Stillsamt

 
Msyig vecka, trots ofantligt många tårar på min sista VFUdag. Barnen hade förberett en dans till mig och en present där de hade skrivit en bok (!!) om oss. Lillhjärtat exploderade och svämmade över av glädje men också av sorg då det var sista gången jag fick jobba med de. Det känns så värdefullt att kunna förklara ett begrepp länge och plötsligt så förstår eleven. Eller att få sitta och höra de läsa. När vi åter var på plats på universitetet stod gestaöltande examination på schemat och psykologtid. Och Black Friday! 
 
Jag har gjort mitt bästa på examinationen, löst några livsknutar och shoppat otroligt mycket. Igår lördag var vi ut och åt, en blandad kompott av grannar, klasskompisar, kollegor och bästa vänner. Vi satt länge på Levels och bara pratade, innan vi drog oss vidare hem till Olle & Ellen för spel. Mysig helg, nu känner jag mig uppladdad inför några hektiska tentaveckor med inlämningar och pararbeten parallelt med tentaplugget. 
 

En ångestfylld onsdag väntar

Jag tycker om att känna känslor, för då har jag något att förhålla mig till, oavsett om det är bra eller dåliga känslor. Men inför imorgon känner jag bara en bottenlös sorg. Sista VFU-dagen (praktikdagen) på skolan jag går på. Jag är inte alls redo att lämna klassen, sluta lära mig ofantligt nyttiga saker från min handledare som dessutom undervisar på ett sätt jag i framtiden vill undervisa och vara på. Jag är inte alls sugen på att återgå till plugget som sakta drar livslusten ur mig. Jag är inte redo att återgå till det liv jag kallar vardag. 
 
Så jag är minst sagt lite ledsen idag. Eller, lite, är en underdrift. Bottenlöst. 
Och så alla grubbrerier på det, vilket gym ska jag välja? Ska jag välja att flytta, trots att vi har det så bra? Vad ska jag fokusera på hos psykologen på torsdag? Kommer jag klara av examinationsuppgiften? Ska jag hålla mig borta på black Friday eller ska jag gå all in och tröstshoppa slut min årsbudget? 
Det enda positiva just nu är att Adam också befinner sig på samma nivå pga psykologikursen han läser i skolan, så vi kan ju åtminstonde gråta tillsammans! Och helvete vad jag kommer grina inatt. Bäst jag vaknar uttorkad så jag slipper visa mig megaledsen när det är dags att säga hejdå och på återseende till klassen imorgon eftermiddag. Fan vad mitt liv suger. 
 
Här är en låt jag fastnat lite extra för. 
 

Berlin part 1

Hej hörrni! 
 
En lugn, spontan och händelselös helg har rullat förbi och själv är jag helt uppfylld med energi, inspiration och livslust. Jag är så otroligt tacksam över mig själv att jag valde bort övningen i helgen. Det känns som att jag hunnit blivit människa igen bara under helgen!
 
I fredags hängde jag med Rebecka och plötsligt sitter vi i festblåsor och är påväg till Antons tentafest med Linus fr Dalarna. Lördagen var lugnare, med tvättid, städning av hela hemmet och kvällsbio. Söndagen har jag lagat pulled pork, fixat naglarna, gått igenom morgondagens lektioner jag ska hålla och hunnit planera december och lite av vårterminen faktiskt! Alltså, livet hörrni!
Kom och tänka på att jag inte visat er några bilder fr Berlinresan jag var på i början av höstterminen, så här kommer de!
 
 

Ett steg i rätt riktning

Nu känner jag mig så där löjligt stolt över mig själv. 
Jag har unden hösten, eller nästan alltid i livet varit duktig på stt multytaska och säga ja till för många grejer. Nu till helgen var tanken att åka på kurs i östersund och hålla några lektioner för FVRM, och länge har något långt ner i magen gnagt och sagt att jag inte har tid för att göra jobbet så bra som jag vill göra det. Och nyss tog jag mod till mig och lämnade återbud. Befrielsen är enorm och jag har kommit ett steg närmre min drömbild av mig själv. Och kankse mot ett mer hållbart välmående. Det är kul att ständigt göra roliga saker, men även roliga saker kan dränera en på energi man inte har råd att slösa bort. Nu ska jag fira min lilla seger med sömn, det är också en bristvara i mitt liv sen några månader tillbaka, och alla som känner mig vet väl om att jag inte fungerar utan sömn. Sov gott. 
 
 

-

 
Source
 
 

Helg

Hellu!
 
En tung skolvecka är är nu till ända. Vi har haft ett examinationstillfälle som tagit upp otroligt mycket fokus och energi. Den var egentligen inte så jobbig, men i mitt huvud målade jag upp världens dilemma. Efter examinationen i fredags kände jag mig bara så tom. Inte lättad, inte besviken utan bara tom. Gick ut på långpromenad med Rebecka och Siri och rensade fokuserade på livet igen. Sen började jag småfixa lite innan kvällens festligheter hos Ellen & Olle. 
 
Och den kvällen. Wow, jag hade så jäkla roligt! Magisk förfest bland nya fantastiska vänner, där spelade vi ring of fire, beerpong och drog bodyshots på en helt ny nivå. När vi hade som roligast började vi dra oss mot Ritz och promenaden dit var väldigt underhållande. Frida, jag och mina klasskompisar diskuterade roliga WTF-moments och jag skrattade så mycket så jag höll på att kissa på mig. Ritz var fint, bra musik rakt igenom för en gångs skull, bra dansgolv och en okej Petter uppträdde. Har lyssnat mycket på hans musik genom åren och hade väl stora förväntningar på honom, men den musik ag tycker om som han producerat är väl egentligen inte gjord för dansgolvssammanhang... Men jag var i goda vänners lag och jag var lycklig. 
 
Resten av helgen har jag städat hemmet, märkt mina böcker, tvättat i 10h, ätit tacos med Olle, Ellen, Frida, Adam & Rebecka och bara tagit det lugnt. Det känns så lyxigt att kunna sova ut till 10 utan att få dåligt samvete. Imorgon måndag börjar min sista VFU period igen och det är bara så fantastiskt det kan bli. Jag och Olle kommer få tillbaka lite vardagsmotion och kvalitetestund och jag slipper tänka så mycket på skolan för en gångs skull. Alltså, livet hörrni. Och till helgen åker jag upp till Östsersund och tjänstgör. Ska ta mig tid att njuta av livet medan det pågår, det är en av mina läxor från psykologen. Och jag ser fram emot det. 
 
 
Vi har varit bortskämda med sol hela helgen. 
 
 
 
 
Klasskompisar, Olle & Fredrik!
 
 
 
Tacohäng hos Frida. 

Jag kan inte släppa er

HEEEEEJ.
 
Jag kan inte släppa tanken på den här bloggen. Den har varit med mig i vått och torrt sen 2009. Min lilla bebis. Jag vill inte känna mig bunden och tvungen att skriva här och dagsuppdatera även om jag vill det. Men samtidigt vill jag inte lägga ner och konstatera att det varit fina år men att det nu är dags att gå vidare. Jag har inspirationen, engagemanget och kli i fingrarna att skriva men tiden räcker inte till. Jag ska försöka titta in så ofta jag kan, kankse inte för att huvudsakligen uppdatera er om dagens bravader utan mest för att få skriva av mig litegranna och dumpa mina känslor någonstans. 
 
Den senaste tiden har upplevts som ett helt liv i snabbspolning. Jag har klarat min första examination på lärarprogrammet!!! Trots en kraschad dator och en uttorkad kropp av alla gråtattacker som följde klarade jag att skicka in examinationen utan att ge upp. På riktigt. Jag har övat med kompaniet i Arvidsjaur, haft VFU på en fantastisk plats, hunnit lära känna fler klasskompisar, gråtit några skvättar, suttit på en skolgård någonstans i Örebro kl 03.00 på natten och pratat känslor, underhudsfett och lasange, köpt ett par svinfina Lundhags friluftsbyxor, firat 6 år med Adam och börjat gå hos en psykolog.
Livet är minst sagt omtumlande, men nu har jag börjat ta tag i det så jag slipper krascha rätt in i en betongvägg utan fungerande bromsar. Visserligen finns det inga garantier för att kraschen kan uteslutas, men nu kankse man kan fixa de där halvfungerande bromsarna iallafall. Jag är lycklig. Inte hela tiden, men mestadels av den. Jag bor i en fantastisk lägenhet, har en fin liten familj som alltid ställer upp, en lika fin granne och ett otroligt varierat liv. Jag och min psykolog tar itu med min vilja och mitt driv att leva tre liv samtidigt och det är för första gången i livet skönt att bara satsa helhjärtat på en sak. Det är inget farligt att jag går hos en legitimerad psykolog, det är bara ett bollplank och redskap så jag ska kunna fokusera på rätt saker. Och det är rätt mysigt att lära känna sig själv från ett professionellt perspektiv. Idag ska jag fila på min muntliga presentation och examination, jag har lite småångest över hur den ska presenteras, det känns som om jag är så engagerad att jag inte kan välja ämne eller ingång. När jag fått bukt på planeringen och skrivit ett PM till mig själv ska jag åka på hundkurs och därefter landa på skvalleronsdagen med mina grannar. DÄREFTER ska jag försöka kurera mig, är rätt förkyld och har otroligt ont i kroppen, har mensperiod och gett blod i samma veva som en kraftig förkylning brutit ut. Men den kommer nog lägga sig tills fredagen (då det är examination) - iaf hoppas jag på det, annars kan vi nog ha stora problem... Hur som, kul att prata nu måste jag återvända! Kram. 
 
 
 
 
En liten selfie innan ölhäng här i läggan. 
 
 
Älskade trötta gosegull, han har blivit tånåring nu. Trotsig och alldeles vild. 
 
 
 
 
En höstdag för några veckor sedan.
 
 
 
 
Så här kan en eftermiddag se ut mellan pluggen, en eftermiddagstabata till kaffet, någon?
 
 
 
 
En fin och sliten Olle en söndag i skolan. 
 
 
 
 
Efter ett seminarium och en vecka full av dagliga och tunga inlämningar unnade vi oss lite bowling, burgare och kvalitetstid. Fr v, Clara, Patricia, jag, Olle och Fredrik. 
 
 
 
Mer höst. 
 
 
 
 
Och så blev det plöttsligt vinter och Prinsen vaknade upp ur sin lilla depprision. 
 

RSS 2.0