Med flaggan i topp

Hej hörrni!
 
En VFU-period är nu till ända och det är med blandade känslor, men mest lycka jag lämnar med flaggan i topp! Jag har fått hålla egna lektioner, fått en riktig matteuppfräschning, utmanat mig själv och cyklat två mil varje dag i tre veckors tid. Lycklig är bara förnamnet. Jag har haft det så jävla roligt! Trots att mina mornar börjat vid sex snåret och jag inte varit hemma igen förrän runt fyra-sex på kvällen. Jag har utan tvekan haft världens bästa cykelpartner in crime som verkligen förgyllt alla mornar med sitt sällskap. En fantastisk klass och handledare som verkligen utmanat mig. Och självklart har jag lärt mig massor. Vuxit flera meter som person.
 
För första gången på länge känner jag att jag precis är på rätt plats och ställe. Jag vet inte om det beror på min eminenta klasskompis, som jag tillbringar så mycket tid med, på den varma handledaren som varit ett bra bollplank eller bara att jag hittat rätt. Fast det vill jag nog inte säga så här tidigt i utbildningen. Men jag är på god väg dit. 
 
Idag har jag gjort allting för sista gången och när jag skulle ha mitt avslutande tal för klassen kände jag mig stolt över mig själv. Det känns som att jag gjort intryck och bidragit, iallafall med något. När eleverna räckte upp handen och framförde alla sina tack och hur mycket de skulle sakna mig var det som att få stående ovationer. Det var så himla mäktigt. Och jag kämpade emot tårarna som brände bakom ögonlocken. Jag vet inte om jag är skapt för att bli lärare, men däremot vet jag att jag blir lycklig av att vara där. Och det räcker som motivation för mig. 
 
Efter arbetsdagen rullade jag och Olle hem genom villaområdena och bestämde oss i utkanten av stan för ett miniäventyr, så vi tog några nya cykelvägar och hittade klipporna som vi satt vid innan VFUn började. När jag var färdig med det äventyret åkte jag hem till äldklingarna och tog emot min nya dator. Fantastisk dag. 
 
 
 

På plats!

HEJ!
 
Livet är så himla rofyllt just nu. Jag har påbörjat min VFU period och har blivit placerad på bästa skolan i Örebro. Tillsammans med min fina vapendragare och klassis känns livet lite för bra för att vara sant. Jag cyklar två mil varje dag till och från min VFU plats, jag har fått chansen att följa skolans gulligaste klass och kan inte i ord beskriva hur himla bra min handledare är! Hon är hjälpsam, vill att jag ska utmana mig själv och riktigt duktig på sitt jobb. Jag är inte riktigt övertygad om att lärare är mitt kall, men med min VFU plats är jag på god väg att bli. Trots att dagarna är långa och tidiga trivs jag väldigt bra med livet. Det enda jag skulle vilja ändra kanske är tiden med Prinsen, han får inte så mycket kärlek och uppmärksamhet som han förtjänar... Men annars, ja annars är jag kär i livet. 
 
Helgen har jag lämnat oplanerad och det har varit helt magiskt! Att bara få vara hemma och inte känna att man har någon tid att passa. Så jag och Adam har firat vår sexårsdag, varit hundvakt åt Siri, gått en hundpromenad mot bröstcancer och träffat syster. And that's all! Veckan som kommer blir lite mer fartfylld, med SA utbildning till Bryggan, hundkurs, kvällskonferenser, jobb och späckad helg! Vill egentligen inte att livet ska gå så himla fort, vill helst bara frysa livet och spela om veckan som gått i en evighet. 
 
Nu ska jag gå igenom positionstal och veckans detaljplanering! Vi hörs när vi hörs! 
 
 
 

RSS 2.0