Fantastiska saker

 
 
 
  • En varm dusch. Bra tryck i slangen och några grader över 37 grader, fantastiskt

  • Något så vardagligt som en toalett, speciellt efter en fältvecka. Känslan att få sitta ner och slappna av är helt outstanding. 

  • Ett städat hem

  • När man ser något fint i butiken men sedan hänger tillbaka det, varje tillbakahängt plagg är en stor vinst för shoppingkungen, haha!

  • När man vaknar av sig själv, klarvaken och inser att man får ligga kvar hur länge man vill

  • Muskelminnet när man återvänder till gymmet efter en lååång semesterpause

  • När man storhandlat och man kollar ner på kvittot och det står "du har sparat:"

  • Kompisar man inte träffar så ofta pga geografiska avstånd, men när man väl ses känns det som igår

  • Att kunna skörda kryddor från sin egna lilla fönsterodling

Höstens planer

Äntligen! 
Har jag hittat en bra kalender som är redo att fyllas! Vissa känner total eufori när de ser den perfekta klänningen, jag kan ibland känna så för min kalender (om jag glömt den någon gång) hehe. 
 
För mig är nyåret inte den största nystarten på året, visst, det är högtidligt och vackert men innebär inte en nystart - för mig. Hösten däremot känns lite mer som en tidslinje som delar in vårterminen i ett dåtid och höstterminen i en framtid. Det händer alltid så mycket på hösten, man kankse går från gymnasiet till universitetet eller ut i jobblivet med alla matdosor och raster och det är för mig en större omställning än en siffra högre i årtalet. 
 
I höst vill jag satsa på rutiner, jag har i så många år velat för mycket, för mycket att jag knappt kunnat välja mellan alla mina drömmar och mål att jag gjort allt istället. Och med facit i handen kan man inte göra allt och samtidigt uppnå bra resultat. 
Så i höst vill jag satsa helhjärtat på plugget. Jag vill få in en bra studievana som passar för mig, men för den delen behöver man inte göra alltsammans tråkigt. En riktig dröm vore att få kombinera civila studier med militäriska, men vi får se hur intensiva de civila studierna är innan jag utökar eller söker mig vidare. 
 
Något annat jag skulle vilja satsa mer på är att finna ro. Lite livsro. Under två år har det känts som om jag dött och ömsat skinn, men aldrig riktigt blivit kvitt med mitt gamla jag, än. Och det vill jag fokusera extra mycket på under hösten, så jag kan komma vidare. Det känns som en stor grej att fastna i barndomen som är en trygg plats och inte riktigt ta klivet ut i den vilda vuxenvärlden. Det är inte så att jag ogillar mitt yngre jag, men jag behöver en starkare individ om jag ska klara av vuxenvärldens alla utmaningar.
 
Och för att uppnå dessa, ska jag sätta upp stora och tydliga mål. Det är jag förvisso redan expert på, men att uppfylla målen är en ny area att ta sig an. Jag har vetat det så länge, men aldrig riktigt förstått. Förrän nu. 
 
Några av de stora målen och delmålen blir att:
 
  • Rutiner - lägga sig i tid, stiga upp och gå en långpromenad varje vardag. 

  • Inte multytaska utan göra var sak för sig, för att mer dela upp arbetet i tråkiga/roliga/nödvändiga saker, så man känner skillnad på riktigt utan att det blir jämntjockt. (Jag kan alltså inte ha fredag hela veckan..)

  • Sätta upp månadsmål med min träning, så jag får in rutinen att träna fyra gånger i veckan och för att på lång sikt kunna uppnå resultat igen. 

  • Hålla det jag lovar, inte bara genemot andra men också mot mig själv. (Inte låta hjärnan styra i alla situationer) 

  • Klara höstterminen med goda studieresultat
  • Läsa annat än kurslitteratur och ta mig tid till det.

  • Leva, våga säga ja av rätt anledning men också nej när hjärtat vill det
 
 

Insp

 Kan inte sluta titta.
 

Ellen Page

Jag tror inte att jag kan säga det bättre än Forni, som jag gittade klippet hos, så titta och sug åt er allt mod, all inspiration och de kloka orden som Ellen Page ger. Fäll en tår om det behövs, för några sånna smet över mina underlock...
 

OK, nu öser vi

Råkade sladda in på http://ksx.tumblr.com/ och hittade dessa vackra skapelser. Det är så att jag hamnat i någon slags insperations-period där jag har världens inspo-törst, allt jag kommer över sparar jag(typ)!
Jag känner även för att komma igång med min träning och då är dessa bilder världens insop. 
Och för att klargöra några spekulationer så vill jag inte banta. Bara bli lite hälsosammare och få upp flåset till en nivå som klarar en mil utan problem. Är ni med mig?

Tolka hans sms

1. Han skriver jättekorta sms!

Det betyder: Det är inget personligt, men vi män har inte riktigt samma behov av att uttrycka oss som ni. För oss kan en tröja faktiskt vara bara "fin". Om ni messar oss medan vi äter måste vi inte berätta om konsistensen på maten. "Vi skriver  Käkar. Ringer sen." Det betyder inte att han hatar dig, utan bara att han ringer när han inte är hungrig längre.

2. Han kommer med bortförklaringar

Det betyder: Killar lägger ingen kreativitet på lögner, vi är inte tillräckligt konspiratoriskt lagda. Så tredje gången han säger att han "Måste jobba över" kan du nog släppa honom.

3. Han använder ofta Smileys

Det betyder
: Smileys från en kille är i regel ett gott tecken. Det betyder att han släppt ner garden lite och vågar vara gullig. Det signalerar också att han tror att du är lite dum i huvudet. Förlåt, men killar tror alltid att de är smartare än du. Och eftersom 95% av killars humor utgörs av ironi tar han för givet att du inte fattar det.

4. Han skriver en jävla avhandling

Det betyder: Han har redan förvandlats till en sådan där mjäkig hundvalp som killar blir när de är nyförälskade. Han är så kär i dig att klockorna stannar. Det är så enkelt. Det kan dock ses som en varning: En kille som skickar långa mess innan ni ens har hånglat upp varandra visar sig ofta vara både sjukt needy och sjukt svartsjuk.

5. Det tar skitlång tid innan han svarar

Det betyder: Det behöver inte nödvändigtvis betyda varken det ena eller det andra. Det konsiga med oss killar är nämligen att, och det är kanske bäst att du sätter dig ner för det här, vi måste inte läsa ett sms i samma sekund som vi får det.

6. Han ger dig gulliga smeknamn

Det betyder: Har ni legat med varandra än? Jo, det är visst en relevant fråga! Smeknamn innan ligg signalerar "Jag vill ligga, men inte mer". Smeknamn efter ligg betyder "Jag vill ligga, på regelbunden basis". En kille som ger dig smeknamn innan har alldeles för bra självförtroende. Ju mer vi gillar er, desto mer nervösa blir vi.

7. Han "råkade" skicka fel

Det betyder: Nej, det "råkade" han inte. Han ville antingen göra dig svartsjuk eller bara ha en anledning att ringa upp dig utan att det verkar som att han faktiskt vill ha dig. Äldsta tricket i boken mina damer, äldsta tricket i boken.

8. Han ställer frågor

Det betyder: Det här är väldigt enkelt; ställer han inga frågor utan bara svarar på dina så är han inte intresserad av att messa mer med dig. Ställer han frågor så är han det. Killar må vara lite dumma i huvudet, men vi är konsekventa. Något som är oklart med det? Okej, gör ett enkelt test: svara inte på hans senaste mess, skickar han ett till? Intresserad.

9. Han messar mig bara på fyllan

Det betyder
: Behöver du verkligen ett svar på den här? Skärp dig nu. Det finns tjejer som tror att killar blir "känsligare" när de har druckit och "vågar säga saker som de inte vågar säga när de är nyktra". Snälla säg att du inte är en sån.
10. Han messar inte alls

Det betyder: Han är inte intresserad. Förlåt. Det var du som ville ha sanningen. Men han har inte glömt sin mobil någonstans. Han hade inte slut på pengar på kontantkortet. Tumregeln är att tjejer kan spela svåra i tre år, killar orkar göra samma sak i ungefär tre dagar. Vänta 72 timmar, har han inte messat då så glöm honom!

Det finaste jag läst på länge

Vad gör man när allt påminner en om sitt ex? Och då menar jag verkligen Allt. Kläder, dofter, platser, ord, diskussioner, filmer, sånger, tidningsuppslag, människor, msn… allt. Hur kommer man över någon när allt påminner en om den personen som lämnade en? everafter.devote.se

Svar: Jag har själv varit i samma situation flera gånger och det tar lite tid att läka. Jag brukar tänka att man har en tank som är fylld med det liv man lever, har man en pojkvän och är väldigt kär så brukar hela tanken vara fylld med den personen (börjar man på ett nytt jobb så är tanken fylld av de nya jobbet etc). När man måste börja på ett nytt kapitel i sitt liv så måste man också byta innehållet i tanken och tömma det gamla. Att tömma man kan bara göra på ett sätt och det är att fylla på med nytt och det tar tid. För att man ska sluta förknippa allt med sitt ex så måste du hitta nya saker att förknippa med andra människor eller känslor. Därför måste du börja uppleva mer och skapa nya minnen till det som känns jobbigt nu.

De här låter jättetöntigt men jag åt en viss choklad med mitt ex, NK Mint, jag tror säkert att några av er kommer ihåg det. När vi bröt upp så åt inte jag den chokladen på flera år bara för att minnena ville spränga hela mig i tusen bitar. Men så en dag så började jag köpa den chokladen bara för att jag ville återuppleva minnena igen, efter ett tag när tiden har gått så kan de faktiskt vara mysigt att ha en länk till sitt förflutna. Tyvärr suddas minnena ut och idag kommer jag inte riktigt ihåg saknaden vilket är lite tråkigt. NK mint hjälper inte längre för att jag hade skapat nya minnen med den chokladen. Hjärnan ställer om sig snabbt.

Så helt enkelt, töm “tanken” genom att fylla på med nya upplevelser och minnen! Så småningom kommer du inte koppla allt till ditt ex längre. Hoppas att det hjälpte lite, stor kram!

 

By Blondinbella.


Tråkigt inlägg om att omgivningen faktist måste skärpa sig

Nynnar lite halvdovt på Robyn - dancing on my own. HON ÄR SÅ SATANS BALL.
Tidigare, vid middagstiden såg jag på ett fruktansvärt intressant program om människokroppen.
De förklarade enkelt men ändå ingående om vad som hände med maten vi stoppa i oss, och vad som behövdes för att rubba ämnesomsättningen.

Visste ni tex att det bara behövs 4 pistagemötter om dagen för att en med någon konstig ämnesomsättning ska gå upp i vikt? (låter helt insane)
Ja, de va något med nyttiga fetter som satt i gång en massa tjollahoppsan... Men jag tänkte bara, tänk hur komplicerad våra kroppar egentligen är, hur facinerat det är att vi funkar som vi funkar, hur fruktansvärt intressant det är att det finns så många olika typer av en enda modell...

Det är...
Facinerat att kroppen kan reparera sig efter ett missbruk. Levern alltså.
Facinerat att kroppen kan läka sår och bilda ny benmärg.
Facinerat att kroppen kan försvara sig mot virus och förinta lindriga "sjukdomar".
Listan kan bli lång, men jag orkar inte dra upp allt ni säkerligen redan vet.


Sitter och googlar lite och fann ett intressant inlägg om snabb ämnesomsättning.
Ja, enligt mig slänger alla ut sig på fejjan att de inte vill vara smala, spinkiga, korta och små...
Men va tusan, tror ni de överviktiga vill vara överviktiga!?
Tror ni att de förståndshandikappade vill vara handikappade!?
Tror ni de döva verkligen vill, vara döva!?
- Näe, dåså. öppna ögona hunnies och sluta gnälla.
Alla har fullt upp med sitt egna liv. move on för 17.

Läs inlägget här

DETTA BORDE LÄSAS

Natacha Peyre ... Hur sjukt och not-me det än låter så sitter jag och läser hennes blogg.
Jag älskar den.


(Det låter så infernaliskt ironiskt när jag säger det, men jag måste bara uttrycka mig.)


Det hära  med att vi tjejer tror att vi vet vad killar vill ha och viceversa... Hon tog upp det på bloggen.
Tänk hur mycket vi tjejer egentligen bryr oss om utseendet.
Det finns människor som alltid kommenterar hur andra ser ut, om hur de går eller bär för kläder.
Varför egentligen?
Jag blir så himla galen på alla som ska låtsas "vara". Någon som bara går runt och trycker ner andra bara för att den måste kommentera om någon annans yttre.
Nu kommer säkert någon läsare komma och säga " Vadåå, kommenterar du aldrig någon annans utseende? "
- Och nej, ska jag vara riktigt ärlig så har inte en enda dum mening slipprat ut ur min käft på 3 år. Och det vet mina närmaste. Bara om mig själv, men det är ju en annan femma.
Jag förstår liksom inte det roliga i att kommentera andras sätt att vara. Bara för att folk blir ledsna, blir du gladare då?
Nej, exakt.

Jag har efter en lång stunds filosofi konstaterat att vi tävlar med alla andra tjejer.
Vi vill bli bäst, snyggast, rikast och mest framgångsrika. Vi påstår att det är lyckan vi söker, men egentligen är det bara nya saker att gämföra sig med.
Vi blir inte mer lyckliga för att vi väger 40 kg och är 170 cm lång, vi blir inte mer lyckliga för att vi får de dyra high heelsen som alla syktar efter och vi blir deffentivt inte mer lyckliga bara för att våra solariumbrännor är i klass med tjejkompisens thailandsbränna. Okej, Vi blir lyckliga, men för stunden. DET ÄR EN RIKTIGT STOR SKILLNAD.

Folk säger alltid att de önskar sig min kropp. Men det folk inte förstår och fattar är att det är hur svårt som helst att hitta bra kläder. Ta bara jeans. Jag älskar jeans men har på tok för få styckena, just för att jag är för "smal" och för "lång"  i kombination med varandra. Folk drömmer om annat istället för att glädjas åt det de faktist har

Har ni funderat över hur ofta folk dras till starka individer med en slående personlighet?
- Det jag på sistonde har insett är att man efter hand kommer på sig själv att "mesiga" personer egentligen är riktigt coola. Alltså.
Placera en riktigt snygg människa med lite sting brevid en foromodell med booring personlighet.
Båda är exakt lika fina, men efterhand kommer man tkr att den med personligheten slår den andre med hästlängder... varför?
- Jo för att vi människor dras till folk med bra självförtroende.
Har man bra självförtroende om man går runt och kommenterar folk hela tiden, har man bra självfötroende om man går runt och stör sig på andra som har likadana kläder som sig själv?
Svar nej. Vissa, får tillfällig status. Men hur kul är det att vara de, tänk hur dåligt samvete de kommer ha senare i livet.

Killar vill inte ha en tjej med taskig inställning på allt.
Killar vill inte ha pinnsmala tjejer (har jag precis konstaterat)
Och det är ju så vi tänker, att vi ska bli mer älskade för att vi  klagar på oss själva, gämför och försöka förbättra.

Vi tror att våra pojkvänner kommer älska oss mer för att vår midja minskar 10 cm, men jag ska säga en sak... de märker inte ett skit.
Killar tror att tjejer älskar de mer för att deras 6-pack putar mer, det är inte sant.
Vi lever i en värld där allt och inget handlar om utseende, om att ligga i topp.
Men i längden förlorar vi bara de vi en gång vann.

Nu strejkar mina ögon, måste sova, måste sova. 01.30

patetiskt

Såg nyss på Blogg.se 's hemsida en stor disskusion om Christine Meltzers ben(!?), ni vet melodifestivalsbruden.
Majoriteten tyckte att benen var skitfula, smala och anorextiska.
- Det är tasktigt. Lika taskigt som att killarna i min klass, pratar öppet och högt vid matbordet om att jag har anorexia.
Vilket jag verkligen inte har, förstås. 
Eller att jag gymmar och tränar för att bli smal, onaturligt smal. (!?!?!?!?!?!??!?!?!?!)

Äch, poängen med inlägget var att klaga på alla som skrev att hon hade fula ben.
Hon kan väl inte ro för att hon är smal, benigt smal?!
Tänk på vad ni säger, tänk på hur sårade era patetiska kommentarer om utseendefixering verkligen är för den som får höra dem.


Så oerhört tacksam emot livet

Har ni tänkt på hur bra vi har det egentligen?

Vi shoppar när vi känner för det och inte när vi Behöver kläder.
Vi kan äta oss mätta varenda dag och välja fritt bland allt möjligt.
Vi har tak över huvudet och får fri utbildning.
Vi kan oftast göra saker vi känner för och vill göra.
Vi kan oftast ta oss vart vi vill, det tar bara lite tid då och då.
Och när vi är ledsna, finns det alltid en axel nånstans att luta sig emot.

Idag slog det mig plötsligt.
Hur bra jag har det.

Jag har en underbar familj som alltid finns.
Jag har underbara vänner som alltid bryr sig om mig, vet när tröst behövs.
Jag har ett jobb många skulle mörda för.
Jag har en vältränad kropp som många avundar, både tjejer och killar.
Jag är normal, inte funktionshandikappad eller hjärndöd.

Vi människor är rätt dåliga på att uppskatta vår omgivning, vårt utseende, våra liv.
Tänk, hur vi klagar över att skorna vi spanat in länge är slut i vår storlek.
Hur någon annan hann före, och tog flörten du ville ha.
Hur frustrerad du blir när bussen är sen och du inte hinner i tid till din favoritträning.
Hur sur du blir på föräldrarna som inte låter dig gå på helgens fester.

Från och med idag, har jag kommit på andra tankar.
Jag ska börja uppskatta mer, inte haka upp mig på småsaker.

Och jag har insett en sak.
Att man är omtyckt.
Det kanske inte alltid syns på er. Att ni bryr er.
Men ni gör mig världens tjänst när ni kommer och frågar hur jag mår, de dagarna jag känner mig "OFF".
Som sidstående vet man inte hur uppskattat en hand på axeln är,
hur uppskattat en glad min är,

hur uppskattande "jag finns för dig" - orden är.


Jag älskar er, och tack för att ni gjorde min dag.


Impulsgrej sådär

Här om dagen slog det mig, i flera år har jag försökt banta ner mig till size 0
(som jag trodde var size normal).
Tydligen (och som tur var) misslyckades jag.
Vilken sjuk värld vi egentligen lever i.
Tidningar, media och nätet får oss unga att se på oss själva som någon fet, överviktig grönsak.
Fast, i själva verket duger vi precis som vi är.
- Vi har bara inte förstått det själva.





Dagligen hör jag hur nära och kära säger:
" - Betty, du vet att det inte är fint att vara för smal. Det är äckligt."
Och i rent självförsvar svarar jag:
" - Vaddå? Jag är inte smal, jag är normal. Jag bantar inte"
Fast, egentligen ljuger jag.
Det har jag inte kunnat erkänna för mig själv förs nu.
För något år sen räkna jag kalorier (!?) Jag var kanske 13-14 år!


Kommer ihåg Rebecka Danielsson's första mening till mig:
- Är det du som räknar kalorier?
- Aah det är det.
- Ja men hur många kalorier är det i en twister då?
- 90 kcal/st.
Och sen dess har hon väl tyckt jag varit en egocentrisk typ som bara bryr sig om bantning och vikt.
Haha, typ.

Hittade en rolig sida - Gå in och kolla hur mkt kalorier det är i maten!

Nej, men poängen med detta inlägg var att jag skulle säga att jag ska sluta vara sånt kontrollfreak hela tiden.
Äta det jag har lust med, och kanske inte sluta äta godis nu bara för att det snart är bal.
Men bara KANSKE! :)

Fick en impuls att skriva av mig här.
För i morse såg jag att jag ytterligare minskat i vikt.
Mina jeans som vanligtvist är på kanten att spricka varje gång jag sätter på mig dem satt helt slappt!
Mina fina tighta jeans. R.I.P.
Så känns det nu iaf.
+ Mina handleder håller på att tina bort.
14 cm, SHIT.
Murder me, or do me more normal.

 

Så. Alla ni tjejer som strävar efter att vara smal.
Gör inte det.
Det blir bara svårare att hitta kläder, och kläderna från barnavdelningen låter väl inte så lockande?



Svar till "....."

Utseendefixering - äntligen klarskriven!

Kände för att ta upp det hära igen.

En läsare skriver:

"har läst de här flera gånger nu, bra skrivet!
En liten grej bara, du säger att man inte behöva fixa sig i timmar framför spegeln när man ska tex, till skolan. Men du glömmer att det finns vissa som faktiskt tycker att de är roligt att fixa med sitt hår, smink osv. Bara för man lägger ner mkt tid på själv behöver inte betyda något dåligt, att man är mer utseende fixerad än andra. en del tycker att det är roligt att fixa sej, inte för att dom känner sig tvunga till det. de är ju dom liksom. Det är som vilken hobby som helst."


Betty Svarar
:
Visst har du rätt!
Och tack för kommentaren. :)
Jag menar, de flesta i vårt samhälle sminkar, fixar sig bara för att se lite bättre ut...
De gymmar och tränar för att få en bättre kroppsform - Inte för att de mår bättre av det...
Och om man nu har det som hobby att fixa sig, varför springer man då ofta till speglar och förbättrar på det som har blivit lite utsmetat?
Ska jag liksom kalla det för utseendefixering eller bara en hobby?
Det blir tillslut en hobby att springa och bättra på sminket.
- eller en utseendefixering.
När du ngn gång förbättrar på sminket, gör du det för att du gillar att se bra ut och så eller gör du det för att du "ska bli accepterad av samhället
"?
Om jag talar för mig själv, så skulle jag nog inte bry mig utifall eyeliner'n smetats ut efter en promenad utomhus.
Det är liksom naturligt?
Men att gå till toan eller närmaste spegeln varje 5-minuter's rast och tuppera upp håret... det tkr jag inte är ok.
Det tyder nog mest på låg självkännsla.
Att man inte kan låta håret hänga...

Förr sminkade jag mig var enda dag...
De dagar jag inte sminkade mig kunde jag inte ¨gå igenom folkmassor för att jag var rädd för att vistas offentligt utan smink...
varför gjorde jag det?
Frågade jag mig själv...
Jag fick inget svar, och från den dagen sminkade jag mig lite då och då.
Jag brydde mig inte utifall folk glodde.
Jag ser ut såhär, och jag kan inte gör ngt åt det.


Och till dig som har det som hobby att fixa dig:

- Kan du en dag gå till skolan utan plattat hår, smink och i myskläder?

Om du svarat ja på frågan. Då är det bara en hobby.
Har du svarat nej så kanske du bör tänka över , om det verkligen är en "hobby".
Om det bara är en hobby så bryr man sig inte om hur håret står en dag. Man valde att gå neutral.
Men kan man aldrig gå ut utan att behöva fixa till sig... kanske det inte är en hobby.

Tänk över det hära och kom gärna med en kommentar.

Jag hade hoppats.

Någonting som är riktigt riktigt svårsmält,
och någonting som gör riktigt ont är att bli sårad.
Att man tappar förtroende för en person som man litat på till 100%.
Det svider, mer än någon annan smärta.

För några veckor sedan bestämmde jag mig för en väääligt dum sak...
Nämnligen att bli vän med dem som sårat mig mest, genom åren.
Liksom förlåta dem, hur illa de än betett sig.
Sagt och gjort.
Tryckte på radera knappen i huvudet och tänkte börja om på nytt.
Gjorde det.
Jag försökte verkligen, hur mkt det än tog emot.
Hur hårda och breda betongväggarna än var, tog jag mig igenom dem.
Det tog sin lilla tid, men jag klarade det.

Det är ett stort steg för en liten människa att bestämma sig på nytt, ge någon som sumpat chansen en gång förut en ny chans. Jag var fast besluten om att göra ett försök.
För jag tycker att alla förtjärnar en ny chans, oavsett vad man gjort innan.
Jag gav dig chansen, tillochmed mera än så.
Jag gav dig ett nytt perspektiv på livet.
Jag försökte verkligen lappa ihop vår vänskapsrelation, liksom täta alla sprickor och göra det helt igen.
Fastän det var jag som blivit utsatt, förnedrad och mobbad.


... Och vad gör du inte när jag vänder ryggen till?
Sprida falska ryten, snacka skit och ljuga inför de jag älskar mest - enbart för att de ska ändra uppfattning om mig.
Härregud, va är du för sorts människa?
Lågt säger jag bara.
Jag förlät dig för att jag trodde du kunde förändras, bli en ny person igen...
Men jag hade tydligen fel.
jag tror jag aldrig haft så fel förr.

Men nu vet jag.
Svin förblir Svin
Det kan ingen ta ifrån dig.


Så tacklar du plåster-vänner!

Vänner som vill vara med en 24/7, varje dag och ofta...
Hon/Han som blir lite för sur, när du säger att du ska vara med någon annan, plugga eller inte har tid...
Han/Hon som gärna följer med på träningarna, in i solariumbåset etc bara för att vara dig nära...

Så tacklar du dem.

 Var noga med att verkligen berätta för personen att du inte har tid.
Låt henne/honom bli sur. Din tid, dina val.

Var ärlig. Om du inte bara orkar - Säg det!

Prata med kompisen, förklara att du gärna vill umgås med henne/honom, men inte varje dag.

Låt inte henne/honom styra ditt liv. Tjatar hon - stå fast vid det du sagt.


Att vara slav under Viktfixering.

Tänker berätta lite om mig sj.
Om saker ingen annan vet om.
Om saker som både skadat mig fysiskt och psykist.
Here's my story.



Jag tror att allting började i 5:an.
Jag skaffade pojkvänn på riktigt, liksom, växte upp.
Började intressera mig för fjortisgrejer, och la konståkningen på hyllan,
 Konståkningen som nästan va hela min värld.
Och så minns jag tydligt hur jag började titta på "Du är vad du äter"  Veckoavsnitt efter veckoavsnitt.
Och jag drogs liksom med i det...
Började tänka på hur jag åt, började tänka på om jag verkligen behövde gå ner lite jag med.
Varje gång jag ställde mig framför spegeln såg jag inte verklighetsbilden på honhinnan, ist såg jag en ganska normalviktig person med väldigt många valkar.
Det var svårt att acceptera att vännerna suktade efter min kropp och pratade alltid gott om den.
För i mitt huvud va jag överviktig.
(Jag va faktist smal på den tiden, vägde nog 35kg eller ngt)
Det var svårt för mig att acceptera att jag va fet (som jag då såg på det).
Jag ville vara smal som alla andra, kunna springa fort, och ha figurnära kläder.
Så jag slutade helt med godis, Började äta massvis med äpplen som ska vara bra för hela kroppen, och som man dessutom går ner i vikt uatv... Jag började gå ut och gå på långa promenader.
Och visst, jag blev smal.
Dessutom började jag räkna kalorier, hålla koll på dem och försöka att inte överstiga de dagliga intaget.
Varje dag började jag morgonen med att väga mig, och anteckna hur mkt jag vägde, omkretsen på lår, rumpa och midja.
Helt sjukt att jag höll på att mäta mig efter varje dag... och ännu värre var att jag lärde mig redan som ung.
Till frukost serverade jag mig själv Kesoröra.
Bestående av Keso (hellst lätt)
Saftsoppa, hellst nyckelhålsmärkt
och lite vaniljsås på(A)

Haha.
Till lunch åt jag normalt och som mellanmål tog jag oftast bars eller shaker.












Favoriten, va då Chocolate.


Efter ett tag slutade jag med glass och läsk. Och hela mitt liv gick ut på att räka kalorier och hålla koll på dem.
Det gick t  o m så långt att folk började skojkalla mig för anorexiabarnet.
På den tiden var det inget problem med det, men när åren gick förstog jag att de inte va ngt positivt.
Bilden under visar hur jag en dag mäter min midja.
Och va de var för midjemått just då.
Jag la upp på BDB, och skrev texten:

Peolpe change - Things go wrong
Shit happens - Life goes on



Här kan ni se bilden och kommentarerna som rörde.
Det var sommaren 2008.
Ett år sedan alltså.
Ganska sjukt att så mkt hänt under ett år.
nu trännar jag inte bara för att bli smal, nu tränar jag för att bygga muskler och förbättra min kondis.






2008 - ett av mitt livs hårdaste år.
Men nu, kan jag se tillbaka och flina lite... För dummheterna gjorde mig klok, Klok på lång sikt.


Så nu vill jag säga till alla som läst och funderat på att gå ner ngr storlekar mindre:
- Var nöjd med det du har, börja inte fundera på att banta, för det är inte bra för dej...
Du växer fortfarande och du är inte fullt utvecklad.
Gämför dig inte med andra!
Ställ dig frånan;
- För vem gör jag det hära?
- Vad får jag ut av det hära?
- och varför.
- Kommer jag bli mer älskad av omgivningen för att jag bara blir smal.?

Man tror så mkt om att man lever ett lyckligare liv som smal, men det gör man inte.
Ångest över mat och vikt väger tyngre än ångest över några extra kilon.





Jag önskade ...

" Jag önskade att alla människor kunde
acceptera sig själva som de är.
Att alla kunde få känna sig tillfreds med sig själv.
Och att de vågar vara sig själva.
Att känna att man duger som man är - det är lycka!
Strunta i droger, dopning och viktfixering.
Livet är så mycket mer än det andra ser på utsidan av dig.
Och du missar en massa äkta känslor,
upplevelser och människor och du väljer att leva i en falsk värld
full av ångest över droger, dopning och utseende.

Lev ett äkta liv precis som du är! "
// Åsa.

Jag önskade att alla kunde se sig själva i spegeln och vara nöjda, veta att de finns människor som älskar en oavsett utseende, oavsett ursprung.
Men idag är siffran långt långt nere.
Jag kan själv erkänna att vissa dagar, vet inte vilka, men sånna dagar kommer då och då,
att jag känner mig missnöjd med percis allt!
Att jag nästan skulle kunna skippa skolan bara för att jag känner mig obekväm med mig själv.
Men varje gång sånna tankar kommer upp, tänker jag;

"  - Varför tänka såhära? De andra kommer inte sakna mig mera bara för att jag inte vistas i skolan en enda dag.
De felsta kommer inte ens märka mig. så vad tjänar det till? "


Och det är sant.
men det är lättare sagt än gjort.

För sånna dagar, hur man än fixerar håret, hur man än väljer för kläder... blir Utseeendet alltid fel.
Men allt sitter i hjärnan.
Och det handlar om inställning.
Tycker man att dagen rent utav är sugig och allt är fel, och inte vill tänka positivt... kan de inte annat än bli en fel dag.

Men tänker man att, man är en i mängden, att ingen kommer lägga märke till ditt skatbo till hår, eller se den dära putande magen som nästan ser ut som en stor uppblåst balong under tröjan så går det.
Fokusera inte på det dåliga, framhäv de fina på dej ist.
För folk dras helldre till sånna med mungiporna uppåt.












Utseéndefixering (äntligen klarskriven)

Alla är vi utseéndefixerade, vissa mera, och vissa mindre...
Det vi ska tänka på är att, ingen valt sitt eget utseénde.
Och att små kommentarer som,
"Shit, kolla på hur Betty klätt sig idag" 
Faktist kan göra stor skada.
Även om de inte syns tar personen åt sig.

Har ni ngn gång sagt att det hära med utseéndet inte spelar ngn roll?
Att ni hellst vill ha en Snäll och neutral kille/tjej ist för en snygg och elak?

Men när det kommer till span, så avvisar du direkt de lite "mindre snygga" .
Jovars, det är verkligen INTE utseéndefixering.
... Du letar ist efter de mer snygga, hunkarna med snygga bodys!

Varför är det egentligen såhära?

- Jag tror att de till stor del beror på dig sj.
Ju högre krav din omgivning har ... Desto högre krav ställer du på dig sj.

Och jag tror också att, Man mer än gärna vill ge sig själv de bästa.
Men ibland är de bästa inte den snyggaste killen på skolan alla snackar om!
Ibland är den bästa... Den dära killen med halvrakt långt hår, som alltid umgås med de dära halvpoppulära hannes och den dära pluggisen Kevin, Han som alltid umgås med sina föräldrar en fredagskväll.


Har du ngn gång vaknat upp och haft en dålig hårdag?

Du liksom bara fokuserar på de dåliga håret, som inte alls vill lyda dig, utan gör lite som de sj vill.
Jag tycker att det är onödigt att lägga ner så mkt energi på håret, En liten bråkdel av helheten.
De flesta fokuserar alldeles för mkt på de mindre bra grejerna, och liksom "glömer" att beundras av de bra.
Men egentligen... vad gör det om man kommer till skolan med världens skatbo?
- Egentligen inte så mkt!
För du är en i mängden. Ingen som alltid tar fokus från alla andra.
Det spelar ingen roll hur länge du stått framför spegeln den morgonen, De flesta kommer bara reflektera över ditt val av smink, kläder och håruppsättning.


Vi männiksor är alldeles för upptagna av oss själva. Vi letar fel, och när vi hittat dem förstorar vi felen.
Ingen lider mer än du av dina finnar. Och varför lider du?
- Jo, för du tror att omgivningen ska klampa ner på dig. Bara för att några röda prickar i ansiktet syns.
Men jag ska säga dig att  90% av alla ungdommar lider av finnar.
Det är helt naturligt.
Så sträck på dig och sluta fokusera på de löjliga prickarna,
Fokusera ist på att göra varje dag minnesvärd.












RSS 2.0