Kunde inte hålla mig, ops!

 
Ginas rea, insane. 75% rabatt och jag fick dessa godingar för 49:- st! Ja, ni läste rätt. Sjukt.

Min nya favorit

 
Jag har totalförälskat mig i denna goding. Salt, bra tuggmotstånd och dögoda (beroendeframkallande). Synd bara att de inte är de enda som lyckats fånga mina smaklökar. Nu för tiden har jag en himla stor aptit... Vilket också lett till att jag gått upp 4.5 kg sen jag ryckte in i januari... Det är mycket för någon som vägt 53kg under sex år. Men, när jag är "klar" ska jag ta tag i vikten igen! Jag menar, viktklassen över mig, 58kg viktklassen i tyngdlyftningen får ju absolut inte vara hotad, då har mitt unnande av godsaker gått alldeles för långt. Om jag får lov att gå upp två viktklasser för att jag unnat mig för mycket under GMU:n är det något som verkligen bör rättas till. 
 

Valborg

Hej vänner!
 
Känner mig hel igen nu när jag fått besöka mitt jobb, umgås med familjen och sova i min egna säng, i min hemstad. Man märker inte hur fantastiskt Borlänge är förän man kommit här i från. Dalarna. 
 
Idag bär det av igen mot nya äventyr. Valborg ska firas i Örebro med gänget och en del av Adams kompisar. Livet är fantastiskt, med så mycket omtanke och kärlek i omloppet. Nu ska jag bara packa klart och njuta lite av ensamheten hemma - då kan man dunka hur hög musik som helst. Haha. Trevlig Valborg vänner. 
 
 

Morgondopp

 
Så här otroligt vackert och orörd såg poolen ut när jag och Ullis skulle ta ett morgondopp innan uppställningen. Det är verkligen en lyx att ha en fullutrustad multihall ett stenkast ifrån kasern. Och nu när knäna börjar bli lite lite bättre ska jag ta tag i träningen igen. Sakta men säkert ta rygg på livet som försöker springa ifrån mig.
 

Jag har gjort det!

 
Jag har genomlidit GMU:n. Överlevt och på något jävla vänster också lyckats bli godkänd. Jag är tom efter vår slutgiltiga lämplighetsbedömning. Urlakad och så otroligt... Ledsen? Får man säga så fast man tagit sin soldatexamen? Jag vet inte. Jag har iaf blivit sågad vid fotknölarna på hur jag är som människa och hur jag varit under utbildningen. Men det är väl också något jag får ta till mig och göra någonting bra utav. Nu är det över iaf, och nu vet jag vad jag ska jobba på när jag återvänder till Förberedande officerskurs. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag har ju klarat av GMU:n, vad kan stoppa mig?

Så häruttryckte jag mig på FB:
 
"Tre månader har gått sen jag ryckte in på LSS. Vilsen, motiverad och förväntansfull. Och nu står jag här, som utexaminerad soldat. Jag tvivlade inte en sekund på att det skulle bli en tuff tid både psykiskt och fysiskt. Att jag skulle lära mig enormt mycket om mig själv, mina gränser, mina styrkor och svagheter och om andra människor. 
Men aldrig på det här viset. 

Jag sökte en utmaning som tog mig ur min comfort zone och det har jag verkligen fått. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men däremot vet jag att den Grundläggande militäriska utbildningen, GMU varit, i särklass, det tuffaste och jävligaste jag gjort i hela mitt liv. Att jag faktiskt lyckats ta mig hit, levande är ett under. Att jag är godkänd ett mysterium, men jag gjorde det och det ska fan firas i Valborg! Grattis till mig, soldat Johansson!"

Done!

Fick nästan ett skrattanfall när jag fick provet. Har absolut överansträngt mig under helgen med allt pluggade... Ovärt.
Nu ligger jag och slappar inför den stora inventeringen, dagen ser ut att bli rätt kort. Får se om jag kan försöka ta mig till poolen för att plaska lite. :) trevlig dag!

Dötrist

 
Det är farligt med wifi på tågen när man ska plugga råtråkiga ämnen... 
Jag har kommit en bit, och varje gång jag får för mig att ge upp pluggandet påminner jag mig själv om att det inte alls är långt kvar nu och att all värdefull tid i tre månader vore helt bortkastat om jag slår på ett Robinson avsnitt ist för att sitta med häftet. Så det sysslar jag med nu. Snart anländer jag till Enköping och där ska jag försöka hitta till rätt hållplats så är jag snart hemma på logementet. Inte långt kvar nu innan jag officiellt får min soldattitel! Galet! 
 
Det var otroligt jobbigt att säga hejda till Adam på perrongen men vetskapen om att jag snart är i hamn med min dröm lindrar saknaden något. Hejja mig bara lite kvar! 

Örebro

Hej omvärklden!
 
Den här helgen har jag levt mitt i civilisationen, med sena bussar, mataffärer och allt som hör civilisationen till. Det har varit mysigt just för att jag fått spendera den i Örebro med världens bästa Adam. Fått träffa hans killgäng och grillat med de, läst kopiösa mängder om NATO, EU & FN... och tittat på Sussis SM tävling. Så en balanserad helg med mycket mys, god mat, Game of thrones (!!), sovmornar och familj. Sussis min när jag överraskade henne nere i ÖKK var ju priceless. Nu tar jag mina laddade batterier och beger mig tillbaka mot Uppsala för att göra de sista rycken av GMU:n. Bara 3 dgar kvar innan jag oficiellt oficiellt är soldat. Jag har redan fått min titel soldat, i och med kyrkobesöket där vi lovade att alltid vara vårt moderland troget, men efter Natoprovet (om jag klarar det) och kompetensskjutningen är jag det på riktigt, på riktigt. Stort. 
 
 
 

prov prov prov

Ja, det enda dagen bestått av idag. I stora drag.
Gjorde först ett omprov i skyddsvakt där hjärnan fick kortslutning under provet, men av någon konstig anledning fick jag rätt. Haha, flyt? Sen fick vi öva lite på kompetens provet i skjutning. Där man ska börja i stående grund ställning, ta sig ner i liggandes eller knäatående och sen avfyra tre skott med ett visst mellanrum mellan de yttersta kulorna. På tio sekunder. Det är djävulskt svårt, och svårare var det för mig som fick ett nytt vapen för att mitt gamla var trasigt. Dåligt taiming. Men men. Resten av dagen har vi sysslat med personlighetsbedömningar, ännu ett prov och något kvinnomöte. Och nu har jag rivit ut hela skåpet och städat. Det enda jag har kvar av dagens to do:s är samtal till Adam. Fin dag, morgondagen blir en lång dag med kyrkobesök där vi ska lägga våra edar. Och därefter fler lämplighetsbedömningar. 

Om hemlängtan och lämplighetsbedömningar

Hej omvärlden. 
 
Hela den här veckan kommer gå ut på att skriva slutprov och göra slut tester. Vi har redan börjat med en lämplighetsbedömning och jäklar vad utvecklande det är. Något jag tycker jag är grym på kanske min grupp säger motsatsen om, så det är uppfriskande att bli upplyst om sina svagheter. Men stundvis jobbigt för att några punkter är utan motivering. 
 
Igår fick vi sluta vid middag så jag och tjejerna passade på att åka in till stan för att shoppa lite och käka glass vid Fyrisån. Det sånt man verkligen behöver ibland. För att ventilera ut och för att återkomma med ny energi. Just nu känner jag bara världens hemskaste hemlängtan, så jag råkade boka en weekend till Örebro, trots att vi kommer hinna ses till valborg... Hehe. 
Men jag ska nog kunna genomlida de sista veckorna. Trots tuff hemlängtan... Får se om jag lyckas, hörs när jag får mer fritid! 

En sommardröm

Jag är ständigt sugen på att shoppa satan, så i lördags bar det av till Kupolen och hem håvade jag denna söta byxdress från H&M. Mjuk, enkel, användbar utan BH men samtidigt med det lilla extra i ryggen. Inte en fullpoängare, men absolut en blivande mysfavorit. 149:- från H&M
 
 

Doften av civilisation

Helgen är över och njutning upphör. Det går fort nu. Jag är snart klar, utexaminerad soldat, redo för nya äventyr. Men det känns ändå som att jag saknar något väsentligt. Kanske är det avsaknaden av familjens värme eller kompisarnas oändliga pepp som gör mig så... tom? 

- Ja jag vet inte riktigt, men dessa helger som kommer då och då är alldeles för kort tid att ladda upp batterierna på, man blir nästan mer urladdad än vad man redan är. 
 
Den här helgen har jag fått umgås med Adam. Vi har varit ute i stugan och arbetat, haft hemma spa, varit till Skäve på avskedsfest för Louise, träffat Gustafsgänget, gått på Kupolen, köpt det nya GTA spelet... Och umgått med Sofie, Amanda & Fredrik i Säterdalens långa, många dalar. Ätit pizza och glass ute i blåsten och bara blivit uppdateade på livet. Men jag är inte nöjd. Jag skulle vilja ha ett år av sovmornar. Ha tid till att ha tråkigt. Det enda jag känner jag gjort bra den här helgen har väl varit att jag konstant ätit. Käften har inte fått vila en vaken sekund sen jag kom hem, så nu är väl beachformen i fara, igen. Haha.
 
Skämt och sido, nu ska jag återgå till balkongmyset och nybakta bullar. Suga i mig det sista innan examinationsveckan, fullproppad med prov på nato, maxtester och multytester. Sen kan jag åka hem för Valborg, utexaminerad och med en ny titel på CVt. Förhoppningsvis. 
 
 
 

1 år

För ett år sedan var vi här. Thailand. Och nu, ett år efteråt är jag hemkommen från den värsta perioden i mitt liv. Aldrig ge upp momentet av GMU:n. Kontraster.
 
 

Aldrig ge upp

 
Alltså den här knappen... 
De senaste 10 dygnen har jag gjort det sista projektet av GMU:n - Aldrig ge upp. Jag har gått igenom svält i fyra dagar, skjutit, upprättat en egen bostad i skogen, haft en professionsintervju av mitt framtida förband i mitt allra risigaste skick, cykelorienterat 3 mil i mörker, cyklat en långorientering på 6 mil, varit vaken i drygt tre dygn (kollat på en och samma film om städning, träd och dammsugare i sex timmar), grävt 1,5 meter djupa skyttevärn halv tre på natten och gjort soldatprovet med en knäinflammation, där man bland annat springer 1 km med stridsutrustning på 6 minuter. Det var utan tvekan den tyngsta kilometern i mitt liv. Den tyngsta veckan, både fysiskt och psykiskt. Jag har aldrig haft så mycket dödslängtan, aldrig varit så hungrig, aldrig varit så överlycklig över en halv grillkorv och en halv potatis och aldrig haft så fruktansvärt ont i kroppen som under Aldrig ge upp. Jag har gått igenom hela känsloregistret under 10 dagar, jag har velat gett upp men nu står jag äntligen här i mitt vardagsrum med Adam och som jag fantiserat om den här stunden, gråtandes i en uppförsbacke med 20 kg packning och vapen hängandes. Stolt, mör, trött, urlakad och 2,5 kilo lättare och med en ny knapp på uniformen som påminner mig om vilket helvete jag gått igenom - och klarat. Nu intar jag helgen med gott samvete och behöver jag ens nämna hur himmelsk sängen kommer vara när jag lyckats lämna soffläge i världens paltkoma? Jisses. Livet Smiley heart #försvarsmakten #gmu2015#aldruggeupp

Påskmiddag och filmmys

Lördagen var även den mycket intensiv med djursafari hos Amanda på förmiddagen, följt av en tripp till Ornäs och sedan mot Borlänge för att storhandla med Joel. Därefter var det snabba puckar hem för att hinna äta påskmiddag med familjen innan Madde gav sig av igen, men det hann vi ju så klart inte pricka in. Så det blev en liten middag utan Madde med resterande medlemmar. Sen bar det iväg mot Gustafs för att träffa gänget och göra pizza och se på film. Och kl 01.00 rullade Interstellar texten in och alla försvann hemåt medans jag och Adam hjälpte Joel att städa & återställa hemmet. En timme senare kom vi iväg och hem. 
 
Interstellar var förövrigt riktigt grym. Gillar inte den genren men jag tycker att filmskaparen hade blandat alla element rätt så det är absolut sevärd, även för oss romantik-älskare. 
Joels rum förvandlades till en biosalong för 17 pers med riktig projektor och förstklassigt ljud. Livet. 

Hej då Borlänge för den här gången!

Hej vänner. 
Det är en lugn måndag idag. En kompensationsdag för alla hektiska dygn som passerat. Idag har jag och Adam bara slappat på soffan, kollat på Gladiatorerna, renoverat kroppen och hängt lite på Kupolen. Och nu sitter jag och googlar överlevnadstips och packar på samma gång. Eller, det sistnämnda pågår fortfarande bara i min hjärna, men snart så. Jag har haft det så härligt här i Borlänge/Gustafs de senaste dagarna att jag inte alls är redo att åka tillbaka till verkligheten. Till det hårda kalla klimatet och skogen. Till dålig sömncykel och fysiska dagar.
 
Men, det är ju inte permanent. Igår fick jag ladda batterierna med Adams kusinbarn. Lekte först med tvillingarna i fem timmar. Hann träffa Anna F för att prova lite kläder hon sytt upp till mig inför visningen jag ska gå för henne i maj. (är redan lyrisk, allt är så fantastiskt fint) Sen bar det iväg till Melker & Alma och två timmar kuragömma senare kunde vi parkera vårt trötta kroppar framför två bröllopsfilmer med familjen Montén. Det var speciellt att ha en gravid kvinna och en blivande fru brevid sig när man kollade igenom 27 Dresses och Something borrowed. Livet. 
 
Näe, nu ska jag återgå till packandet så jag får med mig allting innan jag drar. HEJDÅ! 
Ses när jag kommer tillbaka från Aldrig Ge Upp:en,  om jag kommer tillbaka. 
 
 

Aldrig Ge Upp

 
Aldrig ge upp moment, nästa. 

Nu sticker jag tillbaka till Uppsala! Och det är verkligen inte med stor förväntan och längtan. Tvärs om, vi ska nu gå in i det sista projektet, Aldrig ge upp. Och man kan väl kort beskriva projektet som en överlevnadskurs och den tyngsta delen av GMU, både fysiskt och psykiskt då vi kommer gå flera mil om dagen, sova lite och äta ännu mindre. (De kommer plocka av en allt ätbart, vilket betyder att mina bars och allt godis kommer försvinna=arg Betty) Det sista examinerande projektet på hela utbildningen. Pust.
 
Jag är inte alls taggad på det här. Men inställning är väl bara en knapp att vrida upp, så jag hoppas och tror att jag ska ta mig igenom det här också. När jag börjar tvivla på min förmåga och bara vill ge upp ska jag tänka på att man kan räkna ner dagarna tills jag kommer hem och att "Nothing worth having comes easy"
 
Jag har gått flera mil genom dålig terräng förut och jag klarade det. Jag vet att jag kommer klara av det här med, jag får bara ta ett steg i taget och stänga av känselknappen till mitt inflammatoriska knä (som fortfarande inte läkt sen förra fältövningen:() . För fy fan vad fantastiskt det kommer vara bara att få gå på en riktig toalett. Att få sova en hel natt. Ta en varm dusch. Och äta mat som inte är grönpåse. Jag kan klara av det här och det ska jag också göra. När du ger upp har du förbrukat 30%, alltså kommer det finnas 70% av vad du egentligen klarar av kvar.
Up and away!
 
 Det här är btw min kroppsvikt nu. På två månader under GMU:n har jag gått upp 4 kg, i vad är fortfarande oklart. Siffrorna har stått still sen sjätte klass i mellanstadiet och att jag nu på enbart 2 månader går upp 4 kg är en stor förändring. Det förstör lite i min tyngdlyftning eftersom att jag nu gått upp en viktklass, men de extra kilona ska nog kunna gås ner under sommaren och oj vad lägligt med lite extrakilon till AGU:n. Får se vad vågen står på när jag kommer hem, 2.5 kg mindre tror jag. 
 

Djursafari

På morgonkvisten har vi hunnit vara med Fredrik, Amanda & Anton ute i Bodarna. Fått sötchock av alla djuren och gått en promenad med hästarna. OCh fått umgås med Amanda, himla mysigt! Nu, återstår bara en storhandling med Joel, en påskmiddag innan alla kompisar ansluter sig till Joel för lite påskmys, hemmagjord pizza och filmmys! Alltid guld värt att kunna samla alla fina kompisar på ett och samma ställe.

Långfredag

Långfredagen började med öppningspasset på Willys, efter en lång sliten natt... Haha, så jag var väl inte mitt bästa jag de första morgontimmarna, haha. Men sen rullade jobbet på bra. Det är så himla kul att jobba där. Fina kollegor och bra arbete. När jag slutat vid fyra kom Anna och hämtade mig för en liten UNG reunion med Adam R. Vi spelade spel och umgicks innan det var dags att åka hemåt och möta upp Adam och Joel för att ta oss till Bodarna för lite kvällspingis och djurmys. Fredagen i stora drag. Slitsam, stressig, men fantastisk och full av kompisar!

Påskstress och Hoffmaestro

I torsdags fick jag komma tillbaka till Willys, och oj vad kul det var! Dock inte de första två timmarna då man helt hade glömt av alla PLU-koder, men de resterande 7 timmarna blev väldigt lyckosamma. Att kastas in i kassan under påskstressen, när man bara kommer ihåg banan och lök-PLU:na är ett helvete. Men allt eftersom kommer allting tillbaka och jag förundrades över hur mycket som satt kvar i muskelminnet. Kunde nästan hela PLU-listan, till och med grön peppar, rädisor i bunt och räkor på lösvikt. Efter jobbet åkte jag hem, helt överkörd och slut och krashlandade i soffan. Men där hann jag inte pusta ut länge innan lillgänget kom och drog upp mig ur opeppen. En promenad senare hamnade vi hos Elin och festen var igång. Liljan och Hoffmaestro (stavning?) var svinkul. Jag var så otroligt opepp och trött efter jobbet, men med rätt gäng och rätt DJ kan allting rättas till. Trodde jag skulle få ont i knäet av allt dansande och skuttande, men istället fick jag ont i fötterna av de höga klackarna så det var ju också ett stort plus (betyder att min knäinflammation är på bättringsvägen)
Bildbomb! Blogg.se har gjort om hela servern så man kan inte se sina bilder när man laddar upp de och man har heller inte möjligheten att göra texten mer levande med kursiv, fetad och understruken text vilket gör att hela bloggandet bara blir tråkigt. Tråkigt att skriva något och sen inte kunna se hela resultatet innan man publicerar ett inlägg. Därav, blir det inte så mycket bildtexter eftersom att jag inte vet vilka bilder som är vilka... etc. Hoppas ni står ut, för det gör knappast jag...

Nu är det klippt

Känslan av nyklippt hår, fina toppar och en decimeter vid mina fötter. Fantastisk. Har velat kapa av allt slitet i en månad nu, och äntligen, ja verkligen äntligen så fick jag en tid hos Madde. Upptagna kvinna. Nu är mitt hår återigen flygit, fantastiskt och vårfint. Men det krävdes mer än en decimeter och mycket av min blonda ombré... Men det var det absolut värt. Skulle ju vara plus i kanten om jag hann lägga i nya slingor i ombrén, men med min tidsplan låter det väldigt osannolikt. I kväll har jag setat vid köksbordet, kollat ut över Borlänges vackra solnedgång (från min balkong på högsta våningen dessutom) och sökt högskolor. I fall att. Och så har jag planerat upp hela sommaren. Kontrollfreaket inom mig kunde inte låta bli. Och innan sommaren ens börjat har jag börjat bäva för slutet och hösten. Typiskt. Men nu känner jag mig trygg, jag tror att jag beslutat mig för vad jag ska göra i framtiden, och nu snackar vi inte ett tidsperspektiv på tre år utan en månad. Så vi får se. Beslutet känns bra nu, men jag kommer börja vela igen och välja om. Så vi får se, men i nuläget tror jag att jag vet. Något jag däremot inte vet eller har koll på är mitt passerkort till Willys, och jag som ska jobba imorgon, haha. Bye, återkommer om jag kommer till jobbet i tid eller inte. Haha

Mars blev April

Och så var vi inne i April månad. Månaderna bara flyger förbi och kvar på min utbildning har jag endast Aldrig ge upp (AGU:n) och den individuella veckan kvar och sen är jag soldat, ja om jag klarar av AGU:n satt säga. Deras yrkesplan för mig är att göra FOK:en - Förberedande officers kurs, men jag vet inte riktigt vad mitt hjärta klappar för. Jag tror att jag halkat tillbaka till träsket där jag känner att jag måste välja en väg som gör majoriteten av min omgivning nöjd, där huvudsyftet inte är att välja något som får mig lycklig. Förstår ni skillnaderna? Jag tvivlar på att officeraryrket är något för mig, iallafall med den inriktning jag går mot nu. Och jag tvivlar på att jag känner mig så klar med att "leva livet" att jag vill börja studera på högskola. Men å andra sidan är jag väldigt mycket för att välja det bekväma alternativet, bara för att jag är trygg där. Som i det här fallet skulle vara att gå tillbaka till Willys och jobbet som förskolelärare i Gustafs. Vid närmare eftertanke längtar jag tillbaka varje dag. Men när jag väl är där längtar jag ut, i vida världen. Svår ekvation det här. Svårt att bara välja en väg när man vill gå alla tusen. Men det börjar dra ihop sig och jag måste välja vad jag vill göra här näst. Tur att jag får två ensamdygn på AGU:n (som mer är en överlevnadskurs) så jag får tid att reflektera över livet.

Hemmafru

Tjenis! Adam stack tidigt som tusan i morse för att hinna till gymmet innan skolan och själv låg jag kvar och drog mig till halv tio. Livet. Har inte kunnat ligga kvar och dragit mig en enda gång på kasern och när man väl får göra det, hoppar man nästan upp ur sängen. (vilket är väldigt väldigt sällsynt) När jag väl kommit upp har jag hunnit städa hela lägenheten, diskat, dammsugit och plockat undan lite. Lagat pasta carbonara och packat ihop inför Borlänge. Och slappat på soffan och tryckt lite lösgodis. Nästa gång jag hinner slappna av och pusta ut lite är väl till sommaren, eller efter GMU:n. Så fort jag anländer till Borlänge ska jag hinna jobba två dagar, umgås med gänget, umgås med Amanda och hennes djur, leka med Melker & Co, gå ut på Hoffmaestro, ha UNG reunion och springa några ärenden. Haha, att jag aldrig kan säga nej? Får bli ett nytt nyårsmål, om en evighet. Back to slöandet!

RSS 2.0