2016 snapshots! del 3

 
 
En laddad bild med så många känslor, sista dagen på VFUplatsen. 
 
Många twistermatche.
 
 
Prinsens första jul med oss. 
 
 
Wilmers dop och fina tjejer. 
 
 
Livets maträtt.
 
 
Lycka, när två helt olika världar möter varandra. 
 
 
Ny befattning inom kompaniet och kompanimiddag efter avslutad SÖF. 
 
 
Hur jag helst velat spendera året. 
 
Prinsen med tror jag...
 
 
Stugmys.
 
 
Introduktion.
 
 
 
 
MAssa kärlek, Frida, ost, Burgare. 
 
Och sådär firades 2016 in, tack 2016 för ett fantastiskt mellanår, fyllt av kärlek, hundtussar, grus i sängen, jobbiga tentor och fantastiskt fina minnen. 

2016 snapshots! del 2

 
På riktigt, Örebros bästa och ostigaste pizza.
 
 
 
När jagjobbade som lagerarbetare och packade Blodomloppet påsar, svinkul, svinvarmt och svinbra träning. 
 
 
Hur jag helst spenderade min fritid. 
 
 
 
Fin toapoesi i Bangkok.
 
 
Obligatoriskt skyfall på Willys under sommaren.
 
Härliga barn. 
 
 
Alltså, fin vän. <3 
 
 
Fotografering.
 
 
Födelsedagsfest.
 
 
 
Fredagsluncher med läkarna.
 
 
Fina fantastiska vänner och lika fabulös middag av Filippa. 
 
 
Thailandsvibbar. 
 
 
Födelsedagsefterfest.
 
 
 
Årets bästa vinst!
 
 
... Förutom den här då!
 
 
Årets bästa festkväll, med fantastiska människor, bra dans och bra livsfilosofier kl 4 på natten. 
 
 
Fantastisk människa!
 
 
Hysteriskt roligt minne. 
 
 
Årets citat!
 
 
Årets vän och nykomling. 
 
 
Jag skaffade glasögon och världen blev plötsligt lite skarpare.
 
 

2016 snapshots! del 1

    
 
 

Stillsamt

 
Msyig vecka, trots ofantligt många tårar på min sista VFUdag. Barnen hade förberett en dans till mig och en present där de hade skrivit en bok (!!) om oss. Lillhjärtat exploderade och svämmade över av glädje men också av sorg då det var sista gången jag fick jobba med de. Det känns så värdefullt att kunna förklara ett begrepp länge och plötsligt så förstår eleven. Eller att få sitta och höra de läsa. När vi åter var på plats på universitetet stod gestaöltande examination på schemat och psykologtid. Och Black Friday! 
 
Jag har gjort mitt bästa på examinationen, löst några livsknutar och shoppat otroligt mycket. Igår lördag var vi ut och åt, en blandad kompott av grannar, klasskompisar, kollegor och bästa vänner. Vi satt länge på Levels och bara pratade, innan vi drog oss vidare hem till Olle & Ellen för spel. Mysig helg, nu känner jag mig uppladdad inför några hektiska tentaveckor med inlämningar och pararbeten parallelt med tentaplugget. 
 

Berlin part 1

Hej hörrni! 
 
En lugn, spontan och händelselös helg har rullat förbi och själv är jag helt uppfylld med energi, inspiration och livslust. Jag är så otroligt tacksam över mig själv att jag valde bort övningen i helgen. Det känns som att jag hunnit blivit människa igen bara under helgen!
 
I fredags hängde jag med Rebecka och plötsligt sitter vi i festblåsor och är påväg till Antons tentafest med Linus fr Dalarna. Lördagen var lugnare, med tvättid, städning av hela hemmet och kvällsbio. Söndagen har jag lagat pulled pork, fixat naglarna, gått igenom morgondagens lektioner jag ska hålla och hunnit planera december och lite av vårterminen faktiskt! Alltså, livet hörrni!
Kom och tänka på att jag inte visat er några bilder fr Berlinresan jag var på i början av höstterminen, så här kommer de!
 
 

Med flaggan i topp

Hej hörrni!
 
En VFU-period är nu till ända och det är med blandade känslor, men mest lycka jag lämnar med flaggan i topp! Jag har fått hålla egna lektioner, fått en riktig matteuppfräschning, utmanat mig själv och cyklat två mil varje dag i tre veckors tid. Lycklig är bara förnamnet. Jag har haft det så jävla roligt! Trots att mina mornar börjat vid sex snåret och jag inte varit hemma igen förrän runt fyra-sex på kvällen. Jag har utan tvekan haft världens bästa cykelpartner in crime som verkligen förgyllt alla mornar med sitt sällskap. En fantastisk klass och handledare som verkligen utmanat mig. Och självklart har jag lärt mig massor. Vuxit flera meter som person.
 
För första gången på länge känner jag att jag precis är på rätt plats och ställe. Jag vet inte om det beror på min eminenta klasskompis, som jag tillbringar så mycket tid med, på den varma handledaren som varit ett bra bollplank eller bara att jag hittat rätt. Fast det vill jag nog inte säga så här tidigt i utbildningen. Men jag är på god väg dit. 
 
Idag har jag gjort allting för sista gången och när jag skulle ha mitt avslutande tal för klassen kände jag mig stolt över mig själv. Det känns som att jag gjort intryck och bidragit, iallafall med något. När eleverna räckte upp handen och framförde alla sina tack och hur mycket de skulle sakna mig var det som att få stående ovationer. Det var så himla mäktigt. Och jag kämpade emot tårarna som brände bakom ögonlocken. Jag vet inte om jag är skapt för att bli lärare, men däremot vet jag att jag blir lycklig av att vara där. Och det räcker som motivation för mig. 
 
Efter arbetsdagen rullade jag och Olle hem genom villaområdena och bestämde oss i utkanten av stan för ett miniäventyr, så vi tog några nya cykelvägar och hittade klipporna som vi satt vid innan VFUn började. När jag var färdig med det äventyret åkte jag hem till äldklingarna och tog emot min nya dator. Fantastisk dag. 
 
 
 

Veckan i en snabbrepris

Förstår inte hur tid kan försvinna, bara så där. Den här veckan har i början sett väldigt jobbig ut med en veckostart med ett seminarium, följt av mer skolarbeten och ett till seminarium, en härrans massa fester och firande och en trasig bil. Och nu är den slut. Känner mig nästan lite tom efter allt som passerat. Alla härliga människor man träffat, alla jobbiga skoluppgifter man faktiskt tragglat sig igenom, jakten på de försvunna glasögonen som hållt på alldeles för länge och hemuppgifterna. 

Idag är det söndag vilket för mig innebär egentid i form av hemmaspa och en härrans massa plugg. Jag har en vetenskaplig text att skicka in tills måndagen och två seminarier att förbereda med gruppen innan jag åker upp i landet för SöF med kompaniet. Jag hoppas att tiden fram till onsdag går hälften så segt som veckan gjort, för nu behöver jag verkligen en ocean av tid om jag ska hinna med allt innan resan. 
 
 
Bus med hundarna, Prinsen med hans bästa vän Dogge! 
 
Måndag, heldag med seminarium och föreläsningar. 
 
 
 
Tisdag:  Heldag i skolan, långpromenad med Jennifer runt Oset och födelsedagsfest för Anton som dagsavrundning. 
 
 
Onsdag: Grupparbete och collegefest med de här, Patricia & Olle. 
 
 
Torsdag: Lekdejt med Juno och Bruno innan seminarium. 

 
 
 Seminariet avklarat och långpromenad med Prinsen för att få vädra hjärnan. På kvällen tjejkväll med Frida och långpromenad i shorts och långtröja (!!) 
 
 
 Fredag: Fredagslunch, stros på stan, hämta ut mina efterlängtade brillor, plugg och senare på kvällen en spontanfest hos Olle & Ellen. 
 
 
 
Lördag: Tvättstuga, såpasporter, häng med Karin, förfest på Tärnis och sedan vidare mot Kåren för pyjamasparty. När jag kände mig nöjd gick jag hem och raka vägen till sängen. Kl 03.30 kom Adam hem från sin grabbkväll och bjöd mig på nattpizza - i sängen. 
 
Och nu söndag mår jag bara dåligt och är dessutom begravd under alla böcker... Men så har livet sett ut sen senaste veckan! I stora drag. 

Grillkväll

 
 
Jag kände för en social tillställning, introschemat gapade tomt och jag passade på att dra ihop en grillkväll. Fler än den obligatoriska läkarklanen kom, Emma, Frida, Anna och till och med superupptagna Anton hade ett hål. Det blev en mysig kväll, med mycket prat skratt och BBQ tapas, burgare, korv, mörade skivbitar, halloumi rullbacon. Himelskt gott. När mörkret gjort sitt intrång flyttade vi upp till Daniels lägenhet för fortsatt skvaller, krokanttårta och fotboll. När klockan närmade sig PH tid flyttade vi tjejer vidare till Fridas lägenhet. 
Och när programmet var över och Emma avlämnad vid bussen tog vi en nattpromenad. En ljummen sådan. Ashärlig.

Snapshots

När jag inte hinner skriva några rader här dagligen känner jag mig ofullständig. Det är något magiskt i skrivandet och får jag inte den dosen regelbundet blir jag som en tillstängd vulkan. Jag kan inte lova varken mig eller er att jag kommer ha tid att dagligen skriva här, men jag ska försöka. För min och er skull, för vem vill inte titta tillbaka på sin studietid i framtiden? Här kommer iaf några snapshots från den senaste tiden. Njut, det har jag gjort även om tempot varit som på autobahn. 
 
 
 
Middagsdejt med Adam, Frida och Daniel. Förrätt: Caprese med stum mozzarella som omväxling. 
 
 
Megagosisar och numera granne. 
 
 
Fredagslunch med Viktoria och Läkarklanen (delar av den) På Stora Örebro, Schnitzel och gravadlaxpasta med parmesan i mängder. Mums!
 
 
Efter maten och lite shopping drog vi oss till tennisbanan, för egen del slog jag några bollar innan jag gav upp och gick på prommis med Prinsen och Frida. 
 
 
 
Vädret här i Örebro är fantastiskt, snudd på sommar vissa dagar och då måste man ta vara på den möjligheten - nämnligen välja barbent och sandaletter! 
 
 
Under torsdagen spontanbokade jag in mig för blodprovstagning. Jag har alltid haft som dröm att bli blodgivare, men inte riktigt kunnat hantera min på senare dag uppkomna nålskräck. Men nu när jag gjorde det som hastigast mellan två föreläsningar, hann jag inte reflektera över det så mycket innan jag låg i stolen med nålen och blodet utpumpandes. Nu väntar jag på provsvar och går alls igenom är jag nog givare innan slutet av året. En liten rolig sak var att sköterskan berömde mina vener och frågade om jag ville bli plasmagivare när jag ändå höll på. 
 
 
 
 
 
Berlin. Tjejweekend. Semester. +35grader, skönt att komma bort och fånga "sommaren" en sista gång innan skolan drog igång.
 
 
 
HvSS tävling i Vällinge för Flygvapnet. Vi kämpade mot sena avhopp, vätskeförluster och elitungdomar, men vi tog oss i mål, och placerade oss i fronten, här nedan kan ni se några av mina tappra adepter och ovan Biar, min lilla Zlatan. Ett sjukt bra killag med ambitioner och spring i bena. 
 
 
 
Bilkön ut från Stockholms innerstad en fredagseftermiddag är inte nådig... 
 
 
 
Det bästa med två världar är att korsa de. Här ovan ser ni mig och Adam, på vegandejt med Filippa och Zack. Borlänge möter Stockholm. UNG redaktionen möter Flygvapnet. 
Var lite skeptisk innan mot den veganska maten, skulle vi bli mätta? Skulle det ens finnas mycket att välja på? Men alla mina fördomar krossades när Filippa dukade upp ett helt bord med godsaker. Och oj vad gott det var! 
 
 
En fantastisk Stockholmsvistelse och en weekend med min soulmate. KAN det bli bätre?

Mini Prins

Tinden springer iväg i en rasande takt. Snart fyller lillPrinsen ett år och jag kan knappt tro det. När han kom till oss var han en liten liten fluffboll, med unibrowns, lattefärgad päls och kritvita tassar. Han sov mestadel av tiden, men när han var vaken var han väldigt uppmärksam på oss, nyfiken på världen och lättlärd. Han var inte alls lika snabb så när han rymde fick vi oftast tag i honom. 
 
Nu, 9 månader gammal är han riktigt jobbig tonåring. Inte alls matglad, envis men väldigt smart. Ljusbrun på ryggen men de kritvita tassarna är kvar. Han glömmer ibland vad han heter och egentligen allt man lärt honom. Men det är okej. För matte och husse älskar honom över allt annat på jorden ändå. Adam förlorade sin ärofyllda  titel älsklingen i den stund Prinsen kom in i våra liv, men som tur är kan man ha flera älsklingar, bara lite rangordnade. 
 
 
 
När vi kollade på PRinsen för första gången. Mega liten, kolla tassarna liksom!

07.30 till 21.15


 
 
 
 
 
Det börjar bli sent. Sensommar. Mörker. Men också sent in på natten. Klev upp vid halv sex imorse och for hem till Borlänge för att hinna duscha och byta kläder, tänkte att jag kunde göra alltsammans utan att stressa. Men likt förbannat fick jag lov att vara extra tung på gasen till jobbet. Att man aldrig lär sig. Monsterpasset på 13,45 timmar gick bra. Kände mig konstigt nog utvilad, och all frisk luft under rasterna hjälpte verkligen. Men öppningen var kaotisk. Alla smågrejer och förberedelser gick bra, men sen hade någon (alla) glömt att nämna den viktigaste delen, att det var jag som skulle öppna själva entrén. Så fem över åtta kom Halhat fram och frågade vem som öppnade, och jag fick en konstig känsla av att det borde ha varit jag. 
 
Tillslut löste sig även det och in svämmade irriterade stressade och super många kunder. Inte minst till mig. Och en av de skulle hämta ut en sådan stor vinst att jag knappt visste vad jag skulle börja med. Och kön bakom de växte, och växte. Och bakom kunderna jag servade hörde jag fula, dumma och onödiga ord om mig. Ville redan där hoppa över disken och ge de en snyting. Men mitt lugn sköljde över mig och jag tänkte istället att jag var duktig som klarade av stressen att ha 10 arga gubbar som talade högt och illa om en människa som bara var där för deras skull. Jag tänkte att jag var större än dem alla. Tillsammans. 
 
Men det är konstigt, ju fler otrevliga, oförstående och läskiga kunder man har desto fler kunder som uttrycker sin tacksamhet får man. Som när jag hoppade in i kassan under eftermiddagsruschen. En man berömde mig för att jag var så duktig på att skjuta ner "nästa-köps-staplarna" så att kunden slapp gå ända upp till mig för att börja packa på sina varor. Den tacksamheten kunden gav mig och då enkla meningarna gjorde min dag. Eller kvinnan som blev så överväldigad när jag hjälpte henne med hennes shoppingtur att hon klappade mig på handen och log med hela ansiktet och ända ner från hjärtat, de stunderna gör det så otroligt värt att fortsätta jobba. 
 
För det är jobbigt, att dag in och dag ut få höra att man är värdelös, seg när man är själv och har en kö till lösviktsräkorna (alltså jätte lång kö) och få höra taskiga kommentarer eller ha kunder som skyller sina misstag på "den dålige kassören". Det är slitsamt. nästan mer slitsamt än att packa spagetti en hel dag (det är svintungt och jättevarmt där). 
 
I alla fall. Dagen var bra. Bortsett från den stressande morgonen och alla megapuckon som aldrig kan ha fel. Nu ska jag sova gott innan jag stiger upp lika tidigt imorgon för att hinna plugga innan jag kör ner till Örebro. Wish me luck. I sovdelen kommer jag somna halvvägs mot kudden. 

M&S födelsedagsfest

 Förra månaden fyllde systrarna år och det firades med ett mindre fikakals, med femkamp, presentöppning och fika i drivor! 
 
 
 
Prinsen vaktar ugnen, haha!
 
 
 
Laguppdelning.
 
 
Charader.
 
 
Jacob stod för den roligaste presenten... En halvuppäten chili cheese och en cheesburgare, bland annat. 
 
 
 
Trött valpis vilar bland presenterna.
 
 
 
 
Dagen till ära bjöd himlen på fantastisk solnedgång. Fantastiskt magiskt. 
 
 
Kreativ present!
 
 
Lite kvällsfys innan bastubad.
 
 
Så här ljust var det kl 2.00, när alla bastubadare och firande åkt hem. Ljuvligt.
 

Dagen mood

Fredagen är inställd. Sängläge för hela slanten. 
 
Guuuud, vad jag är trött! Har knappt hunnit andas sen KFÖn... Kom hem i söndags natt/morgon och följande måndag var bara en enda stor dimma, innan tisdagen som var desto mer produktiv på hemmaplan och kvällsträning. I onsdags fyllde Adam år, och det firades för egen del med ett nytt extrajobb! Som innebar att packa Blodomloppet picknickpåsar från morgon till kväll. Var helt död när jag återvände hem på kvällen och trodde att jag äntligen skulle få tid att vila ut och ha egenvård i form av en enkel dusch innan den planerade middagen på Pitchers, men Adam hade planerat om... Så jag for till Maxi för att inhandla grillgrejer till kvällens grillfest som istället hade flyttat hem till oss. 
Det blev en mysig kväll med många vänner, fotboll och en invävd tvättning trots att man gick på reservbatterierna och i säng kom vi inte förrän sent efter midnatt.
 
Torsdagen startade tidigt i vanlig ordning men på eftermiddagen när vi hade som bäst flyt tog våra packpåsar slut, så vi fick sysselsätta oss med att preppa Sweden Rockkläder innan vår chef konstaterade att påsarna inte skulle hinna komma till kvällen och vi fick gå hem. När jag kom hem startade nästa arbete, hemmagörat. Laddade två tvättmaskiner medan jag desperat vände upp och ner på lägenheten efter en räkning jag inte ens hade behövt betala om Bonnier Tidskrifter hade haft ett enklare system. Och eftersom att 4 timmars sökande inte gav något resultat behöver jag nu betala ännu mer p g a sen inbetalning. Tycker att ekonomin är ansträngd som den är redan, och nu det här. Får flytta in på mitt extra jobb och jobba dygnet runt. 
 
Idag är det fredag coh packpåsarna har ännu inte kommit så vi fick ledigt, jag skulle egentligen ha jobbat från åtta i morse tills tåget går mot Uppsala men nu sitter jag hemma och funderar allvarligt talat på att ställa in helgen. Är så otroligt avgrundstrött. Men det kommer ju såklart inte hända. Ska packa trossen, skriva två PM, skriva en motivering till en post jag vill ha, baka en äppelkaka, leta räkning, betala räkningar, vika tvätt och förhoppningsvis hinna bada Prinsen innan två, tror ni jag klarar det? Återstår att se, lär väl sätta igång nu och ta ut parven på morgonpromenad, men jag gissar att han kommer streta emot för regent trots att hans blåsa håller på att sprängas... 
 
 
Packa packa hela dagarna lång. I onsdags packade fem personer 24x80 påsar på en dag, det ni, det var riktigt grymt jobbat om ni frågar mig. 
 
 
Pitchermys byttes ut mot grillfest på gården. 
 
 
Prinsen välte grillen med sitt superlånga gårdskoppel så han var 30 cm från att få sin första brännskada... Som tur var hade han marginalen på sin sida...
 
 
Fridas handmodellande är som ni ser, exeptionellt. 
 
 
 
Så här vill jag spendera dagen, helgen, livet. Prinsen livsnjutaren. 
 
 
 

FVRM slutövning

Vi har slitit, svettats och... Nej, nu skojar jag bara. Livet som biträdande instruktör är ganska chill. Väldigt stressigt i omgångar och väldigt väldigt lugnt då och då. Jag och Fastesson (Jacob) tjänstgjorde som biträdande instr under övningen och det var väldigt lärorikt!) Det är riktigt kul att se hur verksamheten ser ut från befälens synvinkel och jag är redan sugen på mer. Det var ganska mycket dötid de första dagarna, då vi inte var fördelade på någon tropp. Men när eleverna väl kom ut i fält fick vi jobba desto mer. Jag fick hålla en lektion i första hjälpen som jag så länge planerat och varit nervös över, vi fick sätta ut en punktorientering, som det kan nog vara jobbigare än att springa den... Jag har fått brummat iväg på många äventyr i staden och även spelat olycksoffer en hel dag under elevernas strapats, jag och Fastesson skulle agera skadade under en byggsrasning. Och vi var väldigt virriga. Önskar att jag får videon från Fredriksson snart så kan ni få er ett skratt. Det var många sammanbitna miner, panik, ångest, stress men också väldigt mycket kunskap som fastnat sen min lektion dagen innan. Jag spelade en förvirrad dam som inte alls ville sammarbeta med de som var först på plats för att hjälpa oss... Stackars elever, och stackars mig som fick blåmärken vid bröstbenet av alla pain response-försök. En grupp gick så långt att de brottade ner mig och satt fyra pers ovanpå mig för att lugna mig, men då höll jag på att skada mig på riktigt. Resten av helgen fick vi hänga med GK:arna och under bussresan hem var det full fart i bussen. Jag och Malin fick så tråkigt att vi "plåstrade om" eleven bakom oss. Haha, fina kollegor, bra övning och roliga elever! Ser fram emot att få jobba vidare mot instruktör.
 
 
 
Fina Malin på mitt favorithak innan vi begav oss hem för sömn.
 
 
Haha, knasiga Lu hade med sig en massa socker för bussresan.
 
 
Punktorienteriungs fix!
 
 
Kontraster, snö på vissa skogsställen och stekande sol på "kaserngården". 
 
 
Min Min  Min mentor LG och Fastesson!
 
 
Sjukvårdsmoment under strapatsen. 
 
 
 
Bästa Fastesson!
 
 
Stekande arbetare, redo att ta emot punktorienterare
 
 
 
Agerade barnvakt åt Karlströms Jr och hans kompis, som aldrig ville somna. Haha
 
 
 
 
Fastesson är en levande klätterställning.
 
 
 
 
Vyn <3 
 
 
 
Vi friserade om en elev, jag och bästa MAlin. Hahah
 
 
 
Ovanligt nog flödade energin på vägen hem...
 
 
 
Fastnade mellan Gävle och Uppsala i två timmar... Mindre skoj...
 
 
 
 
Min och Elisabets privateskort i Stockholm... Lus supertaxi/limo. GALET

Teateravslut

En måndag för två veckor sedan gjorde vi vår sista teaterlektion. Vi hade under några veckor arbetat med ett scenarbete och det var nu dags att visa upp verket för övriga kursare. Jag, Jonas och Marita hade scen 8 och jag fick den stora äran att spela huvudrollen i vår lilla grupp. Nervositeten smög sig på, men trots den, eller kankse tack vare den så satte vi "numret" så himla bra! Repliker, taiming, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Vi har övat så många gånger, disskuterat hur vi ska gestalta våra roller och ändrat hundra gånger. Men slutprodukten var verkligen klockren och det var så fint att se de andra gruppernas framföranden, men samtidigt väldigt vemodigt -  eftersom att det var vår sista lektion. Efter lektionen, vemodig som man är lovade vi att hålla igång och inte tappa bort kontakten i väntan på Teater III som någon gång i framtiden kommer, så vi startade Teater 2.5. 
 
Sen cyklade vi till Pinchos och åt och skrattade tills personalen slängde ut oss. Fantastiska människor, som gjort mig till en bättre verision av mig själv. När man går en teaterklass, känns det som att man tillåter varandra att fela och uttrycka sig på sitt egna sätt, det är då som man kan skapa något magiskt tillsammans. Det är som att man sagt att man ser ifrån den sociala normen och på så vis gör lärandet mycket mer fritt och kravlöst. Jag har nu gått tillsammans med några av de här i ett år och jag måste säga att det har varit så himla lärorikt. Det har stundtals varit väldigt svårt, när man tvingats visa sidor man vanligtvis inte visar eller vill visa men, på något sätt den riktiga Betty, fast ändå i en roll. Jag har lärt mig otroligt mycket, om hur jag ska agera men också om att teater är så mycket större än att bara spela en roll. 
 
 
Nästan hela gänget, Jonna fattas.
 
 
Standard på Pinchos, skaldjurspasta och fish'n'chips. Men tyvärr tyckte jag inte att maten var lika magisk som den brukar vara, kanske berodde på klockan o att kockarna ville hem... 
 
 
Haha, körde på Adams Pinchoskonto, här med den andra intagningen, bläckfiskringar som var en aning för flottiga, smaklös västerbottenpaj med smakrik räkröra och cremebrule. Kör alltid på havstema på Pinchos, då blir man knappast besviken, förutom den här gången då då... 
 
 
Det här gänget satt kvar tills stängning och ville knappast skiljas efteråt... Fina människor.
 

Inte lätt

Det är ingen lätt uppgift för världens mest sentimentala person att gå igenom sitt flickrum, som numera ligger nerpackade i tusentals flyttlådor. Jag har gråtandes gått igenom många högstadieminnen, skolkataloger, minnesvärda kvitton (ohja, de är många), roliga texter, konstiga presenter, kläder och skrivböcker. Allt som en gång var hela ens värld, men nu bara är jobbiga minnen.
Ett jobb som vanligtvis går på en helg har blivit till ett evighetsgöra. Det tar tid att minnas tillbaka till gamla relationer. Platser. Saker. Men det tar framförallt tid att komma tillbaka till nutid och uppskatta allt fint jag har i livet just nu. 
 
 

Elina och Stella

Efter jobbet som var fantastiskt, men lite stressande pga alla PLU bortfall, så åkte jag över till Elina och Stella för långpromenad. Solen sken och vinden svalkade då och då så vi knatade på, vipps så hade vi tagit oss en halv mil upp till Romme och nerför kyrkbacken. De fyrbenta var till en början lite anfådda men i skogarna och i skuggan var det inga problem. De var så duktiga så! Vågade till och med hälsa på en häst som stod och smaskade brevid promenadstråket. Det var jättemysigt, få umgås lite med en gammal vän och samtidigt träna både oss och hundarna. Nu är Prinsen helt utslagen och jag ska njuta av lugnet och passa på att skriva lite på teateruppsatsen, eller, ja, känner jag mig rätt kommer plugget mynna ut i GoT marathon, har inte sett de två senaste avsnitten så jag har mycket att se fram emot! 
 
 
 
Haha Prinsen var så sugen på lek så han försökte liva upp stämningen i hästhagen, haha!
 
 
Vätskepause.
 
 
Middagen stod och väntade på mig när jag kom hem. Salt lax, ris, lökomelett och lite grönsaker.
 
 
 
Middag till den här vyn, lyx. 

Fantastiska fredag

Wow vilka fina vänner jag har. Tack livet! Vid lunch ringde Fridas mat och sovklocka så hon skyndade hem till mig för lite kylskåpskrafs och sedan promenix innan hon försvann igen. Ser verkligen fram emot när hon flyttar hit och jag bara kan gå upp till henne och kraffsa lite i hennes skafferi. Hehe. Sen ägnade jag mig åt en stor lägenhetsstädning och lagomt tills jag hade ställt tillbaka dammsugaren och tvättat klart håret dök Emilia och fina Fanny upp. Så vi gick ut på en promenad och Prinsen var alldeles till sig av lycka. En kompis liksom! Vi pratade mycket om livet, dyra lägenheter och utbildningen. En trevlig lekstund, både för oss men också för de fyrbenta. 
 
När kvällen kom sa vi på återseende och så kilade jag över till Anton som hade grillpremiär i hans nya hus. Grabbarna var på glatt humör och diskuterade hurvida de skulle köra en svensk grillkväll (då äter man bara det man själv tagit med sig) eller inte (knytkalas och George äter av allt...) Haha, det blev en liten kompromiss. När vi stått och grillat i någon timme och solnedgången tagit slut flyttade vi in och tjattrade ett tag innan vi dammade av Antons monopolspel med Pokémon tema. Killarna var i sentimental extas och jag var överlycklig över att ha lurat de att spela sällskapsspel. Daniel muttrade besviket och ställde upp som bank, men efter en timme kastade han in handduken och "sjukskrev sig" som bank och vi fortsattde spelet som blev allt mer hetsigt och girigt. 
Min spelarinsats var ganska god, jag hade väldigt mycket flyt och köpte nästan upp en tredjedel av alla marker och "stationer", Men George däremot var den som vann det hela, han köpte upp den näst dyraste gatan och började bygga femstjärnigt hotel på alla tomter och när någon av killarna hamnade på hans mark kostade övernattningen 1200:- . Så de blev bankrutta och jag lyckades mirakulöst hålla mig undan från alla dyra gator och hotellövernattningar. När majoriteten av gängen bilivt bankrutta och mindre spelsugna slängde jag ett getöva på klockan 02.18 och såg att vi hade spelat i över 4 timmar. Vi avvecklade alla företag och hotell och då fann jag Daniel, den tidigare bankmannen halvt däckad under Antons trappa. Haha, så kul tyckte han det var med monopol.
 
 
Prinsen med Fanny, Emilias hund.
 
 
 
The fikasquad. 
 
 
 
Daniel, Anton och Adam. 
 
 
 
Jag och Adam grillade ostiga burgare och majskolvar. Mmmh.
 
 
 
Anton visar vart han lägger alla avdäckade efter en fest. I skamvrån, hahhah
 
Daniel, efter att han tröttnat på Monopol och oss, suckandes men inte helt själv. HAha. 
 

Låt mig presentera, helgen

Förra helgen var vi hem till kära Dalarna. Under fredagen hann vi inte med så mycket mer än syskonmys, middag hos mamma o pappa och ett tomt Monténhus. Lördagen startade med en burgare på Enellys, som var lite för tråkig och torr för min smak, men jag kanske ger de en chans till i framtiden när suget återvänt. Adam var ute efter ett fack till vår nya bil och jag ville *trumvirvel* förlora mig inne på Rituals och visa honom allt jag önskar mig, för ungefär åttioandra gången - den här månaden. En snabbvisit hos fina Linnea på BikBok hann vi också med innan vi begav oss mot Granngården för foderinköp. När vi återigen kom hem till mamma och pappa blev vi klippta av Maddisen och jag hade turen att få min ombré uppfräschad. 
 
Sen fick vi något ryck och drog i sammlad trupp till grottan för lite muskeluppbyggnad. Gymmet kan vara en av få platser som sammlar alla tre systrar och alla deras respektive under en och samma stund. Mysigt var det i alla fall och på kvällen hade vi en lite födelsedagsmiddag för Joel som precis fyllt år. Och så träffades Tyke och Prinsen för första gången, men mer om det i ett senare inlägg. Nu ska jag gå och återta min sovplats som Prinsen lånat och räkna får, men jag gissar att jag inte kommer komma så långt med tanke på min trötthet som precis slog till. 
 
 
Min ovanliga längtan för thaimat slog till för någon vecka sen och nu äntligen fick jag äta alla mina favoriträtter, i en skål! Fantastiskt. 
 
 
 
Burgarbetyg 2/5 möjliga, för att höja betyget kan Enellys trippla ostmänhden, steka köttet i massvis med talg och inte göra brödkanterna så hårda... 
 
 
 
Efter typ 5 cm kapning och två färgningar, tadaaaaa! Fräsch igen. Tack Maddis för ditt grymma jobb!
Har jag berättat om mitt knasiga hårmål? Jag planerar att spara ut det till svanklängd och klippa av kaluffsen för att donera mitt hår till cancerfonden senare, hoppas att jag når dit någon dag och inte kapar det innan för att längden är besvärlig... 
 
 
 
Tadaa, the squad samlade. 
 

Magi i skogen

Bara runt hörnet gömmer sig en sagolig skog av vitsippor! De är överallt. Borta vid lekplatsen. I skogen mellan universitetet. Och på grannens tomt. Så fina. Får alltid impulsen att springa rakt ut i det grönvita havet och bara glömma att man är vuxen för några sekunder. Lägga mig där Prinsen lyckligt hoppar runt och bara se moln segla förbi. Önskar att jag hade någon kompis som var någolunda bra på att fota så jag kunde föreviga mitt lyckliga uttryck bland alla guldstrålar som letar sig ner bland vitsippehavet. Men det får bli en annan gång, en annan säsong. Dags att ta sig ut och suga i sig de sista guldstrålarna innan de försvinner för i kväll. 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0