Mina 27 senaste timmar

Jag har enorm separationsångest just nu.
Adam har varit med mig varenda minut i över ett dygn och jag saknar honom så hiskeligt mycket att jag nästan springer efter bussen som tar honom hem till Gustafs.
Vi har kollat på en rad olika filmer, gråtit och skrattat ihop, varit ute på en nattpromenad i kylan och en D-vitaminspromenad till mina tappra jobbarkompisar, vi har lagat mat tillsammans och gömt oss bakom varandra när det hoppat för mycket stekflott på oss, legat i sängen och pluggat järnet, bråkat om täcket och varit och kollat på nya vinterjackor.
Han är den som både får mitt hjärta att stanna och slå fortare på samma gång. Min Adam.

Nu får jag sluta vara så klychig, måste plugga vidare ... Ensam.
Och måste laga mat, enportions rätt. Åh....



Visst är han gullig, mitt lilla dagisbarn.



Såhär hitta jag honom imorgse, Adam kör på Frans sovstyle.



Vi i ett nötskal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0