Jag lever

Sitter med Twiligt musik i lurarna och skriver en krönika om att testa minilumpen.
Musiken gör mig djupare och krymper utrymmet inom mig, det är nu min djupa och sårbara sida framträder.
Jag har bestämmt mig för att se livet från ett långtidsperspektiv och verkligen kämpa på.
Jag tror mina skolfloppar härdar mig. Inte, bryter ner mig som min mor verkar tro.

När jag skrivit klart ska jag plugga lite fysik. Sen gå och sova.
- Det är så mina dagar numera ser ut.

Tidigare på idag pratade jag även  med Lindus. Jag saknar henne, så det gör ont.
Men hon får mig också och kämpa på. Så nu känner jag mig någolunda hel igen.



Min fina Lindus en vacker sommardag för länge länge sen.


Kommentarer
Postat av: Linda Boberg

saknar dig också gumman ses snart (L) :*

2010-10-11 @ 19:47:20
URL: http://lindaboberg.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0