
 
Och den kvällen. Wow, jag hade så jäkla roligt! Magisk förfest bland nya fantastiska vänner, där spelade vi ring of fire, beerpong och drog bodyshots på en helt ny nivå. När vi hade som roligast började vi dra oss mot Ritz och promenaden dit var väldigt underhållande. Frida, jag och mina klasskompisar diskuterade roliga WTF-moments och jag skrattade så mycket så jag höll på att kissa på mig. Ritz var fint, bra musik rakt igenom för en gångs skull, bra dansgolv och en okej Petter uppträdde. Har lyssnat mycket på hans musik genom åren och hade väl stora förväntningar på honom, men den musik ag tycker om som han producerat är väl egentligen inte gjord för dansgolvssammanhang... Men jag var i goda vänners lag och jag var lycklig. 
 
Resten av helgen har jag städat hemmet, märkt mina böcker, tvättat i 10h, ätit tacos med Olle, Ellen, Frida, Adam & Rebecka och bara tagit det lugnt. Det känns så lyxigt att kunna sova ut till 10 utan att få dåligt samvete. Imorgon måndag börjar min sista VFU period igen och det är bara så fantastiskt det kan bli. Jag och Olle kommer få tillbaka lite vardagsmotion och kvalitetestund och jag slipper tänka så mycket på skolan för en gångs skull. Alltså, livet hörrni. Och till helgen åker jag upp till Östsersund och tjänstgör. Ska ta mig tid att njuta av livet medan det pågår, det är en av mina läxor från psykologen. Och jag ser fram emot det. 
 
 
Vi har varit bortskämda med sol hela helgen. 
 
 
 
 
Klasskompisar, Olle & Fredrik!
 
 
 
Tacohäng hos Frida. 

Jag kan inte släppa er

HEEEEEJ.
 
Jag kan inte släppa tanken på den här bloggen. Den har varit med mig i vått och torrt sen 2009. Min lilla bebis. Jag vill inte känna mig bunden och tvungen att skriva här och dagsuppdatera även om jag vill det. Men samtidigt vill jag inte lägga ner och konstatera att det varit fina år men att det nu är dags att gå vidare. Jag har inspirationen, engagemanget och kli i fingrarna att skriva men tiden räcker inte till. Jag ska försöka titta in så ofta jag kan, kankse inte för att huvudsakligen uppdatera er om dagens bravader utan mest för att få skriva av mig litegranna och dumpa mina känslor någonstans. 
 
Den senaste tiden har upplevts som ett helt liv i snabbspolning. Jag har klarat min första examination på lärarprogrammet!!! Trots en kraschad dator och en uttorkad kropp av alla gråtattacker som följde klarade jag att skicka in examinationen utan att ge upp. På riktigt. Jag har övat med kompaniet i Arvidsjaur, haft VFU på en fantastisk plats, hunnit lära känna fler klasskompisar, gråtit några skvättar, suttit på en skolgård någonstans i Örebro kl 03.00 på natten och pratat känslor, underhudsfett och lasange, köpt ett par svinfina Lundhags friluftsbyxor, firat 6 år med Adam och börjat gå hos en psykolog.
Livet är minst sagt omtumlande, men nu har jag börjat ta tag i det så jag slipper krascha rätt in i en betongvägg utan fungerande bromsar. Visserligen finns det inga garantier för att kraschen kan uteslutas, men nu kankse man kan fixa de där halvfungerande bromsarna iallafall. Jag är lycklig. Inte hela tiden, men mestadels av den. Jag bor i en fantastisk lägenhet, har en fin liten familj som alltid ställer upp, en lika fin granne och ett otroligt varierat liv. Jag och min psykolog tar itu med min vilja och mitt driv att leva tre liv samtidigt och det är för första gången i livet skönt att bara satsa helhjärtat på en sak. Det är inget farligt att jag går hos en legitimerad psykolog, det är bara ett bollplank och redskap så jag ska kunna fokusera på rätt saker. Och det är rätt mysigt att lära känna sig själv från ett professionellt perspektiv. Idag ska jag fila på min muntliga presentation och examination, jag har lite småångest över hur den ska presenteras, det känns som om jag är så engagerad att jag inte kan välja ämne eller ingång. När jag fått bukt på planeringen och skrivit ett PM till mig själv ska jag åka på hundkurs och därefter landa på skvalleronsdagen med mina grannar. DÄREFTER ska jag försöka kurera mig, är rätt förkyld och har otroligt ont i kroppen, har mensperiod och gett blod i samma veva som en kraftig förkylning brutit ut. Men den kommer nog lägga sig tills fredagen (då det är examination) - iaf hoppas jag på det, annars kan vi nog ha stora problem... Hur som, kul att prata nu måste jag återvända! Kram. 
 
 
 
 
En liten selfie innan ölhäng här i läggan. 
 
 
Älskade trötta gosegull, han har blivit tånåring nu. Trotsig och alldeles vild. 
 
 
 
 
En höstdag för några veckor sedan.
 
 
 
 
Så här kan en eftermiddag se ut mellan pluggen, en eftermiddagstabata till kaffet, någon?
 
 
 
 
En fin och sliten Olle en söndag i skolan. 
 
 
 
 
Efter ett seminarium och en vecka full av dagliga och tunga inlämningar unnade vi oss lite bowling, burgare och kvalitetstid. Fr v, Clara, Patricia, jag, Olle och Fredrik. 
 
 
 
Mer höst. 
 
 
 
 
Och så blev det plöttsligt vinter och Prinsen vaknade upp ur sin lilla depprision. 
 

Med flaggan i topp

Hej hörrni!
 
En VFU-period är nu till ända och det är med blandade känslor, men mest lycka jag lämnar med flaggan i topp! Jag har fått hålla egna lektioner, fått en riktig matteuppfräschning, utmanat mig själv och cyklat två mil varje dag i tre veckors tid. Lycklig är bara förnamnet. Jag har haft det så jävla roligt! Trots att mina mornar börjat vid sex snåret och jag inte varit hemma igen förrän runt fyra-sex på kvällen. Jag har utan tvekan haft världens bästa cykelpartner in crime som verkligen förgyllt alla mornar med sitt sällskap. En fantastisk klass och handledare som verkligen utmanat mig. Och självklart har jag lärt mig massor. Vuxit flera meter som person.
 
För första gången på länge känner jag att jag precis är på rätt plats och ställe. Jag vet inte om det beror på min eminenta klasskompis, som jag tillbringar så mycket tid med, på den varma handledaren som varit ett bra bollplank eller bara att jag hittat rätt. Fast det vill jag nog inte säga så här tidigt i utbildningen. Men jag är på god väg dit. 
 
Idag har jag gjort allting för sista gången och när jag skulle ha mitt avslutande tal för klassen kände jag mig stolt över mig själv. Det känns som att jag gjort intryck och bidragit, iallafall med något. När eleverna räckte upp handen och framförde alla sina tack och hur mycket de skulle sakna mig var det som att få stående ovationer. Det var så himla mäktigt. Och jag kämpade emot tårarna som brände bakom ögonlocken. Jag vet inte om jag är skapt för att bli lärare, men däremot vet jag att jag blir lycklig av att vara där. Och det räcker som motivation för mig. 
 
Efter arbetsdagen rullade jag och Olle hem genom villaområdena och bestämde oss i utkanten av stan för ett miniäventyr, så vi tog några nya cykelvägar och hittade klipporna som vi satt vid innan VFUn började. När jag var färdig med det äventyret åkte jag hem till äldklingarna och tog emot min nya dator. Fantastisk dag. 
 
 
 

På plats!

HEJ!
 
Livet är så himla rofyllt just nu. Jag har påbörjat min VFU period och har blivit placerad på bästa skolan i Örebro. Tillsammans med min fina vapendragare och klassis känns livet lite för bra för att vara sant. Jag cyklar två mil varje dag till och från min VFU plats, jag har fått chansen att följa skolans gulligaste klass och kan inte i ord beskriva hur himla bra min handledare är! Hon är hjälpsam, vill att jag ska utmana mig själv och riktigt duktig på sitt jobb. Jag är inte riktigt övertygad om att lärare är mitt kall, men med min VFU plats är jag på god väg att bli. Trots att dagarna är långa och tidiga trivs jag väldigt bra med livet. Det enda jag skulle vilja ändra kanske är tiden med Prinsen, han får inte så mycket kärlek och uppmärksamhet som han förtjänar... Men annars, ja annars är jag kär i livet. 
 
Helgen har jag lämnat oplanerad och det har varit helt magiskt! Att bara få vara hemma och inte känna att man har någon tid att passa. Så jag och Adam har firat vår sexårsdag, varit hundvakt åt Siri, gått en hundpromenad mot bröstcancer och träffat syster. And that's all! Veckan som kommer blir lite mer fartfylld, med SA utbildning till Bryggan, hundkurs, kvällskonferenser, jobb och späckad helg! Vill egentligen inte att livet ska gå så himla fort, vill helst bara frysa livet och spela om veckan som gått i en evighet. 
 
Nu ska jag gå igenom positionstal och veckans detaljplanering! Vi hörs när vi hörs! 
 
 
 

Helt frälst

Var på spelkväll hos Olle & -Ellen igår och under allt Buzz, Tre snabba och pekleken kom vi in på romantiska filmer, och världens tjejsnack bröt ut. Blev tipsad om filmen Me before you s soundtrack, och efter första tonen var jag helt frälst. Har velat se den filmen så länge, men varken tid eller intresse från Adams sida har funnit så det har helt enkelt inte blivit av. Men under VFUn som kommer de tre närmsta veckorna ska jag banne mig ta mig tid att se den! Förövrigt, trevlig dag, handledningstillfälle för examinationsuppgiften och regn. Och trevlig kvällsavslut såklart. 
 
Idag, fredag har jag bara tvättat, skurat hela hemmet efter Prinsens olycka och pluggat. Ingen glammig fredagskväll med andra ord men med dessa två helt perfekta Betty-låtar går den iaf att ta sig genom! Få se det som en belöning att (om jag någolunda känner mig klar) får gå på stan och shoppa med Frida imorgon, och ställa till med grillfest på kvällskvisten. Det om något är jag värd. Hoppas jag. 
 
 
En från gårdagen!
 
 
 
 
   
 
... Och två fantastiska får avsluta det här händelselösa inlägget. 
 

Födelsedagfest

 
Bättre sent än aldrig, här kommer en tillbakablick på vår födelsedagsfest!
 
 
En liten gruppis på merparten som deltog! 
 
 
11 pers i vår lilla tvåa, rekord. 
 
Syrrans lilla "svit". 

Högvarv

Verkligheten är hård, kall och himla grå. Jag kommer hem till stress och en helt annan värld än den jag lämnade kvar i onsdags. Jag var förväntansfull, insåg allvaret att åka bort på övning och vilket uppgiftsberg jag skulle ha när jag kom hem, men jag trodde aldrig det kunde nå sådanna här höjder. Jag har varit jätteledsen sen jag landade i måndags natt/morgon. Dels av allt åkande, illamåendet som obotligt dyker upp när man åker tåg och läser samtidigt och dels för att jag var trött - av naturliga skäl. 
 
Träffade Olle igår för att catcha upp hur seminariet gått och hänga lite innan vi åkte till vår VFU plats. För det första har klimatet i gruppen ändrats och för det andra har vår seminarielärare fått för sig att ändra sitt ord om gruppindelningar... Jag var verkligen överlycklig över min gruppkonselation, engagerade, kunniga och framförallt lättsamma människor att arbeta med. Raka rör och likadana tankesätt. Enkelt. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre grupp helt enkelt. Men nu, nu ska vi plöttsligt byta inför nästa delkurs. Och inombords bröt jag ihop när Olle avslöjade nyheten. Jag kände att jag hittat hem men plötsligt ska alla flytta ifrån mig. Det känns inte rätt. Inte nog med att jag klantat till förra inlämningen och troligtvis måste göra om uppgiften, inte nog med att den stora examinationsuppgiften ger mig ångest bara när jag snuddar tanken på den så ska vi byta grupper! Förstår ni stressen? 
 
Ohanterlig. Jag har typ fått spänningshuvudvärk av allt grubblande och ältande och det är redan jobbigt som det är. Men idag bokade jag och viktoria in en "rehab" och efter mötet så kände jag mig faktiskt bekymmerslös, normal. Jag är fortfarande skeptisk till om den funkade, men så länge som jag inte känner mig nerstressad och nedstämd är jag lycklig. Och det är huvudsaken. Nu ska jag göra ett tappert försök att formulera mig akademiskt och kärnfullt. Söndagen är inom räckhåll och så min återvändande fritid, hade! 
 

Tågresor hit och dit

 
 
 
Hej bloggis! Har varit på övning med kompaniet i Arvidsjaur... Och nu åker jag tåg. Massa tåg. Men som tur är går den här resan som på räls, ha ha. Inga förseningar och inga idiotlösningar som SJ erbjöd på resan upp... 
 
I och med allt tågåkande har jag nu kommit på en lista över saker som jag älskar eller stör mig på under en tågresa. 
 
Älskar
+ Se bitar av Sverige man aldrig annars ser
+ Det är bäddat för plugg, egentid och avkoppling
 
 
Ogillar
- Läckande hörlurar
- Människor som pratar i telefon, hela resan mellan Sthlm och Örebro
- Åka baklänges och se allting försvinna bakom tågvagnen
- SJ
 
 
 
 

En bottenlös förtvivlan

 
 
Mitt i värsta tisdagsstressen händer det som absolut inte får inträffa. 
 
Det har inte varit lätt idag ska ni veta. Förmiddagen, föreläsningen och fotograferingen för Bryggan gick okej men sen gick det utför. Allt bara föll när min dator, mitt i en meningstillverkning till min vetenskpliga text bara slutade fungera. Den blev svart och vägrade att starta om sig, jag böt sladd och trodde att en annan laddare skulle lösa problemet, men icke. Och någonstans i min bottenlösa förtvivlan över att jag inte kunde skriva klart texten förstod jag att allt annat också gick förlorat. Seminarieuppgifter, kamerabilder sen 2010 och min vetenskapliga text som jag setat med sen i helgen... Allt försvann på en bråkdels sekund, och det var inget jag kunde göra för att stoppa det. Efteråt följde en dimma av tårar, bottenlös förtvivlan och ylande samtal som egentligen inte gjorde mottagaren klokare. Jag grät och grät, fulgrät tills jag var helt uttorkad och låg som en blöt pöl i vår säng. Sen klämde jag ur några tårar till. 
 
Det är märkligt hur långt man gräver ner sig när man är bottenlöst ledsen. Jag har inte kunnat fokusera, inte skrivit ett enda ord, men på något vänster har jag ändå lyckats få tillbaka en text och fått den inskickad. Så jag antar att jag tar mig framåt, även om det innebär ett steg fram, två steg bak. Nu ska jag försöka packa trossen enligt anvisningarna och försöka få med mig det viktigaste, tandborste, rena kalsonger och legitimation. Och sen försöka sova. Man blir trött av att gråta inälvorna ur sig. För sova lär jag nog inte få göra nästkommande natt då det blivit fel på kompaniet och jag, troligtvis får sova över på tågstationen i Östersund ist för på kasern... Jag har några intressanta dygn framför mig... Får se om jag överlever de eller om jag känner för att ge upp. 
 

Hjärnvärk

Ibland blir jag lite fundersam över mitt val av utbildning, stundvis är det svinkul. Den senaste tiden har vi arbetat med moraliskt och etiskt ansvar vilket också är intressant, men så komplext. Så invecklat att jag ibland börjar tvivla på att jag kommer bli en bra lärare i slutändan. Alla tankar ger mig migrän och texterna som ska skickas in blir tomma ark. Och så går det runt. Har arbetat med en inlämningsuppgift hela helgen som på papperet är rätt enkel att få ner, en vetenskaplig text och så en reflekterande och argumenterande text som knyter ihop säcken, men i mitt huvud är det hjärnstillestånd. Jag får inte ner mina tankar i läsbara ord och tänker jag mer på saken blir jag bara förvirrad. 
 
Som tur är, jag har iallafall lyckats få ner den vetenskapliga texten och sitter nu och väger vilka tankar jag ska reflektera kring. Det finns många, samtidigt som dem är få. Men snart ska jag sluta tortera mig själv i den här långa och utdragna skrivprocessen och skicka in skiten, färdigskriven eller inte. För jag har andra äventyr att blicka fram emot. Tillexempel, vankas det SöF (särskild övning (för) förband) på onsdag i Östersund och vidare i Luleå! Ska faktiskt bli otroligt skönt att få komma bort och bara fokusera på en uppgift i några dagar. Det har varit otroligt mycket nu, inte för att jag tvivlar på att SöF:en kommer bli annorlunda, men det ska ändå bli skönt att få använda kroppen lika mycket som hjärnan. Den behöver en välbehövlig semester nu. 
 
 
En gammal bild från förra KFÖn! LG är kameraman och dukumenterade varje persedel jag la i! Haha.
 

Veckan i en snabbrepris

Förstår inte hur tid kan försvinna, bara så där. Den här veckan har i början sett väldigt jobbig ut med en veckostart med ett seminarium, följt av mer skolarbeten och ett till seminarium, en härrans massa fester och firande och en trasig bil. Och nu är den slut. Känner mig nästan lite tom efter allt som passerat. Alla härliga människor man träffat, alla jobbiga skoluppgifter man faktiskt tragglat sig igenom, jakten på de försvunna glasögonen som hållt på alldeles för länge och hemuppgifterna. 

Idag är det söndag vilket för mig innebär egentid i form av hemmaspa och en härrans massa plugg. Jag har en vetenskaplig text att skicka in tills måndagen och två seminarier att förbereda med gruppen innan jag åker upp i landet för SöF med kompaniet. Jag hoppas att tiden fram till onsdag går hälften så segt som veckan gjort, för nu behöver jag verkligen en ocean av tid om jag ska hinna med allt innan resan. 
 
 
Bus med hundarna, Prinsen med hans bästa vän Dogge! 
 
Måndag, heldag med seminarium och föreläsningar. 
 
 
 
Tisdag:  Heldag i skolan, långpromenad med Jennifer runt Oset och födelsedagsfest för Anton som dagsavrundning. 
 
 
Onsdag: Grupparbete och collegefest med de här, Patricia & Olle. 
 
 
Torsdag: Lekdejt med Juno och Bruno innan seminarium. 

 
 
 Seminariet avklarat och långpromenad med Prinsen för att få vädra hjärnan. På kvällen tjejkväll med Frida och långpromenad i shorts och långtröja (!!) 
 
 
 Fredag: Fredagslunch, stros på stan, hämta ut mina efterlängtade brillor, plugg och senare på kvällen en spontanfest hos Olle & Ellen. 
 
 
 
Lördag: Tvättstuga, såpasporter, häng med Karin, förfest på Tärnis och sedan vidare mot Kåren för pyjamasparty. När jag kände mig nöjd gick jag hem och raka vägen till sängen. Kl 03.30 kom Adam hem från sin grabbkväll och bjöd mig på nattpizza - i sängen. 
 
Och nu söndag mår jag bara dåligt och är dessutom begravd under alla böcker... Men så har livet sett ut sen senaste veckan! I stora drag. 

Grönt är skönt

 
 
Förlänger sommaren med gröna sköna bilder. 

Metareflektion

Hej hur står det på? 
 
Jag har fått en fläng av tänkarinfluensan, ni vet den där jobbiga influensan som smittar ner alla ens tankar och all vaken tid och energi går åt till djupdykning i saker som egentligen inte behövs tänkas på - så mycket. Jag tänker så det knakar, länge och intensivt och ibland kommer jag på mig själv med att bara stirra ut i tomma intet för att jag är så fast i min egna tanke. 
Det är svinjobbigt. Iallafall i samband med en intensiv skolgång, även om det kan vara skönt att överanalysera småsaker ibland. I övrigt är livet väldigt bra, skolan tar upp den större delen av vardagen och när jag inte städar eller studerar försöker jag finna tid att slutföra sidoprojekt som dykt upp. Reparera bilen. Titta klart på Orange is the new black. Skriva med mina nya kompisar. Tänka att jag ska träna och slå nya pers. Ja, ungefär så. Och mycket mer. Så här ser jag på livet just nu. 

 
 
 
 
+ Jag älskar livet! Känner att jag hittat en utbildning som jag verkligen känner ett stort engagemang för, trots det höga tempot. Alla nya kompisar underlättar skolgången ngt enormt. 

+ Det underbara vädret, jag har kunnat gå i kjol sen vi började skolan för tre veckor sedan.

+ Alla tankar har gjort mig mer kreativ och sugen på att uttrycka mig i skrift igen, vilket kan vara skönt i sig, att få ner tankar i ord och se att det ändå inte är något stort problem. 


- Bilen har gått sönder och det är ett himla meckande att försöka få ner den till verkstaden flera gånger i veckan, tidskrävande och oekonomiskt... 

- Jag har energin och viljan att springa milen dagligen och gå ner till gymmet för att köra tyngdlyftning och nå nya höjder, men mitt ena knä strejkar och det gör mig så otroligt förkrossad. 

- Livet går för fort. Jag känner inte att jag hinner njuta av varje dag som går - för att det går för fort. 
 
 
 

Kodline

 
 
When you said your last goodbye
I died a little bit inside  
 
'Cause you brought out the best of me
A part of me I'd never seen
You took my soul wiped it clean
Our love was made for movie screens 
 
Totalfastnade för dessa meningar och tyckte 
det var smart att förvara de gär på bloggen. 

Min nya evighetssång

 
 
Bara The Scientist är fantastisk i sig själv. Men med Gabriella kan ord inte förklara kombinationen, magisk känns som en underdrift. Njut. 

Fantastiska saker

 
 
 
  • En varm dusch. Bra tryck i slangen och några grader över 37 grader, fantastiskt

  • Något så vardagligt som en toalett, speciellt efter en fältvecka. Känslan att få sitta ner och slappna av är helt outstanding. 

  • Ett städat hem

  • När man ser något fint i butiken men sedan hänger tillbaka det, varje tillbakahängt plagg är en stor vinst för shoppingkungen, haha!

  • När man vaknar av sig själv, klarvaken och inser att man får ligga kvar hur länge man vill

  • Muskelminnet när man återvänder till gymmet efter en lååång semesterpause

  • När man storhandlat och man kollar ner på kvittot och det står "du har sparat:"

  • Kompisar man inte träffar så ofta pga geografiska avstånd, men när man väl ses känns det som igår

  • Att kunna skörda kryddor från sin egna lilla fönsterodling

Vakthund

 
 
Eller flugjagare, oklart.

Grillkväll

 
 
Jag kände för en social tillställning, introschemat gapade tomt och jag passade på att dra ihop en grillkväll. Fler än den obligatoriska läkarklanen kom, Emma, Frida, Anna och till och med superupptagna Anton hade ett hål. Det blev en mysig kväll, med mycket prat skratt och BBQ tapas, burgare, korv, mörade skivbitar, halloumi rullbacon. Himelskt gott. När mörkret gjort sitt intrång flyttade vi upp till Daniels lägenhet för fortsatt skvaller, krokanttårta och fotboll. När klockan närmade sig PH tid flyttade vi tjejer vidare till Fridas lägenhet. 
Och när programmet var över och Emma avlämnad vid bussen tog vi en nattpromenad. En ljummen sådan. Ashärlig.

En gammal favorit

 

Snapshots

När jag inte hinner skriva några rader här dagligen känner jag mig ofullständig. Det är något magiskt i skrivandet och får jag inte den dosen regelbundet blir jag som en tillstängd vulkan. Jag kan inte lova varken mig eller er att jag kommer ha tid att dagligen skriva här, men jag ska försöka. För min och er skull, för vem vill inte titta tillbaka på sin studietid i framtiden? Här kommer iaf några snapshots från den senaste tiden. Njut, det har jag gjort även om tempot varit som på autobahn. 
 
 
 
Middagsdejt med Adam, Frida och Daniel. Förrätt: Caprese med stum mozzarella som omväxling. 
 
 
Megagosisar och numera granne. 
 
 
Fredagslunch med Viktoria och Läkarklanen (delar av den) På Stora Örebro, Schnitzel och gravadlaxpasta med parmesan i mängder. Mums!
 
 
Efter maten och lite shopping drog vi oss till tennisbanan, för egen del slog jag några bollar innan jag gav upp och gick på prommis med Prinsen och Frida. 
 
 
 
Vädret här i Örebro är fantastiskt, snudd på sommar vissa dagar och då måste man ta vara på den möjligheten - nämnligen välja barbent och sandaletter! 
 
 
Under torsdagen spontanbokade jag in mig för blodprovstagning. Jag har alltid haft som dröm att bli blodgivare, men inte riktigt kunnat hantera min på senare dag uppkomna nålskräck. Men nu när jag gjorde det som hastigast mellan två föreläsningar, hann jag inte reflektera över det så mycket innan jag låg i stolen med nålen och blodet utpumpandes. Nu väntar jag på provsvar och går alls igenom är jag nog givare innan slutet av året. En liten rolig sak var att sköterskan berömde mina vener och frågade om jag ville bli plasmagivare när jag ändå höll på. 
 
 
 
 
 
Berlin. Tjejweekend. Semester. +35grader, skönt att komma bort och fånga "sommaren" en sista gång innan skolan drog igång.
 
 
 
HvSS tävling i Vällinge för Flygvapnet. Vi kämpade mot sena avhopp, vätskeförluster och elitungdomar, men vi tog oss i mål, och placerade oss i fronten, här nedan kan ni se några av mina tappra adepter och ovan Biar, min lilla Zlatan. Ett sjukt bra killag med ambitioner och spring i bena. 
 
 
 
Bilkön ut från Stockholms innerstad en fredagseftermiddag är inte nådig... 
 
 
 
Det bästa med två världar är att korsa de. Här ovan ser ni mig och Adam, på vegandejt med Filippa och Zack. Borlänge möter Stockholm. UNG redaktionen möter Flygvapnet. 
Var lite skeptisk innan mot den veganska maten, skulle vi bli mätta? Skulle det ens finnas mycket att välja på? Men alla mina fördomar krossades när Filippa dukade upp ett helt bord med godsaker. Och oj vad gott det var! 
 
 
En fantastisk Stockholmsvistelse och en weekend med min soulmate. KAN det bli bätre?

Välkommen helg!

Hej bloggen! Jag är mer än sällan inne här och livet har galloperat förbi mig, eller snarare med mig - dragandes i stigbygeln, fastklämd och skärrad. Det har gått många veckor nu sen jag senast skrev några rader. Jag vet att en blogg fungerar så att man ofta skriver men jag har liksom inte haft den tiden. Det har varit en sån tidsperiod nuEn sån där period då man tappar bort tidsuppfattningen och bara betar av roligheter efter roligheter. 
Eller, ja, jag har fyllt mina dagar med monsterpass, en tävlingsvecka i Stockholm på HvSS, en tripp till Örebro för att slänga in alla saker innan jag återvänt till Borlänge för att göra klart de sista sakerna innan avfärden mot Berlin. Och nu, ja nu har jag precis gått klart min första universitetsvecka på lärarprogrammet. Det är otroligt hektiskt, även för mig som läst två terminer innan på universitet. Kurslitteratur som fyller ett bokhyllsplan, gruppkontrakt, seminarium (!!), plugg och på det vardagen. 
 
Men nu är det helg och då är det mer än okej att ta sig en pluggpause. Har spenderat min lediga dag på att städa hemmet. Gått igenom mina skönhetsprodukter, skrubbat badrummet, steriliserat diskhoet, dammsugit och plockat undan och upp. Till kvällen bestämde jag och Frida oss för en minikräftskiva, som plåster på såren för den jag missade igår hos Filippa i Stockholm. Och den satt fint. 
 
Imorgon väntar verkligheten och en trave böcker på mig, vore ju dum om jag ljög och sa att jag längtar, men lite. 
 
 
 

Packningq

 
 
 
Det är ingen lätt uppgift att packa till HvSS, hemfärd till Örebro och Belgien på samma gång... Gudvad jag får ångest.

Mini Prins

Tinden springer iväg i en rasande takt. Snart fyller lillPrinsen ett år och jag kan knappt tro det. När han kom till oss var han en liten liten fluffboll, med unibrowns, lattefärgad päls och kritvita tassar. Han sov mestadel av tiden, men när han var vaken var han väldigt uppmärksam på oss, nyfiken på världen och lättlärd. Han var inte alls lika snabb så när han rymde fick vi oftast tag i honom. 
 
Nu, 9 månader gammal är han riktigt jobbig tonåring. Inte alls matglad, envis men väldigt smart. Ljusbrun på ryggen men de kritvita tassarna är kvar. Han glömmer ibland vad han heter och egentligen allt man lärt honom. Men det är okej. För matte och husse älskar honom över allt annat på jorden ändå. Adam förlorade sin ärofyllda  titel älsklingen i den stund Prinsen kom in i våra liv, men som tur är kan man ha flera älsklingar, bara lite rangordnade. 
 
 
 
När vi kollade på PRinsen för första gången. Mega liten, kolla tassarna liksom!

07.30 till 21.15


 
 
 
 
 
Det börjar bli sent. Sensommar. Mörker. Men också sent in på natten. Klev upp vid halv sex imorse och for hem till Borlänge för att hinna duscha och byta kläder, tänkte att jag kunde göra alltsammans utan att stressa. Men likt förbannat fick jag lov att vara extra tung på gasen till jobbet. Att man aldrig lär sig. Monsterpasset på 13,45 timmar gick bra. Kände mig konstigt nog utvilad, och all frisk luft under rasterna hjälpte verkligen. Men öppningen var kaotisk. Alla smågrejer och förberedelser gick bra, men sen hade någon (alla) glömt att nämna den viktigaste delen, att det var jag som skulle öppna själva entrén. Så fem över åtta kom Halhat fram och frågade vem som öppnade, och jag fick en konstig känsla av att det borde ha varit jag. 
 
Tillslut löste sig även det och in svämmade irriterade stressade och super många kunder. Inte minst till mig. Och en av de skulle hämta ut en sådan stor vinst att jag knappt visste vad jag skulle börja med. Och kön bakom de växte, och växte. Och bakom kunderna jag servade hörde jag fula, dumma och onödiga ord om mig. Ville redan där hoppa över disken och ge de en snyting. Men mitt lugn sköljde över mig och jag tänkte istället att jag var duktig som klarade av stressen att ha 10 arga gubbar som talade högt och illa om en människa som bara var där för deras skull. Jag tänkte att jag var större än dem alla. Tillsammans. 
 
Men det är konstigt, ju fler otrevliga, oförstående och läskiga kunder man har desto fler kunder som uttrycker sin tacksamhet får man. Som när jag hoppade in i kassan under eftermiddagsruschen. En man berömde mig för att jag var så duktig på att skjuta ner "nästa-köps-staplarna" så att kunden slapp gå ända upp till mig för att börja packa på sina varor. Den tacksamheten kunden gav mig och då enkla meningarna gjorde min dag. Eller kvinnan som blev så överväldigad när jag hjälpte henne med hennes shoppingtur att hon klappade mig på handen och log med hela ansiktet och ända ner från hjärtat, de stunderna gör det så otroligt värt att fortsätta jobba. 
 
För det är jobbigt, att dag in och dag ut få höra att man är värdelös, seg när man är själv och har en kö till lösviktsräkorna (alltså jätte lång kö) och få höra taskiga kommentarer eller ha kunder som skyller sina misstag på "den dålige kassören". Det är slitsamt. nästan mer slitsamt än att packa spagetti en hel dag (det är svintungt och jättevarmt där). 
 
I alla fall. Dagen var bra. Bortsett från den stressande morgonen och alla megapuckon som aldrig kan ha fel. Nu ska jag sova gott innan jag stiger upp lika tidigt imorgon för att hinna plugga innan jag kör ner till Örebro. Wish me luck. I sovdelen kommer jag somna halvvägs mot kudden. 

Typ det mysigaste som finns

Att få mysa med dem två innan man somnar. Livet.
 
 

RSS 2.0