Viktoria, och alla andra minnen som gör min varm inombords

 
Viktorias fina bild på oss från en utgång i mellandagarna. 
 
 
Åh, jag tänker nog ofta på alla roliga, varma minnen och äventyrt jag varit med om i mitt liv här ute bland kalla och kala träd i skogen, när jag fryser eller bara längtar hem. Det är otroligt fysiskt att göra GMU:n, och kontrollfreak som jag är har jag svårt att acceptera att det inte längre är jag som bestämmer över alla mina vakna och för all del, sovande timmar också. Det är galet svårt, och i särklass det tuffaste jag någonsin gjort. 
Men annars mår jag bra här borta. Saknar bloggandet och utelivet. Saknar att umgås med fina vänner och Viktoria. Men när jag kommer hem, eller får permis, då jävlar Borlänge. Då ska vi slå klackarna i taket!

Masque Suttning Örebro

 Under Luciahelgen åkte jag ner till Örebro för att gå på Läkarstudenternas masque-sittning - som var magisk!
Jag och hjärtat gick på stan, lagade massor av mat tillsammans och tog igen lite tid tillsammans. Kort var den en mycket bra helg, men mitt livs första sittning, där jag även träffade på Adams vänner, ett helt gäng fick jag presentera mig inför och jag måste medge att det var lite jobbigt. Det var länge sen jag försatte mig i ett sånt socialsammanhang där jag endast kände en och fick bekanta mig med alla andra. Men det var väl nyttigt antar jag. Kvällen var i alla fall himla trevlig och fancy. Läkarstudenter de kan de... 
 
 
Torgshopping
 
 
Inne på nattklubben Ritz
 
 
Vårt "entréfoto" på Ritz
 
Förför mingel med champange och snittar, här slulle vi också hitta en person med samma text/påstående som en själv. Mindre kaos. Hahah
Min fina älskling
Alltså huvudrätten. SÅ. JÄVLA. GOOOD. Och såklart kommer jag inte ihåg vad det var, men gott var det!
Adams favoritklasskompisar, Christine & Hanna.
Adam och Henry. 
Och Hannas fina gruppis!
 
Och efterrätten... vit chokladmousse med hallon i botten. Åh, så fantastiskt. 
Face on!
 
Sen blev det nattklubb och dans i längklänning innan vi dansade oss hem.
 

Hej då

 
Hade telefontid med kära Anna igår kväll och tiden sprang iväg. Det kändes så jäkla konstigt när man lagt på och visste att det var sista natten i min egna, älskade säng, på ett tag. Nu, är jag absolut färdipackad och står i startgroparna. Det snöar ute, mysigt. Och jag är inte det minsta morgontrött. 
 
Well, livet kallar vänner! Off we go! Ses om ett tag! <3

GMU tempen dagen D

Måndagen den 26 Januari.
 

Som jag längtat och bävat inför den här dagen, och nu, ja nu är den äntligen här. Idag vänder jag blad i min livsbok och skriver ett nytt kapitel, med "GMU - En dröm som går i uppfyllelse" som rubrik för kommande månader. 
Jag är inte säker på vad jag kommer få uppleva, hur jag kommer tas emot av de andra och vilken roll jag kommer spela i vår grupp och individuellt efter de här månaderna. Men något jag vet, är att det kommer vara en fantastisk tid. Ett litet äventyr där jag kommer utanför min trygghetszon. En tid där jag testar mina egna gränser, kliver över de och tidvis kommer önska att jag valt en annan väg. Det kommer bli tufft, fysiskt krävande och framförallt jobbigt att vara ifrån alla de människorna jag älskar där hemma, speciellt att vara ifrån min stora kärlek. Men stora framgångar kräver väl stora uppoffringar? 
Jag hoppas att jag kommer står där i ledet i slutet av April och känna stolthet över att just jag klarat av GMU:n. I alla fall är det en målsättning. Det skulle vara okej om jag skadade mig och hoppade av GMU:n. Om jag kommer på halvvägs in att det egentligen inte var något för mig. Men aldrig om jag bara skulle ge upp. 
 
Jag hoppas att jag kommer få många nya bekantskaper och ett minne för livet. Jag lovar er att ni kommer få vara med mig genom den här resan. Kanske inte i en uppdaterad och så samlad form, men jag lovar, jag kommer föra skriftliga anteckningar och ni kommer få dela alla roliga, utmanande och knasiga händelser med mig. Tids nog. 
 
Ta vara på er och glöm inte bort mig helt. Jag har tidsinställt några inlägg åt er med jämna mellanrum så ni inte ska glömma bort mig. Vi ses på riktigt om 3 månader! Puss
 
 
En gammal bild från FVRM. Min namnbricka kommer nog se likadan ut, bara det att rekryt, GMU och Luftstridsskola ska stå med istället för FVR-M. Åh, längtar.

Klart!

Jag behövde bryta ihop totalt för att komma igen nästa dag. Nu känner jag mig helt lugn med det stora äventyret. Jag har äntligen packat klart och funnit ro. Tagit farväl av Adam och myst med familjen. Vi åt till och med middag tillsammans idag, händer bara på julafton och max två dagar till om året, haha. 
 
Tänk att livet kan ta sånna omvägar ibland. Hela den här resan att ta mig hit har varit så krokig och lång, fylld med tårar och fallgropar. Men, nu är jag äntligen här. Redo, vältränad, nervös, livrädd och fantastiskt lycklig. 
Jag är redo för nästa äventyr och jag klappar mig själv på axeln för att jag aldrig gav upp min dröm. Nu ska jag bara genomföra den och jag längtar tills jag återkommer till er och berättar om hur den var. 
 
Ta hand om er, fina, fantastiska läsare. Jag är tillbaka när ni minst anar det. All tänkbar kärlek, Elisabeth.
 
 
 
 

Lördagsstress- tävling- storgråt-utgång

Heeej bloggisen!
 
Gårdagen spenderades på tävlingspodiet, Kupolen & på Etage! Tävlingen gick bra, jag var cool i min uppvärmning och klarade mig väldigt bra själv. Mental träning. Tog nytt pers och fick även ett nytt pers i totalen! Efteråt åkte vi till Kupolen för att byta mina livsviktiga hörlurar och köpa på mig de sista förnödenheterna... Men min garanti hade gått ut. När jag gick ut från affären fick jag världens verklighetssvindel och det kändes som att livet kommit ikapp mig. All stress, press och hets bara rann över mig och där stod jag, på köpcentret och storbölade i Adams famn. Eftermiddagen fortsatte i samma blöta anda med tårmarathon. Allting rör sig så ohjälpligt snabbt framåt och jag hinner ibland inte med i svängarna... Jag tänkte på allt jag kommer missa (för mig som kontrollfreak och största entusiast är det katastrof), på alla som jag lämnar efter mig och hur vardagen skulle kännas om jag återvände utan att klara av GMU:n. Många tankar och lite verkstad. 
 
Vid nio kände jag mig äntligen klargråten och fortsatte vidare till förfesten hos Viktoria, där bästa gänget väntade. Efter några drinkar och gruppbilder dansade vi vidare mot Etage där det tidsvis var fantastiskt. Och tidvis väldigt segt. Mycket folk, men dansgolven kom igång alldeles för sent. Kvällen till ära spenderade jag nog majoriteten av tiden på lilla dansgolvet för att de, för första gången i historien faktiskt spelade bra musik. Jag menar, vem kan sitta still till blandningen Temperature - Sean Paul, Kom igen Lena - Håkan HellströmTimmy Trumpet & Savage - Freaks? Inte jag då i alla fall! Det var galet. Och kanske (bitvis) en av de bästa utgångarna.
 
Idag vaknade jag upp i Adams fantastiskt varma famn och läg där tills lunchstrålarna trängde igenom mörkergardinerna. Nu är jag hemma och vänder upp och ner på rummet för att hitta mitt multytool... Och mitt i röran och stressen finner jag massa gamla minnen som jag helt hade glömt bort och liksom måste drömma tillbaka till. Så jag kommer hålla igång hela kvällen och förhoppningsvis, bli klar till åtta i morgon då tåget mitt går... Men det är massor som ska packas och letas fram så jag kan ju inte lova att jag kommer med, haha.
 
 

Hejdå Willys...

Happ, då har man nu gjort sitt sista pass på Willys innan GMU:n. Känns så jävla sorligt. Kommer sakna kollegorna, jobbet och chefen som tusan. Och jag kommer få det riktigt jobbigt när jag kommer tillbaka med PLU-koderna. Nu när jag äntligen nästan kunde alla koder utantill, haha. 
 
Men var sak har sin tid. Nu närmar sig GMU:n med stormsteg (bara två dagar kvar) och allt är kaos här hemma. Haha, jag har svårt att hitta mina saker, svårt att prioritera och framförallt svårt att packa. Ta farväl av vardagen och vännerna. Uch, blir alldeles tårögd när jag tänker på saken. Haha. Men, jag har en fantastisk tid framför mig!
 
 

Så lycklig!

Åh, igår natt ringde knäppis Jacob och väckte mig och Adam och frågade om han kunde ge mig hans "hedå-innan-lumpen-kram" en snabbis nu när han hade matpause i Borlänge. Så vi klev upp, åkte till Donken och mötte Jacobboooi. Hur fint är inte det, när han från sin Åreresa hinner träffa mig för att säga hej då? Sötnöten. 
 
Tänkte ta en selfie , men det gick ju som ni ser åt helvete. 
 
Hahah fult som fan. Men ett roligt minne!

Paniiik

Har städat ur min garderob så jag fått plats med lite av det nya (om jag skulle få för mig att hänga in alla nya kläder skulle jag behöva köpa en ny garderob.. hehe) och tänkte i samma veva städa upp lite granna och leta fram multyverktyg och andra förnödenheter inför GMU:n. MEN, det visar sig att jag inte alls hade sån stenkoll på läget som jag först trodde. Det ger mig en lätt panikkänsla, så här tätt inpå. Så jävla typiskt av mig att inte hitta det jag söker, för att jag har för mycket grejer... Får kasta i mig mat nu och sedan bege mig till jobbet och sen skynda mig hem för att leta vidare... PANIIIK!

Hej torsdag!

Har blivit lite dagblind på senaste. Lätt hänt när man inte har någon klar "gräns" på vad som är vardag och vad som är helg. Haha. 
 
Dagens spektakulära planer är att jobba stängning, och så städa min garderob så jag får plats med allt det nya. Hade egentligen behövt sälja av lite kläder och prylar så jag får plats med allting, men det får hinnas med efter GMU:n... Sen ska jag försöka hinna rengöra mina sminkpenslar och till Kupolen och byta mina förbannade hörlurar. Rolig torsdag va? Nah.
 
 

Londonshopping

Hade en budget på femsiffrigt och planerade att belöna mig själv med en äkta Mickael Kors weekendbag som jag tidigare haft och förälskat mig i och så tänkte jag köpa nya kvalitetssminkpenslar. Men, när jag väl var där kände jag inte att tiden var inne. Nu så här i efterhand kände jag att jag inte köpte så mycket, trots alla mina långa shoppinglistor. Mest småsaker, underkläder och mat haha. Är lite chockad över att jag inte ens fick med mig någon underdel, mer än underkläderna. I alla fall är jag supernöjd med alla fynd och köp jag gjorde. Mest nöjd är jag nog över skorna, eller min Victoria's Secret hoodie som är sammetslen! Åh, kommer bo i den året om!
 
 
 
Haha, Ser nu i efterhand att jag bara fick med mig kap från rosa och pappfärgade butiker haha. De kartongerna längst fram är presenter till nära och kära så de kommer jag inte lägga upp här oc spoila innehållet haha. Bara så ni vet.
 
 
Alla mina fynd! :D
 
 
Har fått något ryck att jag alltid ska införskaffa mig en ny bikini när jag åker utomlands, och London var inget undantag.
 
 
En fin fin Bikini från Primark, ångrar pytte pytte lite att jag inte tog en större överdel... Men köerna till provrummen var milatals så jag får skylla mig själv... 
 
 
 
En massa trosor från VS, så klart... Fann iaf en modell jag blev störtförälskad i, med underbar modell och passform och i skönt tyg dessutom. Fanns tre våningar att frossa och gå lös i, men jag kände bara att allt folk gjorde mig matt och ointresserad o oengagerad i sökandet efter de perfekta trosorna, haha. '
 
 
En sommar kavaj från Forever21 som är skitfin och klassisk. Blir outstanding till ett par vita byxor och skorna längre ner... :D
 
 
Lite småkrimskrans från Primark (Älskar!! Adam och jag kunde gå där i timmar, och när vi kände oss nöjda fortsätta till nästa Primark, på andra sidan Oxford St. ). Är egentligen inte så mkt för "billiga" penslar då jag tycker att de blir dåliga efter en tvätt ( och jag vill ju gärna tvätta mina penslar efter varje användning... haha) men jag ska iaf prova denna modell till countouring (stavning) och se om jag ska slå till på en Real techniques senare (som jag tänkte köpa i London).  
 
 
Gymbollar! Små helvetesbollar att rulla bort smärtor på haha. 
 
 
Alltså den här hoodien. Så himla mjuk, gosig och Betty! Den var rätt dyr från VS så jag fick fundera både en och trettiofyra gånger på om jag verkligen kunde köpa den, och ja, resultatet ser nu ju ovan hahah. Hur som är jag himla nöjd med mitt val. 
 
 
Bästa köpet. Och tröjan då... Och som jag sprungit runt för att få rätt storlek. Letade i tre dagar efter rätt storlek men jag hittade de aldrig, så det fick bli ett par 38:or, och de funkade väl de med, men 37 hade nog varit perfekta. Synd nog. Hur som, älskar jag de. Så sköna, enkla och tidlösa. Kommer bli den perfekta vardagsskon i sommar!
 
 
Krimskrams, hittade till och med min favorit tvål från Original  Source! 
 
 
Och en liten present till Mammi, ett supermjukt nattlinne i min favvofärg haha. 

Toppen!

Det blev ett toppenpass nere i grottan trots mitt halvkrassliga tillstånd (hostig och lite småförkyld).
Körde ryck och stöt med känsla känsla känsla och jag lyckades komma upp riktigt högt i stöten. En gren som jag egentligen inte tycker om, mest för att jag får flest hjärnspöken i den grenen. Men idag hade det vänt. 
Bra taiming, bra drag och framförallt så vågade jag kliva under stången i överstöten. Vilket inte jag inte alltid gör...
Körde lite teknik och BRAK efter tyngdlyftningen innan jag gick till jobbet. Och nu är jag äntligen hemma! 
 
Ska röjja upp lite innan jag äntligen får gå och lägga mig. Som jag längtat. Haha. 

Tillbaka till verkligheten

Tillbaka till verkligheten.
 
Dagisjobbet ringde och väckte mig och undrade om jag ville jobba trippelt idag. Haha, ja ni läste rätt. Då vet man att man är tillbaka i vardagen... Jag får lite panik när jag kollar i min kalender och inser att jag måste packa, säga hejdå, städa ur mitt rum och förinställa typ 10 inlägg på... 5 dagar. Och allt där till. Har knappt hunnit köpa på mig alla nödvändigheter jag ska ha med mig. Knappt hunnit packa upp från London. Och där emellan ska jag hinna jobba, träna, umgås med familjen & åka till sjukhuset. Åh. Livet. 
 
Idag ska jag hinna packa upp från London, fota alla fynd, träna och jobba kväll. Huuuh, längtar redan tillbaka till sängen, let's go!
 
 

Tröttheten talar

Äh fy fav vad sliten jag känner mig. Nästan i klass med Studentveckan-sliten. Jobbade längre än jag egentligen skulle och någonstans på vägen tappade jag hjärnan i en snödriva. Glömde stämpla in mig från rasten så jag har jobbat gratis hela kvällen, haha och var allmänt seg. Hade hjärnsläpp på PLU-koder och i stort sett var arbetspasset jäkligt slitigt. Ullaredsfolkmassor på två personer då en kvällskassör var borta och inte ersatt.... 
 
Nu ska jag bara svara på lite mail och sen. äntligen, ÄNTLIGEn få krachlanda i sängen. Och fy fan vad jag saknat min egna säng. Och att få sova. Härre min Guuuuuuud. 

London

 
 
Har haft en fantastisk resa! Vi har gått mer än två mil varje dag, shoppat massor, upplevt staden och umgåts. Jag har fått förnya min underklädeslåda med kärlek från Victoria's Secret. Och upplevt Primark. Jag är nöjd. Jävligt trött och sliten. Har sovit som en kratta under natten på flygplatsen och ska snart till jobbet. Men först en liten powernap, dusch och massvis med torrschampoo. Haha. Återkommer när jag känner mig mer mänsklig.

Jag saknar sånt här...

Åh, behöver lite D-vitamin, sommarbär, värme, grillat och äventyr för att styra upp mitt omotiverade humör. Så, vad passar bäst då om inte några sommarminnen?
 
 
 

Omotiverad och sjuk

Jag känner mig sjuk, igen. Orkelös och ont i magen har jag. Träningen gick åt helvete, dagsformen var på kylskåpsnivå och inspirationen, drivet och självdiciplinen bortblåst. Försökte stöta litegranna men så fort jag kom upp på mina "spökvikter" så styrde benen där i från... Så jag gick hem och såg på en löjlig kärleksfilm och åt B&J istället. Nu har jag precis gjort gratinerad hummer och ska börja packa. Skulle egentligen till Fridas place för en spelkväll men magen satte stopp. Känner mig omotiverad till livet idag. Arg och irriterad. Och så har jag ont i magen på det. Helvete vilken fantastisk fredag. Ska skynda mig att packa klart så jag kan gå och lägga mig sen. 
Och förhoppningsvis, vaknar jag upp normal igen. 
 
 
Tog min nästan två timmar, och swish sa det vid matbordet... 

En dag kvar

Hej peps!
 
Vaknade upp, stel som en planka och halvt utvilad, trots 10 h sömn. Har börjat med någon konstig vana, att alltid vakna av mig själv runt två, fyra, fem och halv sex. Varje dag den här veckan. Det är ganska störande och jag hoppas att det upphör snart. För vad är det annars för vits med en "ledig vecka från jobben" om man inte kan sova ut ordentligt? 
 
Hur som haver, det är en dag innan jag och Adam lyfter till England och jag har lite små panik. 
1. Jag har noll koll på vad jag ska packa med mig, vilket också betyder att jag inte börjat packa än...
2. Jag är osäker på vilken handväska jag ska ha... Någon som rymmer mycket  allt eller en mindre, smidigare?! 
3. Jag har inte skrivit någon shoppinglista och jag är bombis på att jag kommer glömma av att köpa en röd ficklampa, bara för det...
 
Mina i-landsproblem, atm. Och så var det ju det här med tiden. Hade tänkt träna, packa, föra över pengar, kolla upp kartor, laga hummer, införskaffa nyttiga GMU grejer & åka och umgås med FridHenrik och SAMTIDIGT förbereda 10 förinställda inlägg åt er... Och jag har ingen aning om i vilken ände jag ska börja, och vad jag ska prioritera. Haha. Ska gå och försöka få något i magen och sen börja dagen... Återkommer ikväll om jag råkat få någonting gjort... ;)
 
 
Måste visa er en fantastiskt fin solnedgång som vi fick se för några dagar sen... 
 

Fantastiska vänner

Efter frisörsbesöket drog jag vidare till Säter för att mysa med tjejerna och öppna julklappar! Haha. 
Det var fantastiskt att få umgås med Sofie & Louise, like the good old days. Vi uppdaterade varandra om livet, pratade mycket om GMU:n och så kollade vi på Victoria's Secret Show, så klart. 
Det var en fantastisk kväll, trots att vädret både dit och hem fick mig att krypa i 80km/h på riksvägen... 
 
Julklappar!
 
Jag, Nellie, Sofie och Louise! Fina gymnasiekömpisar!
 

Uppfräschning av svallet

 Mitt frisörsbesök i bilder. Bjöd syrran på lunch. Blev klippt och färgad. Och jag insåg att det mycket troligt var mitt sista frisörsbesök i den lokalen, eftersom att syrran tar studenten och sedan får jobba på riktig salong. Under tre år har jag haft privilegiet att få vara Maddes hårmodell, haft möjlighet att komma på drop-in tider och blivit fin i håret till en löjligt liten summa jämfört med det "riktiga frisörspriset". Det har varit en vardagslyx att kunna boka en tid när topparna blivit lite för slitna, när mitt hår behövts färgas om eller när jag helt tröttnat på min frisyr (som 2013 då jag klippte lugg och gjorde ombré). Men nu är det alltså slut på den epoken. Nu får jag hädan efter vända mig till en "riktig" frisörsalong och betala tusentals kronor ist. Well, det har varit en lyxig period i mitt liv och jag har njutit till max. 
 
Min snapkamera blir så avlång i resultatet. Men här är två från lunchen. 
Mitt sönderslitna ombréhår... 
Några centimeter senare och lite färgpåfyllning. Madde tycker inte att ljuset gjorde hennes verk rättvisa och jag instämmer, mitt hår är verkligen inte så "randigt" det flyter bättre ihop och jag har till och med lyckats få några få blonda slingor nu! Mitt hår är nu precis så som jag vill ha det. 
 
Det här är mer en rättvis bild på övergångarna... Men topparna är mycket ljusare i verkligheten, haha.
 

Falun

 
Nu sitter jag här i frisörsstolen igen. Trots att jag är ledig gick jag upp med tuppen. Åkte tidigt in till Siba för att hämta hem min baby som lägligt nog blev klarreparerad till London vistelsen! Den är något seg i fokuseringen, men den blir väl sitt gamla jag nu när de bytt slutare och får komma hem till mami. Är så lycklig över att min Powershot s110 äntligen är hel, den fulländar mig. 
 
Efter Siba åkte jag till Falu lasarett och hälsade på mamma en sväng. Och nu sitter jag här i frisörshuset och ska strax bjuda syrran på lunch. Är Supersugen på sushi, men är osäker på om vi hinner ta oss till mitt favvohak... 
 
Idag ska jag i alla fall göra en total makeover! Ska klippa bort allt slitet och färga om eller färga på ny fräsch ombré. Så jag är fräsch i krullet till London och inryckningen! Haha. Måste kila, hörs! <3

London sooon!

Jag köpte ju en Londonresa till Adam i julklapp och på lördag bär det iväg! Mot min dröm. Har tjatat på Adam ända sen vi blev tillsammans att vi bara måste åka till London någon gång i livet och helst snart. Och om två dagar bär det alltså iväg! Kan googla runt på affärer, utbud och upplevelser av London i timmar, men nyss slog tanken mig att jag kankse borde börja läsa in några fraser, typ att man säger underground istället för subway som man då gör i Amerika. Haha, borde börja packa inför det här men jag vet fan ingenting (än), förutom vilka butiker jag måste kika in i... Meen, som med allt annat löser tiden det dära. Ska bara försöka träna upp min engelska ett slag haha!
 
Och som tur är är jag i ett skede där jag känner att jag inte "behöver" någonting, så med lite tur kankse jag inte köper på mig allt för mycket och gör av med fem siffrigt, men man vet ju aldrig med min shoppinglust. När den kommer, är det den som ska stimuleras och inget annat. Får hålla tummarna att jag inte blir urfattig på vägen (någonstans i baktankarna ligger en fundering kring om jag ska invenstera i en äkta Mickael Kors weekendbag eller inte, och det kan ju ruinera mig på ett kick... )
 
 
Lånad bild frn cyberspace
 
Min rädsla är att jag ska shoppa så här mycket första dagen och sen inte ha plats åt alla nya fynd och onödiga festklänningar. Jag vill hålla hårt i pengarna, men samtidigt inte bli besviken på utbudet, och det är väl det enda sättet för mig att inte spendera, hahah!

Som aldrig förr

Oh, Hi!
 
Träningen igår gick väl... helt suveränt! Jag kände mig lite svagare, oklart om det var placebo eller på riktigt men jag körde lite ryck, drag och alla basstyrkeövningar så som frontsquat, marklyft mm. Och på tal om den sista träningsformen... Så klovade (när man sätter på eller tar av vikter från stången) jag helt fel, trodde att jag höjde med 5 kilo men drog på 10kilo istället. Kände att det var tungt i tredje repset och på den sista fick jag verkligen ta i för kung och fosterland. Och efteråt, eller under draget känner jag att (det kan vara inbillning, hypokondrie som jag blivit efter akutvistelsen) det liksom brister inuti mig. Inte som en vanlig rullgardin, utan mer som att något i hjärttrakterna faktiskt går sönder. Efteråt känner jag yrsel och en otrolig smärta i bröstet och i hjärtat, så något lär jag ju ha gjort fel... Hoppas bara inte det är något jätteallvarligt. 
 
För efter det marklyftet har jag haft lite svårt att andas och varje gång jag dragit ett djupt andetag har det gjort ont i hjärtat... Men som tur var har jag inte behövt anstränga mig "så mycket" idag. Har varit med min förskoleklass på Enbacka idag. Vi har haft jumpa, ätit kassler och makaroner, åkt pulka och så har de varit stimmiga idag... Så jag har kört tyngdlyftning med hela bunten idag. Och så har jag gått typ två mil under 24 h. Så jag kunde med gott samvete ta ledigt från gymmet idag. Även om jag ville gå ner. Får bli någon gång innan London och så mitt hjärta får vila lite... 
 
Nu ska jag trycka lite B&J och sen gå till säng. Är vansinnigt trött!
 
 

Sjukhus

Tjenis fellas!
 
Har spenderat min lediga dag på sjukhuset, igen. Dock inte för att jag mått så dåligt att jag behövt hjälp, men för att ta lite prover för glutenallergi, laktosintolerant och magsår. Nu efter sjukhusvistelsen ska jag göra lite mat och senare dra mig mot gymmet och sen mot Gustafs. Har fått en dille på vitlöksbröd med extra ost och nudlar. Haha, vilken drömmåltid för magen min, haha! Men det brukar gå bra, dock är jag mer orolig över hur träningen ska gå nu när de tappat ur mig på blod, haha! Fortsättning följer...



Klockren!


GMU tempen

 
Två veckor kvar innan jag rycker in och förverkligar min dröm, eller, tar ett steg närmare den kan man säga? Förverkligar gör jag om jag klarar av den, eller, tills jag inte klarar av den mer... 
Just idag, känner jag mig rätt så... Ertappad, eller liksom, klarvaken? Verkligheten har kommit i kapp mig och jag börjar förstå allvaret i det hela. I att jag ska vara borta en längre tid. Att jag kommer missa melodifestivalen, många fina vänners födelsedagar, att jag kommer missa den första vårdagen i Borlänge, inte ha samma vanor som hemma och det värsta... att jag kommer få lov att börja äta frukost igen. Haha. 
 
Som jag känner nu är jag mest rädd för att jag inte lyckats äta upp mig och kommer rycka in med för lite underhudsfett och där med kommer frysa mycket. Annars känner jag mig rätt okej med tillvaron och tidsperspektivet. Jag har varit borta ifrån Adam en längre tid och jag känner mig vältränad. 
Dock, fick jag höra idag att min planerade stor packning, inte alls kommer rymmas. Så det är väl också ett orosmoment. Men allt löser sig med lite vilja! 

Nu kör vi!

"... Din plats i kön är... 31"  
Var alldeles väck redan vid nio på kvällen, så nu idag har jag sovit gott i 12 timmar. Skönhetssömn. När jag gick upp tog jag tag i alla samtal som ska göras innan jag rycker in. Har ringt sjukhuset för provtagning, jobben och facket, men där hade jag plats 31 så jag gav upp. Gått igenom mailen, tagit tag i nya GMU besked och googlat runt på bra saker att ha när man rycker in. Och googlat runt på sevärdigheter och affärer att besöka i London (Åker dit på lördag med Adam) Ska alldeles strax gå upp och äta brunch och sen bege mig till gymmet. 
 
Jag vet att jag hade tagit ledigt den här veckan för att få vila ut och hinna med alla viktiga saker innan jag åker, men ... jag kan fan inte slita mig från jobben så ikväll ska jag, efter träningen jobba kvällspass. Haha. Och jag veet, att doktorerna sa att jag måste ta det lugnt, men va fan... Ta det lugnt kan jag göra nästa år, eller i graven. Nu kör vi!
 
 

Formbesked

En aktiv dag har jag haft, trots lillmagens krångel. Kom ner till träningslokalen lägligt till tävlingsstarten, värmde upp och kände väl mig inte så himla taggad. Mest... tom. Som att inget i världen spelar någon större roll. Både i kropp och skäl. Den här tävlingen var mest en träningstävling, med 5 lyft i varje grej istället för 3 st, som det vanligtvis är på riktiga tävlingar. 
 
Min tanke var att gå in på en säker vikt och mest lyfta för självförtroendet. För under hösten har mitt tävlingspsyke inte varit bra alls. Så jag tänkte att 35/47 kg vara lagomt. Men när jag väl började värma upp upptäckte jag fördelarna med att lyfta med ett tomt sinne - att allting gick på reflex och vana. Utan att jag behövde tänka allt för mycket. Så jag höjde mina ingångar till 40/50 kg. 
 
Första lyftet gick väldigt bra. Jag var cool och hade tålamodet att vänta in stången, lyfte med känsla och med förnyade krafter. Lika bra gick 43kg och jag blev chockad när inte ens 40 kg har kommit upp på träningen den senaste veckan. De sista tre lyften begärde jag 46kg på och de snurrade runt så jag antar att jag hade på för mycket fart och att det var något för lätt för mig. Även om det är ett nytt pers. Jag kände mig chockad över att jag kunde lyfta så mycket med tanke på mitt magont, att jag inte alls har tränat ryck och stöt så mycket på sistonde.
 
Inför stöten kände jag mig väldigt opepp till. Men när jag väl gick upp på "podiet" släppte allting och jag fick lätt upp 50 kg. Nästa lyft begärde jag 55kg på och även det gick lätt upp. Bra vändning och lätt överstöt. Bestämd och att jag vågade mig under. Så jag satsade på 60 kg i mina tre sista försök. Men intalade mig själv att om jag inte tog det var jag nöjd ändå, med tanke på mitt hälsotillstånd. Jag var väldigt förvånad över att mitt första försök gick "bra". Jag vände 60 kg och fick rullgardin. Sen blev jag lite avtrubbad och drog mest i det andra försöket. Kände att lusten, orken och krafterna att fortsätta var slut efter rullgrdinen så jag avstod från mitt sista lyft.'
 
Jag kände mig väldigt stolt över min prestation, för under några minutrar hade jag väldigt ont i magen och tänkte flera gånger på attt avbryta min medverkan. Men något pushade mig framåt och det är jag himla glad över. Stolt över min egna prestation och nu känns det dessutom skönare när jag vet vart jag ligger i formen. Sen kanske jag inte kan prestera under nästa tävling, för att den här varit så bra. Men det är ju isf en fråga om dagsform. 
 
 
Två oldies från arkivet
 
 
 
Efter tävlingen kände jag mig otroligt nog väldigt pigg och kry, så jag sprang några kilometrar och mystränade lite squats och gjorde några "BRAK" övningar. Bröst, rygg, axlar, knän inför inryckningen om två veckor. Med mitt hälsotillstånd gäller det verkligen att ta vara på de bra stunderna då det inte gör ont. Så, sagt och gjort. Nu är jag äntligen hemma efter 5 timmar nere i grottan. Trött, sugen på hummer, men alldeles för lat för att gå upp och kocka. Så jag ska nog gå och lägga mig och börja skriva på min packlista och inköpslista inför GMU:n. För nu börjar det dra ihop sig, rejält. Och himmel vad mycket saker jag måste hinna med innan dess...

Jacob & Johannas bröllop

Igår vankades det bröllop för den Monténska och Eresjöiska klanen. Trodde att det under morgonen skulle bli kaos i alla badrum för att 4 tjejer skulle samsas om platsen men så blev det icke. Hade god tid på mig och jag blev framförallt nöjd med outfiten och helheten!
 
Sen skulle vi ta oss ut i snöstormen och det blev ju ett mindre äventyr. Vigseln var superfin och romantisk och middagsfesten suverän. Många tal, gudomlig mat, fint sällskap och vackert brudpar. Bruden hade beställt ett vinterbröllop, och ett vinter bröllop, extra allt fick hon. Haha. 
Fick ont i magen så vid två tyckte jag att det var nog och åkte hem. Resten av familjen klampade in närmare soluppgången och trots magsmärtorna hade jag en fantastisk kväll! 
 
Jag ville så gärna bilddokumentera allt, men min gamla kamera var inget att räkna med. Så jag slänger upp några bilder sen från Adams mobil, när jag får bilderna och tid. 
 
Nu ska jag bege mig mot Maserhallen för att tävla! Känner mig absolut inte på topp så jag ska leka lite och spara mina maxningar tills en annan gång. Tävlingen blir som ett slags formbesked, eller egentligen inte riktigt eftersom att jag inte kommer ge allt, med tanke på magen. Men det blir säkert bra. En liten uppvärmning inför serien. 
 
 
De få och de sämsta bilderna genom tiderna... Men motiven var ju iaf fantastiska. 

Akuten, vilket fredagsmys...

Ja hörrni, den här fredagen gick ju inte precis som jag väntat mig. Inte alls, faktiskt. 
Vaknade tidigt för att hinna åka till gymmet innan jobbet kallade, men nere i grottan fick jag tillbaka det där ihålliga illamåendet.  Och när jag väl kom hem hade jag så ont att jag helst ville ligga på golvet och skrika mig smärtfri. 
 
Så, efter många samtal till sjukvården, ungdomsmottagningen och allt vad det heter fick jag stå i kö, i typ, 1.5 timme, och när den utsatta tiden passerat så bestämde jag mig för att det fick vara nog där och åkte till akuten i Falun. Där blev jag mottagen och undersökt, av fyra läkare och sju timmar senare kunde jag checka ut med samma smärta och kramp i magen som jag hade när jag kom. 
Den sista läkaren tyckte inte att ärendet var akut nog så jag får tydligen vänta tills på måndag för nya prover. 
Antar att hon ville hem till fredagsmyset lika gärna som jag... Men det jag fick veta var att jag inte hade några cystor, ingen inflamatorisk tarm och inte cancer. OCH att jag fortfarande kan genomföra min planerade GMU. Så, ja, lite framåt har jag väl kommit. Men de klagade på mig för att jag inte kommit in tidigare i höst... Vilken väckarklocka. 
 
Hur som, har legat och suttit så mycket idag att jag säkert fått liggsår, haha. Nu är jag hemma och hoppas att jag kan medverka på bröllopet imorgon. Men jag känner mig fortfarande inte kry för fem öre, så det blir en intressant morgondag. Nu måste jag fortsätta packa inför bröllopet. 
 
 
 
 

Brakfynd

Jag har inte haft något större shoppingbehov (som jag brukar ha) de senaste veckorna, kanske för att jag lite smått börjat inse att jag inte behöver alla grejer jag "suktar efter" och dels för att jag ändå snart bara kommer använda gröna kläder, men när mellandagsrean drog igång kunde jag inte undgå att köpa mig ett par springskor, trots att jag redan har 5 andra par som väntar på att bli utslitna. De är fantastiskt fina, från Nike's Pegasus kollektion. Stabila och snygga. 
 
Sen har jag fått den rosa gosiga tröjan från syskonen och boken, The Golden Year från Anna. Pennvässarjäveln köpte jag förra veckan i ren panik inför nyår och det var satan den dyraste pennvässare jag någonsin har och komemr att köpa. 
 
Bilderna är lite så där halvkassa och vridna, men min gamla kamera har inte vridförmågan så ni får stå ut. 
 
 
Älskar de här skorna! De är från Stadiums barnrea och blev mina för ynka 350:- , ja, förstår ni nu hur jag inte kunde låta bli?! haha
 
 
Gosig tröja från syskonen, till fest, vardag och mys och hur bra är inte sånna plagg?
 
 
 
Och den fantastiska boken från Anna. 
 
 
Och den dyraste pennvässaren jag någonsin kommer köpa, eller har köpt haha. 75:- från Make up store till min älskade men besvärliga lipstick pen. 
 

Ostabil

Ugh!
Har säkert haft historiens segaste arbetsdag. Har känt mig illamående och ostabil hela dagen (kan iof bero på att jag varit köttfri idag) och jag har varje minut fasat över att jag ska slänga en spya på någon kund. Haha. Fresh. 
Så nu när jag är hemma ska jag kurera mig och sova ut. Hålla tummarna för att jag orkar mig upp till arbetet imorgon och be till gudarna att jag är någolunda kry till bröllopet. Sköt om er tills dess!
 
 

Intensiv dag

 
 
Tycker att jag varit imponerande aktiv idag! Försov mig först till jobbet, så pappa fick skjutsa in mig och när jag hade stämplat in, hade jag två minuter till godo. När jag åtta timmar senare blev fri åkte jag och tränade med Sussi. Blev en riktig stötdag, med tunga lyft, tunga vändningar och fuckade överstötar. De där hjärnspökena är på besök igen. Så jag får inte till överstöten. Är till och med rädd på 50 kg, vilket suger rätt rejält när jag vänder 55kg lätt. Efter träningen vandrade jag hem med Sussi, la i en fet hårmask som stått och gottat sig i... typ, 2 timmar, medans jag lagat mat. Chilicheesepaj, med extra ost. Haha. Jag hade nog i lite för mycket ost för att få pajen fast som jag vill ha den så jag får nog sitta och vakta den ett tag till. 
 
Så, under den tiden ska jag skriva lite fler kärlekslappar till min Love jar. Sen skölja ur håret och spa:a lite, inför bröllopet. SEN, ska jag prata med älsklingen som nog inte mår så bra och sen sova. 
Åh, vilken dag. Imorgon ska jag ha vilodag och bara jobba... Och springa en löprunda. Så, hörs!
 
 

atm, kärlekspyssel inför "sepparationen" och en badande syster

 

Well done Betty, Well done

 
Tror att jag kom till en punkt där igår som fick mig att inse hela situationen från ett utzoomat perspektiv. Att mitt flyktbeteende kring träningen, kring "småsaker" inte går att lösas utav sig själv, utan att man faktiskt måste ta sig i kragen och bestämma sig. Inte sen utan nu. 
 
Så, imorse hoppade jag faktiskt ur sängen när klockan ringre och pallrade mig till gymmet. Där körde jag lite ryck och basövningar med syrran Sussi och härliga Cornelia, eliterna. Och jag upptäckte vad jag saknat under hösten där jag mestadels tränat själv. 
- Peppen. Rutinerna. Gemenskapen. Och mycket av det har ju gjort att jag gått ner till gymmet när jag egentligen inte alls känt mig så pepp, men ändå gjort ett bra pass för att så många står där och stöttar. Det har jag saknat och jag hoppas att jag hinnaer få in en rutin, kanske inte varje dag för sig, som jag haft tidigare, men att jag ändå håller fast vid någon slags fast punkt i min träning. 
 
I alla fall var det jätte trevligt att bli påpeppad och köra fast händerna blödde och ömmade. Jag kände mig stark - trots att jag inte ens var på mina maxvikter. Så, nu ska jag faktiskt gå ner och köra pass nummer två med syrran. Ska bli spännande och jag tror att jag ska gå vidare på stötar och lite bröst och rygg. 
 

Tid

Tid är alltid en bristvara i mitt liv, men på senare dar har jag insett att jag aldrig kommer få mer tid. Utan att jag måste ta mig tid. Vilket känns som en verklighetschock. Kallsup. 
 
Trots att jag slutat skolan för länge sen, känns det som att jag har massor att göra hela tiden. Mycket jobb, många visioner, en blogg att hålla vid liv, en kropp att träna, matlådor att göra, jag har en stark längtan att få resa runt, en kärleksrelation att vårda, vänner och familj som ska få sin Betty-tid, intressen att utöva men framförallt ge mig själv egentid att repareras och återhämta mig. Och jag tycker det är svårt att få alla tårtbitar att gå ihop med den tid jag har varje dag. Svårt att prioritera.
 
Men ett av mina nyårslöften är att ta mig mer tid, till mig själv och jag började den här helgen, med att förverkliga min dröm. Och så här långt, på söndagskvällen tycker jag att jag skött mig utmärkt. Visst har mina fingrar kliat och velat ta bilen till Idre där jag "egentligen" skulle vara, men jag har också njutit av att vara hemma. Kunnat ta tag i mitt rum, kunnat ta tag i den där packlistan inför "flytten" och haft tid till mig själv. Även om träningen inte fått det utrymme jag planerat för känns den här helgen ändå väldigt nyttig. 
 
Och jag känner mig nu ett steg närmare min dröm, nu när jag fått ta mig tid att ta farväl och ha egentid utan massa resor kors och tvärs över landet. Utan krav att jag ska göra saker. Och det har varit himla skönt. Så jag hoppas att jag kan hålla mitt nyårslöfte, tillsammans med mina nyårsmål och att jag kommer vara redo när jag åker. På alla plan som finns. 
 
 
 
 
"Bristen med tid, är ngt vi alltid kämpar med.
Men saken är den att vi aldrig kommer få tid, vi måste ta oss tid. "

En liten text om min bästa vän

 
HEJ!
 
Nu är det inte Betty som smattrar på tangenterna, utan hennes bästa kompis, Anna Lindberg. Betty gav mig nämligen i uppdrag att skriva ett inlägg i hennes blogg. Det känns väldigt hedrande och jag tar uppgiften på det största av allvar.
 
Det är söndagskväll och vi sitter på min säng i mitt rum i mitt barndomshem i Kvarnsveden. Med ryggarna lutade mot varsin stor kudde mot väggen och varsin laptop i knät pratar vi om livet samtidigt som vi hinkar te. Ja. Mina favorittekoppar är stora som hinkar och det har blivit lite av en tradition att vi dricker te ur dem när vi ses hemma hos mig i Borlänge. Vi lyssnar på musik också. Betty har kommit fram till att om någon någonsin skulle komma på tanken att göra en film om oss, om vårt gäng, skulle denna låt spelas till eftertexterna. Jag håller fullkomligt med. Tänk vad underbart om det fanns en film om vårt fina gäng. Det är helt otroligt vilka fina minnen som jag delar med Betty och resten av gänget. Det är faktiskt lite som en film.
 
Första gången jag träffade Betty var i januari 2010. Hon började då att jobba som reporter på samma tidning som jag, Borlänge Tidning. Jag gick andra året på gymnasiet och hade vid sidan av studierna arbetat som reporter på Borlänge Tidnings ungredaktion, vars verksamhet tyvärr har lagts ned, i ett och ett halvt år när jag och resten av ungreportrarna fick nyförvärv. 
  När Betty blev en del av ungredaktionen började en ny era, kan man säga. Vi upptäckte snart hur bra vi trivdes i varandras sällskap och hur roligt vi hade tillsammans. Jag minns hur vi slängde ur oss galna och spännande idéer till nya jobbuppdrag och uppslag under redaktionsmötena och hur vi planerade dessa i detalj medan vi tog sällskap till bussen efter mötena.
  Tänk vad lustigt det är egentligen, livet. Då hade jag nämligen ingen aning om att min nyblivna kollega Betty skulle komma att bli en av de viktigaste personerna i mitt liv. 
 
Tack vare de år som jag fick privilegiet att vara en del av Borlänge Tidnings ungredaktion fick jag inte bara oförglömliga minnen, utan även vänner för livet. 
  Jag tror att det var mycket tack vare Betty som hela ungredaktionen, som då bestod av fem personer, svetsades samman. Jag menar, innan Betty blev anställd hade inte många ord som inte hade med jobb att göra växlats mellan mig och Adam, som också var ungreporter. I dag är han en av mina bästa vänner. När Betty blev vår kollega gick ungredaktionens medarbetare från att vara kollegor till att också bli nära vänner. Med tiden fick vi ytterligare nya kollegor och vi blev ett gäng. Vi var en perfekt blandning av personer med olika egenskaper och personligheter. Och herregud, vad roligt vi hade tillsammans. 
  Jag bor sedan tre år tillbaka i Stockholm, där jag har utbildat mig till journalist. Nu jobbar jag som inhoppande nyhetsreporter på Aftonbladet. Jag är tyvärr inte hemma i Borlänge så ofta längre, men de gånger jag kommer hem blir jag väldigt nostalgisk. Ibland kan jag få känslomässig svindel när jag går förbi vissa platser, känner en särskild doft eller hör en låt som jag kopplar samman med betydelsefulla minnen. Det blir som om jorden under mina fötter gungar till och som om jag måste sätta mig ned.
  Lite så känner jag när jag tänker tillbaka på tiden då jag arbetade på Borlänge Tidning. Jag fortsatte att jobba där ytterligare tre år efter att jag hade tagit studenten, och därmed avslutat mitt uppdrag som ungreporter på tidningen. Men när jag går förbi det gula kråkslott som är Borlänge Tidnings redaktion är det åren på ungredaktionen som jag ser för mina ögon. En miljon ögonblick och minnen fladdrar förbi i ljusets hastighet bakom mina ögonlock och världen rämnar till. Den byggnaden har en stor plats i mitt hjärta, eftersom det var där jag träffade några av de viktigaste människorna jag har i mitt liv.
 
 
 
Det kråkslott som utgör Borlänge Tidnings redaktion. En av mina absoluta favoritplatser i min hemstad.
 
 
Ett av våra många roliga jobbuppdrag för ungredaktionen. Här testade vi Borlänges badplatser, i juni 2010. Från vänster: Adam, Betty, Oliver och jag (Anna). Foto: Mikael Hellsten.
 
 
En bild från förr. Betty, Natalie, jag (Anna) och Adam hemma hos Natalie, sommaren 2010. 
 
 
Mysig grillkväll med unggänget hos Natalie sommaren 2010. Alla utom Oliver var med. I bild syns jag (Anna) och Adam, som manövrerade grillen. 
 
 
En, tyvärr, suddig bild från en grillkväll med unggänget sommaren 2010. Från vänster: Betty, Adam och jag (Anna). 
 
 
I mars 2011 övernattade Marcus, Adam, Elin och jag (Anna) i ett av Borlänges mest hemsökta hus för Borlänge Tidning. Vi ville se om vi skulle få uppleva något övernaturligt under natten. Jag skrev sedan en artikel om våra upplevelser i tidningen. Betty och Natalie saknades. 
 
 
Vårt fina unggäng. 
 
Och jag är så glad och tacksam över att vi fortfarande, flera år efter att vi slutade att arbeta på ungredaktionen, har kontakt och ses, hela gänget. Det är så roligt att se hur alla utvecklas och förverkligar sina drömmar. För bara någon vecka sedan, dagen före julafton, hade vi vår årliga reunion i Adams pappas lägenhet. 
 
 
 
Vårt fina gäng vid vår reunion hemma hos Adam dagen före julafton 2014. 
 
 
Det är alltid lika roligt när gänget återförenas. Vi har alltid så mycket att prata om!
 
 
 
Ännu en bild från vår traditionella julreunion. Från vänster: Elin, Natalie, Betty, Marcus, Adam och jag (Anna). 
 
Vi har haft så mycket roligt tillsammans, hela gänget, men anekdoter om det kan jag berätta en annan gång. Den här texten vill jag främst ska handla om Betty och vår vänskap.
  Vi gick från att bara vara kollegor som hade möten på tidningens redaktion tillsammans till att stå varandra riktigt nära. I dag är hon en av mina bästa vänner och jag är så glad och tacksam över att hon finns i mitt liv. Hon finns alltid där för mig och bryr sig väldigt mycket om mig. Och hon märker när jag inte mår bra. Betty har räddat mig många gånger när livet har känts för tungt att bära själv. Hon är en fantasisk människa. 
 
 
 
Jag och Betty i Stockholm i november 2014.
 
Om jag skulle beskriva Betty med ett ord skulle jag be om att få beskriva henne med flera. Hon är så mänsklig och godhjärtad. Human. Omtänksam. Öppen. Humoristisk, snäll och jordnära. Det är ett privilegium att få vara hennes vän, för hon berikar verkligen mitt liv. Av alla mina vänner är hon den som jag känner att jag kan prata om allt med. Det är jag så tacksam för. 
  Jag kommer för all framtid att vara tacksam mot Borlänge Tidning, inte bara för att den gav mig den bästa tänkbara introduktionen till en journalistisk karriär, utan även för att den förde mig samman med Betty och Adam, två av mina bästa vänner, och även resten av vårt gäng. 
 
Betty bad mig att skriva om framtiden också. Hon vill att jag ska skriva om hur jag tror att hon kommer att bli när hon blir äldre. Betty är en väldigt lugn och trygg person och jag tror att hon kommer att vara det även i framtiden. Hon är också väldigt driven och ambitiös, vilket jag vet att hon kommer att ha stor nytta av hela livet.
  Det är så svårt att veta hur saker och ting kommer att se ut, vara och kännas i framtiden. Men en sak är jag helt säker på. Och det är att jag vill att Betty alltid ska finnas i mitt liv och vara min bästa vän. Jag vill att hon ska vara en av mina brudtärnor den dag då jag gifter mig och jag vill att hon alltid ska känna att jag finns vid hennes sida. Hon är min bästa vän och det vet jag att hon kommer att vara för resten av våra liv.
  Vår vänskap är bland det käraste jag har och den är ovärderlig för mig. Så tack, allra käraste Betty, för att du finns vid min sida, för att du motiverar mig, för att du stöttar mig och för att du inspirerar mig. Din vänskap är en av livets finaste gåvor. Jag älskar dig. 
 
Stor kram och all tänkbar kärlek i världen, 
 
Anna Lindberg

En otrolig saknad

 
 

Vågar jag nu då?

 
Jag vet inte om den här videon gjorde mig mer taggad på att tatuera mig eller bara mer avskräckad. Jag har som livsmål att göra min drömtatuering innan jag dör, men det finns en mental spärr som sätter stopp, varje gång jag är på väg ner till studion för att boka tid. Jag vågar många grejer i livet, men att sätta mig på britsen och få revbenen ingraverade ... Känns som ett sjumilakliv. Men, som med allt annat i livet måste allting få ta tid. Och det kankse är bra så jag hinner fundera på om jag verkligen kan stå för budskapet tills jag dör. (vilket jag gjort 100 gånger om, men ändå)

Insikt

 
Insåg tidigare idag att jag kommer hata mig själv mer om jag inte är vältränad och förberedd när jag rycker in till GMU:n, än vad jag kommer hata mig själv när klockan ringer 07.00 för morgonträning. Kan ju erkänna att jag inte direkt varit gymmet trogen under jul och nyårs "ledigheterna" , men nu så, nu är det dags. Att hinna i kapp. Komma i form. Och tagga till. 
 
Tre veckor till seriestart (och även min sista tyngdlyftningstävling på ett bra tag) och tre veckor och två dagar tills jag rycker in. Panik. Ångest. Stress och en jävla massa press. Men det ska nog gå bra då motivationen hittat tillbaka till mig. Idag körde jag så hårt att jag flådde upp händerna. Haha. Det är väl ändå ett godkänd insats? 
 
Sen åkte jag till jobbet och betade av, kanske karriärens segaste kvällspass. Haha. Cyklade hem i motvind och kikade på den nya Beck med familjen. Som förövrigt var riktigt bra! Nu ska jag lägga mig med ett kapitel från The golden year och sen sova en stund innan det blir morgonträning. Jag kommer absolut ångra att jag skrev att jag skulle morgonträna, men den 26, när det väl gäller, kommer jag tacka mig själv. Hoppas jag haha.
 

Nu jävlar

Vaknade upp och kände en sån ... livsgnista? Nej, inspiration är nog rätt ordval. Inspiration till att förändra mig, mina vanor och ovanor. Ta tag i saker. Kan bero på att jag låg och läste The golden year innan jag däckade till. Där fick jag liksom en tankeställare. Och ett mål, kan man väl kort tuttrycka det.
 
Och mitt mål för dagen är att gå ner till gymmet, köra ur mig riktigt totalt, hinna stretcha länge och sedan gå (om jag kommer kunna) till jobbet och köra kvällspasset, innan jag någon gång vid tio får krashlanda i sängen. Får se om jag lyckas, men så här i uppskriven form känns det som en relativt enkel utmaning. 
 
 
En oldie som Aida tog.
 

Välkommen fredag!

Har blivit så dagblind av all "julledighet" och nyårshets att jag helt hade glömt av vad det var för dag idag. Det kändes som en tisdag, men när kunderna kom med tacostillbehör gick det upp för mig att det var fredag. Haha. Så det kan bli. Min älskling är i Idre just nu och själv är man hemma. Hade inte haft något emot att följa med de, men jag känner mig ändå nöjd med mitt val. Jag tjänar ju trots allt en hacka på att extrajobba under helgen (en är sjuk på jobbet så jag fick hoppa in) och så hinner jag förhoppningsvis köra 4 träningspass och göra klart min överraskning till Adam innan jag åker. Och om jag spenderar tiden rätt ska jag också hinna med att skriva min packlista och to do lista tills jag rycker in. 
 
Jag vet inte, men jag tror att jag inte förstått än hur jäkla omfattande GMU:n är. Att jag faktiskt ska lämna vardagslivet för 3 månader. Men det blir säkert bra. Nu ska jag göra en ostbricka, skriva nyårsmål och tvätta mina sminkpenslar. Hadeee!
 
 
Kom nästan för sent till jobbet på grund av den här vyn... Hade kunnat sitta tills mörkret föll. 
 

Nyårslistan 2014

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Absolut! Jag reste till Thailand med Adam där han träffade min släkt. Det var fantastiskt. Jag bestämde mig spontant att färga ombré med Madde. Och så började jag med Jelly Splash - mitt livs största miss(bruk)tag. Jag reste till Borås för att se SM i tyngdlyftning live och fick chansen att se syrran ta SM guld, nytt svenskt rekord och kvalgränsen till Nordiska. På tyngdlyftningsfronten tog jag äntligen mitt nyårsmål på 100kg sammanlagt och fick äran att vara med Juniorherrarna på deras lag SM, där vi förövrigt lyfte oss till en tredjeplats! Jag och Adam fick åka till Stockholm och göra rekryttesterna, pilottestet. Och i november fick jag äntligen se Ben Howard live. Fick gå på mitt livs första bröllop! Var med om en mindre jordbävning/jordskalv hemma i Borlänge och fick även för första gången flyga, helt själv och hela tre gånger, även det i min kära hemstad Borlänge.
Kort har det varit ett år där jag vågat mig utanför min trygghetszon, där jag rest mycket själv på egen hand (på höstterminen) och lärt mig att leva utan Adam. Och fått unika chanser att testa på roliga saker.
 
 


2. Höll du några av dina nyårslöften?
Haha, ja några styckna, här ser ni hela listan på målen! Jag kan numera köra bil i klackskor, jag tog 100kg sammanlagt på en tävling, jag har börjat äta mindre kött, går ut mer sällan och har återinfört min renoveringsdag. Och så har jag bytt jobb, eller fått två nya älskvärda jobb. Och bara det är ju en bragd i sig!

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Lena! 

4. Dog någon som stod dig riktigt nära?
Nej ingen som stog mig riktigt nära. Däremot så dog Adams mormor... 

5. Vilka länder besökte du?
Thailand med familjen o Adam! Och så fick jag ett erbjudande av Flygvapnet att få representera Sverige i en större internationell militärtävling i Polen, men det strulade till sig med mina rekryttester så det blev inget där. Men bara att jag fick förfrågan var stort nog.
 
 

6. Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Japp. En skopa bättre självförtroende. Och lite medvind i GMU processen. 2014 gick det ju väldigt bra med alla tester och intagningar, men 2015 vill jag genomföra den, och det ska jag också göra.

7. Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
17 April för att jag fick åka till Thailand med de jag älskar. Och den 16 december då jag kom in på GMU:n. 
 
 

8. Vad var din största framgång 2014?
Att jag lyckades få jobb på Willys, haha tjatade till mig en intervju när deras sommarschema redan var klart och resten vet ni ju redan. Och att jag blev mer självständig efter Adam och från träningstiderna. Att jag hade självdiciplin att gå ner 4-5 ggr/v och träna själv, under en period.
 
 
Aidas bild.
 

9. Största misstaget?
Att jag började spela jelly splash... Och att jag kankse mer än någonsin blev en ja sägare till hösten. För att döva saknaden av Adam började jag göra massor, ja, alltså ännu mer än vanligt, åkte på alla militärövningar som fanns, tävlade mer och antog massa GMU tester "bara för att" och sa ja till alla jobb jag fick när det inte var övningar eller tävlingar. Vilket också resulterade i magsår och en supersönderstressad Betty. 

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, det måste man väl säga, med tanke på magsåren och att jag blev laktosintolerant. Haha, har ständigt ont i magen numera. Spelar ingen roll om det är mensveckan eller inte.

11. Bästa köpet?
Lätt min Canon Powershoot s110. Det är som att fånga verkligheten precis som den är och överföra den till er.
Jag menar, kolla bara på det här...! 
 
Andra köp som jag är extra nöjd över:
Skuggan Louder och lipstick pen Boysenberry från Make Up Store.
 
 
den här klänningen som är från Forever21 har jag nog fått mest komplimanger för på krogen. Sån egooboost.
 
 

 Shortsen, 89:- på New Yorker. SÅ, underbara.


12. Vad spenderade du mest pengar på?

Resor, både inrikes och utrikes. Kort där efter måste jag säga kläder. Har mer eller mindre förnyat hela min garderob i år. Haha.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Finns mkt som gjort mig glad i år. Men överlag så blev jag ännu bättre på att uppskatta stunder med Adam. Och så klart GMU antagningen, heltidsjobbserbjudandet och Willys.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2014?
Cheerleader - OMI, Youth - Daughter, Georgia - Vance Jay, Dragon - Miriam bryant, End of the affair ben howard, Mammoth - Dimitri vegas Den spelades på flygövningen och ända sen dess har det blivit min gymlåt. Pumpar alltid skiten ur mig till den. 

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det har varit tungt stundvis men jag har även fått chansen att göra helt nya unika saker som i sin tur gjort livet till en film. Så, ja, det har jag väl varit. Gladare alltså. Men det har berott på alla underbara saker, människor och chanser jag fått. Jag tycker även att jag varit mer spontan i år och tackat ja till saker, uppdrag eller jobb och tre timmar senare är jag påväg någonstans. Det har gett mig en frihetskänsla som är svår att slå.
 
Som till exempel Flygveckan. August frågade om jag ville provflyga lite inför veckans flygutbildning. Jag tackade ja, två timmar senare hade jag flygit över skolan i Säter, Adams sommarstuga och mitt hem. En mäktig känsla, båda att vara så fri att kunna tacka ja till spontana saker och att disponera min tid precis som jag vill.
 


16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag är reseledaren. Vill gärna planera allt in i minsta detalj, göra det så bra som möjligt och göra saker och ting på mitt sätt. Jag önskar, som alla andra år att jag kunde luta mig tillbaka och faktiskt åka i baksätet, inte hela tiden, men lite oftare än vad jag gör nu. Men tyvärr är min rädsla för att bli besviken mycket större än modet att låta saker och ting vara, låta andra människor ta tag i saker, fester och resor. Men 2015 ska bli en vändning i och med Lumpen. Då måste jag sitta i baksätet hela tiden och just nu, i teorin låter den planen perfekt. Jag tror att det kommer bli nyttigt för mig, att inse att andra faktiskt också kan fixa saker. Precis i min anda, eller nästan i alla fall... Sen önskar jag väl att jag hade fotats mer... Vill utvecklas och bli bättre på att uttrycka känslor med ansiktsuttryck, kroppsspråk och ögon.
 
 


17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Rest. Jag vet att jag låter jätte otacksam när jag säger det här. Men hela hösten har varit en enda stor reseröra. Alldeles för många tävlingar, resor till adam, militärresor och tester inför GMU:n i kombination med varandra. Så jag har nästan inte haft en enda helg ledig. Vilket gjort att jag aldrig haft chans att få ladda om efter varje urladdning... 
 
... Som här tillexempel, Hade jag precis jobbat heltid på jobben, åkte hem och snabbpackade innan jag åkte till Stockholm för att träffa Anna innan transporten mot Östersund och militärövningen var. När jag några dagar senare kom "hem", åkte jag till Malin i Stockholm, umgicks, sov och träffade senare Anna. Kom hem, packade om och åkte till Adam och gick på sittning i Örebro. Där emellan, hann jag jobba lite mer och träna. En vanlig vecka för mig under hösten 2014. Kan ni förstå vilken otrolig urladdning det var att äntligen få vara ledig, dvs, nu, den 1/1-15!?
 


18. Hur tillbringade du julen?
Klev upp alldeles för sent efter en UNG reunion, skyndade mig till jobbet och körde öppning till stängning. Åkte hem, kollade på Kalle Anka, åt julmiddag med föräldrarna & syskonen, öppnade paket, såg på Viktoria's Secret show och bloggade lite. 

19. Blev du kär under 2014?
Ja, i min Michael Kors väska, som senare både blev plundrad o förstörd....

20. Favorittidning?
Älskade Borlänge Tidning. Det är något magiskt över en kopp morgonkaffe, Borlänge Tidning och en massa ledig tid. Så sällsynt.

21. Favoritprogram på TV?
Kollade sällan på TV, men när jag väl "gjorde det" blev det Paradise Hotel eller Game of Thrones.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hata är lite för starkt att använda i det här sammanhanget. Men visst finns det några människor där ute som sjunkit i mina ögon under årets gång... 

23. Bästa boken du läste i år?
 
Den boken gick rakt in i mitt hjärta. 


24. Största musikaliska upptäckten?
Lätt Jack Garret, Youth & Vance Joy. 
 
 


25. Något du önskade dig och fick?
En fantastisk sommar. Ett nytt älskvärt jobb. Fick delta i segelflygskursen och kom in på GMU:n, med inriktning mot Specialist officer i Uppsala, där jag tidigare varit väldigt mycket i militärsammanhang. Fick gå en modevisning och dessutom öppna den, magiskt stort. 
 


26. Något du önskade dig men inte fick?
En förlovningsring kanske? Haha Nej men ett sammanlagt silver i J-SM.

27. Årets bästa film?
About Time och Her kom som en käftsmäll och gick rakt in i hjärtat. Och så klart denna, från Leksand sommarland som Dennis gjorde. Så mycket kärlek!
 


28. Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Kom till skolan, där minionerna hade förberett en överraskning och en tårta bara för mig. (Haha, får en tår i ögat så här långt efter när jag tänker tillbaka på vilken otroligt fin gest det är) Åkte till Kupolen efter skolan, tog en fika med några saknade vänner. Åt sammanlagt 4 tårtbitar, tränade ett bra pass och kollade på Game of thrones. 
 


29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ja självklart. Riktigt riktigt mycket. Men det känns onödigt att älta det nu när det ändå ligger i det förflutna. Fast det kankse är det fina med det hela? Att man faktiskt bryr sig så mycket om någon att man tänker tillbaka, ältar eller funderar på vad man hade kunnat gjort annorlunda för att slippa att det blev så här? 


30. Vad fick dig att må bra?
Förmågan att fortfarande hålla kontakten med de från skolan. OCh så givetvis Adam. Min älskade, finaste, bästa vän och pojkvän Adam. Vi har gjot så mycket i år. Rest, gjort mönstringen, tränat, tävlat ihop och även flyttat isär. Anna och Adam är även två individer som förgyllt mitt år. De har alltid funnits där när motivationen inte gjort det. De har varit mitt bollplank och den varmaste famnen att falla tillbaka till när livets kännts för tungt för att bära själv. De är ovärdeliga för mig och jag är så otroligt tacksam över att ha de i mitt liv.  
 
 

32. De bästa nya människorna du träffade?
Nils, Viktor, Malin A, Alexander Lu, Kim L, Ayad och bästa, finaste Filippa ♥

33. Årets besvikelse?
Inte årets, men en stor besvikelse - att Julgalan inte tog med Make up store, då hade jag fått gå den stora modevisningen igen. Haha! Men om jag måste säga någon lite större och allvarligare besvikelse, så måste det vara mina betyg och skolans försvinnande Dahlander anda... Tänk att man alltid kommer på sig själv när det redan är för sent att man kankse skulle ha gjort något annorlunda?

34. Favoritcitat?
Som jag tidigare skrev har jag ältat väldigt mycket under 2014. Längtat tillbaka. Längtat efter. Så det här citatet har funkat som ett mantra och hjälpt mig otaliga gånger. 
 
35. Ögonöppnare?
 


36. Förhoppningar inför 2015?
Jag hoppas och tror att jag kommer bli mer diciplinerad. Och jag är megataggad för GMU:n som tar mig bort från alla egenställda krav, vardagen och tillgängligheten. Det har ju trots allt varit min dröm sen 7:an och att jag nu ska få göra det är helt ofattbart. Att jag vågar göra det också. 
 
Så jag hoppas att jag ska bli en mer diciplinerad verision av mig själv. Starkare, mer insiktsfull och att jag ska få många nya vänner/kollegor på vägen. Och med Annas julklapp boken "the golden year" göra 2015 till just det, The golden year. Välkommen 2015. Du är efterlängtad.
 
 
Pic, tumblr
 

Omotiverad

Vaknade upp och kände mig så omotiverad till livet att till och med döden kändes mer intressant. Det blir oftast så efter en stressig period och det finns inget annat man kan göra mer än tacka och ta emot. (För då vet man att det snart vänder)
 
Skulle egentligen följa med Sussi på morgonträning men motivationen att kliva upp fanns inte riktigt där, låg istället och tyckte synd om mig själv tills det var alldeles för varmt att ligga kvar. Sen fortsatte kampen. pillade i mig lite gröt och tänkte "fan vad skönt det ska bli att få köra igen" men när jag väl skulle gå kunde jag inte ta steget ur lägenheten. Så jag blev kvar. Likgiltig, tom, lat och arg på mig själv för att jag inte pressat mig själv tillräckligt mycket för att bara gå till gymmet. Varför blir det alltid så? Jag hatar att vara så här otroligt lat och obestämd. För det är ju inte så att jag använder tiden till något bättre...
 
Men något bra jag iaf fått uträttat idag var väl när Anna kom och tog mina kroppsmått till en modevisning jag ska gå senare i vår. Och så ska jag jobba och det blir nog säkerligen superbra, även fast jag är rätt trött på människor och fryst oxfile. 
2-1 till uträttade saker idag. 
 
 

HEJ 2015!

ÅÅÅÅH, HEJ 2015!

Känns så malplacerat i munnen... Jag är fortfarande fast på 2013. 
jag hoppas att ni inledde året med era käraste, med pamp och ståt. Mitt årsskifte var fantastiskt. Fick fira in det nya året med mina bästa guldklimpar och några av mina kollegor, och hur fantastiskt är inte det? 
 
Idag mår jag dessvärre mindre bra. Har jobbat hela dagen och varit seg utav bara helvete. Men som tur var fick jag inleda mitt jobbpass med 3 timmars dammsugande i kassan, vilket inte gjorde mig något alls. Då behövde jag inte vara trevlig eller ens säga något till någon under 3 timmar och det var ju guld. Dels för att det var så tidigt på "morgonen" (host lunchtid) och dels pga nyåsfirandet. Haha.
 
Nu när jag äntligen är hemma ska jag ha världens bakisdag, med rubbet. Feta hårinpackningar, scrubbar, återfuktande serum och uppfräschande masker. Ska därefter inta kylskåpet och göra mig en fet charkbricka och käka choklad till middag. Och slutligen parkera mig framför serien "Gift vid första ögonkastet" som går på SVT play. Där ett gäng psykologer, beteendevetare och doktorer matchar par så de teoretiskt ska passa varandra perfekt. Så det ska bli skönt. 
 
Och imorgon skulle jag egentligen till Idre med Gustafsgänget, men efter många om och men så insåg jag att jag mer är i behov av hårdträning inför tävlingen och GMU:n och egentid. Med tanke på att jag snart rycker in, ska på bröllop, ska göra min sista tävling och åker till London kändes det mer rätt att stanna hemma och ro om mig själv så jag kan göra bättre ifrån mig senare, där det verkligen är viktigt. Ett av mina nyårsmål, Inse att jag inte alls behöver vara överallt o ingenstans, göra allt och vara med jämt. För vem kommer tacka mig om 10 år? 
Jag vet att det kommer bli svårt, jävligt svårt. Eftersom att det är så jag varit de senaste 6 åren. Men nu på senare tid har jag insett alla baksidor och jag är övertygad om att jag kommer gå sönder om jag inte tar tag i det nu, medans det ändå går att lösa. Så, mer egentid för mig. Mer kvalité och mindre kvantitet. Även fast det är "kul".
 
 

RSS 2.0