Du, vad som än händer...

Utnyttjade för första gången på terminen sovmorgonen vi fått. Det var så skönt att kunna sträcka ut sig i sängen och sova i fosterställning utan att bli utputad av Adams big ass. Någon tanke på att stanna kvar i den varma sköna sägen for genom huvudet, när jag slog upp ögonlocken, men som tur var kom jag upp.
Nu måste jag nöta in lite avloppstekniker och sänka volymen på ipoden...
- Hör knappt mina tankar!
I mina lurar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0