Ur funktion

Kände mig allt annat än frisk och kry imorse så jag tog en sväng upp och skulle precis sätta tänderna i gårdagens pasta då doften fyller mina näsborrar och jag får en stark impuls att springa och krama toastolen. Kvickt därefter ligger jag nerbäddad i sängen, kallsvettig och spyfärdig. Öm i knät och med sprängande huvudvärk.
Efter några filosofiska tankar är jag uppe igen, och den här gången inställd på skola.
'
Dagen flyter på och i slutet av skoldagen är jag superglad och tacksam för att jag pallrade mig dit och fick lite gjort. Fast mest glad var jag över att få en diagnos på hur det var med mitt onda knä, som-jag-knappt-kunde-böja. Nu har jag vilat mig i form och inbillat mig att smärtan gått över, fast nu när jag reser mig upp gör det lika ont.
Slutsats: jag har vilat för lite. Måste vila lite mer.
Min bästa kompis idag. Bindan som jag så fint kallar henne. Fast idag tjänstgjorde hon uppe vid knäe och inte foten som på bildent. Åh, Bindan du är då bra på så många sätt och vis!
NEj, nu soffan, måste vila mig i form.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0