Sushi i mängder

Halloj världen! Har ätit sushi två dagar i rad nu, en riktig finsushi på Yama-haket och buffésushi idag till lunch som Adam bjöd mig på. Men det har sina nackdelar... Har inte ätit rå mat sen jag ryckte in och det tar väl ett tag för magen att vänja sig vid den otillagade maten... Så idag har jag haft ont i magen! Men bortsett från magknipet har det varit en fantastisk dag i Örebro. Strålande sol, en shoppingtur på stan, sovmorgon, en promenad till naturreservatet bakom universitetet och lite glass i solen. Nu ska jag bara söka högskola och gå igenom min inkorg på mailen så kan jag "slappna av" och slå på någon film.

FVRM

Hlgen spenderades kvar på LSS, trots långpermis. Fick träffa mina saknader FVRF tjejer, skjuta AK4, gå på finmiddag och leda en grupp! Det var fantastiskt kul, trots att jag var urlakad och dödstrött. OCh AK4:an var väldigt kraftig och annorlunda gentemot AK5:an. Efter kursen hann jag till och med kitta om min stridsväst och packa lite till Aldrig ge upp veckan. Effektivt och bra. Senare på söndagskvällen landade jag äntligen i Örebro. Och här ska jag vara fram tills på onsdag! Livet.

Kärt återseende

Här ser ni en cheescake för 90 spännius... Fråga mig inte varför... Den var inte ens god. Jag börjar hitta i Uppsala. Förra veckan bestämde jag träff med Elin. Det blev en fika på fiket vid ån och det kändes verkligen behövligt att få catcha upp med någon annan utanför flottiljen. Vi träffas alldeles för sällan jag och Elin, men när vi väl gör det kastas jag tillbaka till gamla UNG tiden på redaktionen. Och härre min Gud vad lycklig man skiljs åt några timmar senare. Att jag började jobba på UNG redaktionen för mer än fem år sedan är något av det bästa som hänt mig. Allt jag lärt mig inom yrket, allt jag lärt mig om mig själv men också alla vänner och kollegor man fått privilegium att få jobba med. Wow. Tack livet. OCh tack Elin för en mysig fikastund. Det gör jag gärna om!

En helg ledigt på kasern

För ungefär två veckor sen fick vi vår första lediga helg, på kasern. Grundtanken från min sida var att vila ut i huvudstaden med Filippa och Anna, men så gick schemana inte ihop, så jag blev kvar på kasern. Och helgen förvandlades till en enda stor fest. Med start på kasern, med mitt ryska posten spel och slutade i Nils lägenhet, någon annan stans i Uppsala.
Jokkmokk, Fina Linnea, jag och Nils (jokmokks kompis, de andra bor jag med)
Medan de andra fortsatte ut mot krogen, si sådär 02.00 bestämde jag mig för att åka hem till kasern och den efterlängtade sängen. Sagt och gjort. Vaknade upp så här dagen efter....
Lördagen var lite småstartad. Men till slut kom vi iväg till Stockholm för att bastubad, umgås och festa lite hos Elina i skärgården. Resan, bara den var ett litet äventyr med alla byten. Men fram kom vi, och jäklar vad trevligt jag hade det! Fin pluton, fint ställe och fint att komma hem till sin egna säng någorlunda tidigt istället för att gå ut på KTH och inte riktigt veta när och om man kommer hem (från sthlm till Uppsala).
Jag har tydligen skrivit två böcker! Haha.

skyddsvakt

Heeej! Nu var det väldigt väldigt länge sen vi sist talades vid. Eller, sen jag sist hade en monolog med er, haha. Jag har nu nästan klarat av området skyddsvakt, jag har fått omtenta ett närlampsprov. Fem minuters maxsmärta, maxflås, intensivitet blod svett och tårar. Och så lite anabbskytte med träffkrav på samtliga kulor... Måste erkänna att skjuta med maxpuls, på tid och dessutom vara tvungen att träffa med samtliga ammo är en svårighetsgrad för sig... Men annars har veckorna varit bra. Väldigt intensiva med examinationer och posttjänster till halv ett, på natten. Nu är jag fri, har varit på fvrm s årsstämma och skjutit lite ak4.. Och träffat vänner. Himla trevligt. Men nu ser jag fram emot en ledig vecka. I civila, färgglada kläder, med vännerna och i min egna säng. Himmel. Sen bär det av mot aldrig ge upp veckorna. Och det ska vi inte prata om för då blir jag ledsen igen. Haha, mot örebro, pojkvän, shopping och absolut störst avkoppling! Hasta la vista baby!

Vår låt

 
 
Jag diggar mina roomies musiksmak, antingen är det den här nyfunna kärleken, Ted Gärdestad (jag är ett stooort fan av hans musik)Veronica Maggio eller Melissa Horn. Alltså, kärlek. Så mycket kärlek. 

skyddsvaktsexaminationer

Unnar mig en shoppingtur (har köpt en ny starkare dos av en ny antibiotika kur... Och fått ett helt apotek åt mina krämpor... Haha, ska äta tio tabletter om dagen för allt jag har ont för... ) och så tog jag och Magnusson en spontanare på max. Så himla gott. Ikv ska jag göra goodiebags för grupplådorna, plugga på vårt teoretiska examinations prov i skyddsvakt och ta en långdusch. Med andra ord kommer jag inte komma i säng förrän långt efter tolv. Haha. Men hela den här veckan, kommer vara så sjukt utmattande. Fyra prov i skyddsvakt och massa tung teori. Så, jag håller tummarna att resterande prov går bra. Dagens prov gick bra, trots förkylningen och noll sömn. Nu ska jag återgå, saknar er. <3

En ocean av tid, trodde jag ja

Hej vänner! Det känns helt klart ovant att kunna skriva så här till er och inte behöva planera framtida inlägg! Just idag fick vi "ledig kväll" vilket innebar att vi som går mot Specialistofficersutbildningen fick tid över att skriva klart alla ansökningar inför utskicket. Vi som ska bli Specialistofficierare måste söka jobbet och gå på arbetsintervju för att bli antagen till högskolan och SOU:n. Så det har jag gjort på min "lediga tid". Haha, och nu är jag äntligen klar. Men hur går livet då? Jo tackar som frågar. Framåt. Men inte så mycket mer än så. Dagarna går i ett naffs och innan man vet ordet av det ligger man i sängen igen, som man visserligen saknat sen man klev upp och ifrån den 18 timmar tidigare... Vi har de senaste 4 dagarna haft 16 timmars närkamp. Nej jag skojar inte. Brottning, boxning, gripande, sparkande och stryk kan man väl kort förkorta det. Det har varit fruktansvärt. Gjort ont. Men det har också varit fantastiskt kul och lärorikt. Känner mig absolut mer förberedd och rustad utifall det skulle hända något otäckt efter en krogrunda... Men det har haft sina baksidor också. Jag har varje morgon vaknat upp med världens dödsångest för att kroppen gjort så fruktansvärt ont. Badat i hästliniment. Och praktiskt taget besök läkaren/skjukgymnasten varje dag den här veckan... Men snart är projekt skyddsvakt över och jag kan återgå till att bli människa igen - utan 6 tabletter smärtstillande, dagligen. (och jag hoppas mitt inflammerade knä vill läka efter den här hektiska tiden) Det är så mycket jag vill ventilera här med er, men jag känner inte att jag har ork eller tårar kvar för det jätteprojektet. Jag älskar vår pluton, men jag känner mig ofta väldigt ensam, ändå. Jag har rejäl hemlängtan. Men jag påminner mig ofta om varför jag kom hit. Annars mår jag väldigt bra. Och zoomar man ut är den här tiden ingenting i ett livsperspektiv. Nu ska jag återgå till den här verkligheten. Vi hörs när vi hörs. Kraaaaam, Betty!

Orklåt

 
Jag är inget egentligt fan av sån här fell-good musik, jag är nog mer den monotona eller den housemusic-typen. Absolut ingen emellanting. Men, när jag går mil på mil i skogen, i nysnö och med 30 milos packning på kommer den här låten till skallen och jag lyckas ta mig framåt fastän hjärnan satt stopp. Eller när jag fryser och tänker på den här låten, så blir jag också jätte glad. Jag har egentligen inget direkt minne till den hår låten, tycker bara att den är skön och förknippas till alla mina vänner, krogetid. Haha. Åh, fy vad jag saknar alla mina fantastiska vänner. 
 
Saknar att bara kunna ses spontant när andan faller på. Hoppas ni tänker på mig då och då med. <3

Hej då

Nu sitter jag på tåget mot Uppsala igen. Jag har gjort det här 100 gånger men ändå, är det lika svårt varje gång att ta farväl. Den här gången var det min tur att bli avvinkad på perrongen och jag måste medge att det var ett helvete. Är. Att tvingas kliva på det här förbannade tåget och rulla ifrån sin älskade är fruktansvärt. Och om jag hade möjligheten att välja hade jag valt att vinka av, alla gånger. Nåväl. Vi har ju valt det här själva, för att någon gång i framtiden kunna leva ett liv tillsammans trots våra olika karriärer. Och Gud vad den här tiden isär kommer vara värt det. Nu ska jag fokusera på åkandet och inte sakna så mycket. Vi höra bloggen när vi hörs! Och just det, inlägget före var planerat att innehålla en bildbomb. Men av ngn oklar anledning så följde de inte med... Så, ni får de nästa gång jag är hemma! Kram, från en lite smått förtvivlad Betty.

En fantastisk helg fullproppad av kärlek

Fint väder, skönt sällskap, stugmys, tacos, Melodifestivalen och en jäklans massa mys. Maxad med kärlek beger jag mig tillbaka mot Uppsala.

Skåpstandard


Förnyelse

Jag har överkonsumerat torrschampoo de senaste veckorna. Och där med utvecklat ofrivilliga dreads... Så idag var det dags att förnya och renovera skalet mitt. Scrubba, inpacka, återfukta och njuta av ett fräscht yttre och ett väldoftande och flygit hår. Och fy fan vilken känsla! Bästa jag gjort på... länge! Nu ska jag fortsätta pussas med Adam och sedan ta en promenad till Kupolen och vidare ut i världen. Host, hemstaden. Vackra, efterlängtade Borlänge bjuder på sol och ännu mer vänner dagen till ära. Absolut inte mig emot.

Kärt återseende

Det har gått drygt ett halvår sen vi senast sågs. GMU & Nya Zeeland har varit emellan oss men igår fann vi äntligen en lucka att ses på! Och som jag längtat, saknat och suckat över att vi inte kunnat ses. Bästa, finaste Amanda. Direkt efter att jag anlänt till Borlänge och sprungit in i Adams famn på perrongen gav vi oss iväg till Säter för att hälsa på Amanda Fredrik en stund. Och det visade sig att Anton & Lovisa också var där. Det var fantastiskt och det kändes som att tiden stått still medan vi varit ifrån varandra. Vi fick uppdatera varandra om hur livet varit och är. Och när vi några timmar senare klev ut på den kylige altanen kände jag mig fullt tankad med energi, liv och inspiration. Det är det som är det bästa med bra vänner. En tidsrymd kan gå mellan mötena, men när man väl ses är det som om tiden pausats och allt är som vanligt igen. Den natten somnade jag tryggt och lycklig. Med vetskapen att jag omger mig med bra vänner och världens bästa pojkvän. Och att de fortfarande finns kvar.

De senaste dagarna

Har jag haft examinerande prov i projekt tre, patrull. Och gissa? Jag klarade av examinationsmomenten på första försöket. Det var sjukt svårt med alla hundra smådetaljer att komma ihåg. Idag har vi haft gasprov, eller tillpassning av skyddsmask en på ren försvarsmaktska. Det var jätte nervöst för om den skulle lävka skulle det börja klia i halsen och vi skulle spy. Men jag klarade det! Nu har jag en ocean av fritid så jag har ingen som helst aning om vad jag ska göra... Kanske sova ikapp... Eller fixa mitt skåp. Ja, det visar sig. Imorgon åker jag hem och ska äntligen få mysa med min saknade älskling. Och kompisar, om ni läser det här får ni boka in lördag för då åka vi ha spontan reunion! Puss och kram vi sea snart <3

Natttankar

Ibland rusar en våg av verklighetskallsupar fram inom mig och jag blir genast klarvaken mitt på dagen. 
"Är det här verkligen rätt för mig?" "Är inte saknaden efter civilisation, jobbet och nära o kära tyngre än att vara här?" "GÖR jag inte mer nytta hemma?" 
 
Men sen så kommer jag på mig själv varför jag sökte hit. Det är absolut inte som jag förväntat mig. Hela GMU-förloppet följer inte min plan som jag så detaljerat byggt upp. Och det är väl det som det värsta. Man kna inte förutse hur människor ska vara, man kan inte vända de ut och in och få de att bli snällare, men så är livet. 
Det jag däremot kan förändra är hur jag själv är, min inställning och min av och på knapp. I alla yrken kommer det finnas människor som inte vill en väl, oavsett hur snäll och omtänksam du själv är. Oavsett hur duktig du än är. Och just nu är det viktigare än någonsin att all elakhet och ovilja bara får rinna av en, för det är psykiskt jobbigt och fysiskt påfrestande redan som det är. 

Logement 130

Mina härliga roomies! Jag har ju lovat er en presentation av de, så håll i er, för här kommer den!

Längst upp till vänster har vi den livfulla Linköpingbon Lovisa Karlsson, störtskön, stark och otroligt vacker.

Därefter kommer hennes stridskompis Emil Sthål, 27 årig Uppsalabo som jobbar med TV produktion men nu svirar om helt.

Sara Fransson, en erfaren liten Lidköpingtös som alltid vill veta vad som händer, är alltid ett steg före och plutonen lilla mamma/hjälpreda. Snäll.
 
På första raden till vänster har vi Bashi, Stockholms lilla modellkung, SM spelare och gruppens mindfucker. Har bra musiksmak och är tillsammans med Lukas de som hör mig prata mest i sömnen... Är den lugnaste person jag mött och otroligt bra på omedvetet maktspel.
 
Joakim Byström, gruppens solstråle och blivande Jas-pilot. Alltid positiv, snäll, hjälpsam och bajsnödig. En otroligt varm person som får vilka stunder som helst att bli roliga.
 
Jesper Gyllenbring, aka Gyllenkulan, helan och halvan med föregående roomie. Stark, humoristisk och förjävla snabb. Problemlösaren i gruppen och även han som snarkar mest i logementet.
 
Och så har vi vår allas Lucas Wannberg. Norrlänningen från Övik. Så otroligt rolig, glad och en riktig citatspruta. Har redan fått tydliga konturer av magmuskler tack vare alla hans skämt och "dum faan".  
 
 
Over and out. // Rekryt Johansson

London part II

 Sista dagen i London passade vi på att springa lite extra på Primark och turistade runt i staden. Det var fantastiskt skönt att gatorna inte var så proppfulla av folk och att man faktiskt såg in i butikerna utifrån. Det var en mysig dag med vårsol, lunch på T.G.I.F och en död kamera lägligt till Madame tussauds (dock gick vi aldrig in för att kön var rekordlång) Men mysigt var det ändå. fick ju liksom spendera tiden med världens bästa. 
 
 
Hemfärd efter en kaotisk och ofrivillig tunnelbanesitzing... Vi sprang till flightern. 
 
Det var märkligt att vanka runt på ett tomt Arlanda... 
 
 

Snapshots från logement 130

 
Microfys. Så här 23.41 på kvälln. 
 
 
Finmiddag kvällen innan fältveckan. 
 
 
Befälsbus, lägg märke till min enorma säng haha. Ja det är bara min säng det där... haha
 
 
 
Besvikelsen som uppstår när det äntligen är dags att få äta i matsalen igen, det är torsdag, pankakor i matsalen och så visar det sig att vi har ISO-mat att hämta ut som befälen glömt avbeställa... Äh, fy fan. 
Mina roomies, Karlsson, Byström, Wannberg, jag, Bashi, Gyllengring, Fransson och Sthål som fotar. 

Skåpet spyr

Ja, så här ser ser det ut när skåpet spyr... Och bilden under är 3 timmar senare... Typ. 
 
Åh jag har det för bra vänner! Morgonens BRAK var kanske utbildningens bästa någonsin. Vi gjorde våra armhävningar som vanligt när plötsligt Celine Dion's My heart will go on sipprar ut ur ett logement och BRAK hållaren ber oss "ställa oss på kanten av Titanic" och hålla ut armarna, medan håret fladdrar i vinden. Det var så fantastiskt och vissa av rekryterna bar upp andra rekryter och dansade fram på vårt däck. Haha. Fantastiskt.
 
Något som dock inte är lika kul är att jag varit till doktorn och konstaterat att jag har en inflammation i knäet och i bröstet från fältveckan... Så jag går på antibiotika ATM, och imorgon eller på fredag ska jag åka Vasaloppet för min gamla militär klubb... Haha, livet. Annars mår jag bra, halva ligan är inne i stan och härjar och själv är jag på logementet och ska se på Madagaskar med Emil, Joakim, darling och Lukas. Med chips, godis och läska. Allt mys som hör till. Hoppas ni har det fantastiskt bra där ni är. Jag saknar er och på måndag har jag gjort halva GMUn, så fort tiden går... 
 
Puss och kram alla saknade där ute, vi ses snart. 
 
 
Fotnot, mitt röriga skåp var alldeles för stökigt för att visa ostädat, så jag tog ett mer föredömligt ist ,Joakims.

Tillbaka till en annan verklighet

Helgen har swichat förbi och nu är det återigen dags att ta mitt pick och pack och dra mig vidare. Rummet ser ut som en arkeologisk urgrävning, jag har lite panik över alla kläder jag inte hittar men vill ha med mig och klockan rusar iväg på autoban. Det har varit en fantastisk helg och jag har mer än någonsin behövt komma hem för att tanka på med ny energi, se saknade vänner och bara få vara Betty. Där borta blir det inte så personligt, man är mest rekryt Johansson och jävligt anonym. Och det är jobbigt att vara en nedtonad figur av mig själv. Därför var det härligt att få komma till Willys idag och bara vara. Sprudlande glad, hjälpsam och bara mig själv. 
 
Det här kommer jag leva länge på. Och om energin mot förmodan skulle ta slut så är det ändå inte så långt kvar tills nästa hemfärd. Hejdå Borlänge och alla hjärtegull, vi ses snart igen!
 
 
Haha, en orelaterad bild, men jag ser glad ut iaf!

Work

Vilken helg!
Har lyckats trycka in en "reunion-fest", en shoppingrunda och två nätters skönhetssömn. Nu är det måndag igen och jag har precis vinkat av Adam. Willys ringde och undrade lite snällt om jag kunde komma och jobba, och gissa om jag blev glad?! Det går inte en dag utan att jag längtar tillbaka till kassalinjen, kollegorna och de glada kunderna. Världens bästa arbetsplats. 

Dock är jag lite rädd för att jag ska ha glömt av alla PLU koder och sitta där som ett fån och se kön växa sig lång... Men det får jag ta då, nu ska jag fräscha till mig och dra mig vidare! Hoppas jag hinner flika in ett till inlägg innan jag drar vidare "hem" till Uppsala. Man kan ju alltid hoppas, ha en bra dag!

RSS 2.0