Nattpass

Jag umgicks med Frida i lördags. Tog en promenad till utsiktsplatsen, pratade killar och vems tur det är att göra bort sig i år på valborg... Haha! Sen tvingade hon mig att ta tag i byrårensningen och när vi kände oss klara drog jag och Adam ut på ett nattpass hos ÖKK. I början kändes det sådär, den kalla timmen utomhus i jakt på en fungerande cykelpump hade gjort oss alldeles för otåliga, stela och arga och därför hade jag inga höga förhoppningar om passet i stort. Men det blev visst ett kanonpass! Erik var också där och lördagsmyste och vi ändrade om i min ryckteknik och oj, vilken magi vi skapade. Jag fick äntligen koll på hur jag kunde använda ryggen som hävstång och vikter flög som om de vore papper. Så nu är jag peppad att komma igång med tyngdlyftningen igen. Den har legat och dammat igen för att tekniken inte klickat och nu var det så skönt att iallafall rätta till en gren av två. Mot hundra och vidare. Elle iallafall, tävlingscomeback och någolunda beachformer. Älskade ÖKK.
 
 
Himlen bjöd på mysig måne.
 
 
 
 
Älskar min tränings BH. Längtar tills jag bygger på mig lite mer så jag vågar träna enbart i den, för under nattpassen på ÖKK är det okej att visa hud och muskler om man har sådanna... Från Stadium.
 
 
 
 

Morgonpass

 
 
Måste ha slagit i huvudet  innan jag tackade ja till att gå på crossfitpasset - efter en utekväll! Så i morse fick jag snällt följa med... Men det gick bra! Lokalen låg ett stenkast från vårt hus och lokalen var öppen och fräsch. Aldrig i mitt liv hade jag trott att jag, lilla Betty en lördagsmorgon skulle ro 3 km, och dessutom kötta gärnet i massa benövningar.... But I did! 
 
Nu har jag gjort mitt för det här året, kan nöjt ligga och slappa tills jul, typ. Eller inte, dags att ta reda på allt toapapperconfetti och motionera parven, back intervaller nästa! (Försker skjuta upp plugget...)

Nattpass på ÖKK

 
Helgen inleddes med ett nattpass på ÖKK. Precis innan stängning, vid 23.45 händer något magiskt nere i gymmet. Muskelpaketen som är kvar droppar tröjorna och står och köttar i bar överkropp. Och jag tappar fokus...
I framtiden, vill jag också ansluta mig till deras kategori och ha något att flexa precis innan stängning. Vilken dröm. Men det är långt dit. Haha!
 
Träningen gick väldigt bra. Hade ett otroligt sug under hela dagen och när jag äntligen fick komma till gymmet var jag en aning övertaggad. Så rycken blev slarviga och inte så tunga som jag hoppats på. Och överstötarna till en början riktigt bra innan jag bestämde mig för att dra fram bockarna och stöta från de... Då gick det åt helvete. Avslutade med femmor i knäböj och förvånansvärt nog kändes det väldigt bra. Kunde till och med lassa på 10 kg mer än vad jag trodde, så på knäfronten (skadefronten) känns det stabilt. Vilket känns fantastiskt kul att äntligen få lyfta lite tungt igen och kunna träna sig tillbaka till bra tävlingsform. Nu är jag taggad inför tävlingssäsongen! (Men tyvärr inte på mina målvikter som jag ville ligge på efter comeback) 
 

Snapshots

Jag har verkligen utnyttjat all min vakna tid idag. Åkte till jobbet i morse och stod i förbutiken tills ett då jag hade stämt träff med Sussi på gymmet. Stötdag stod på schemat och redan i uppvärmningen tänkte jag kasta in handduken för att kroppen var för öm och osmidig för all sort rörlighet. Men jag tänkte på varför jag kommit dit och gjorde några stötar. På lätta vikter gör det inte alls ont i knäna, men så fort man börjar närma sig 50kg strålar det i knäna. Så jag fick besviket lägga av och bara nöta lite överstötar istället. Min teknik där måste verkligen fixas till och huvudet måste släppa skräckspärren, sen kan jag nog börja klättra. Men jag bestämde mig iaf för att göra 55kg på överstötarna, so I did. Mirakulöst. Det kommer alltid en spärr när jag lägger på 55kg, spelar ingen roll om jag legat på 54kg innan, 55kg är en stor gräns för mig - men idag var spärren lite utsuddad, så jag kunde ta det. 
Det kändes så jävla overkligt. Att lilla jag med alla mina hjärnspöken i stöten kunde överstöta 55kg, som jag haft och har så otroligt svårt för, efter fyra månaders frånvaro. Oändligt stolt. 
 
 
 
Mellis. Nutella, ägg, chroella shott & finncrisps.
 
Ridfit on! 
 
Efter gymmet var nästa programpunkt ridning hos Felicia. Och det var underbart. Trevligt att bli uppdaterad om hur det går för lilla Dahlander, trevligt sällskap och strålande, värmande kvällssol. VAD kunde bli bättre? Vi tog en tur runt åkern och i slutet tog vi två varv runt i trav. Vilket för mig som inte travat på 2 år var skräck blandad förtjusning. Jag är absolut inte bra på att hålla mig kvar i trav, för jag har aldrig riktigt lärt mig hur. Men jag kan, på mitt lilla sätt. 
 
 
 
Och först fick jag sån här panikrädsla för att ramla av, men efter två minuter lade den sig och jag kom in i takten och kunde börja njuta igen. Och helvete (ursäkta språket) vad lycklig jag var av att bara få trava lite, i kvällssolen med en fin vän. Om jag fick rida lite och trava lite med jämna mellanrum hade jag varit lycklig på heltid.
 
Resten av kvällen har varit intensiv på hemmaplan. Jag har hunnit med två telefonmöten, lagat matdosa, hämtat kattnycklar, fått en instruktion på Åke, överfört pengar, planerat nästa vecka, hunit förälska mig i en bil som jag ringt ner Adam & Joel och bett han åka och köpa den åt mig/oss, diskat och försökt packa inför morgondagen. Nu är jag fortfarande väldigt hög på lycka både av överstöten och av ridningen, och av bilen jag hoppas blir vår så jag kommer absolut ha svårt för att somna, men känner mig fortfarande alldeles för lat för att packa. Och tåget mot Östersund går vid åtta... Livet <3
 
Jag ska förresten göra debut imorgon, som "ledare" inom försvarsmakten. Ska gå som SO:s hjälpreda under träningslägret och det ska bli SÅ kul. Få träffa mina saknade vänner, Filippa, Sanja & Emelie och få gå i gröna kläder. Livet. Men först måste jag komma igång med packningen... Suck... 

So high

Alltså hörrni... Jag är så freaking high!
På livet alltså. 
Gick upp när klockan ringde i morse, åkte till gymmet och körde tyngdlyftning för första gången sen jag ryckte in i januari. Och det var på fullaste allvar ... underbart, fantastiskt & otroligt stelt, haha!
Men jag gjorde det! Trots att mina nuvarande babyhänder skrek och blödde i protest, trots att jag blivit så stel att jag nästan inte kunde komma ner i sittet (too short muscles and fat). Min vision, eller drömbild var att gå ner och mjuka, bekanta mig med stången igen och bara träna teknik. Men med Sussi blir man alltid pushad till sin gräns så jag ryckte 8 kg under mitt pers! Vilket jag absolut inte trodde att jag skulle göra. Trodde knappt på en bar med två tior på (35kg). But I did. Och jag är otroligt stolt över det! 
 
Visst, det var jäkligt jobbigt att komma tillbaka och få lov att "börja om" igen. Men tänker man tillbaka på allt jag gjort sen jag gjorde min sista tyngdlyftningstävling är det ett mindre äventyr. Obetalbara minnen som jag kommer skratta åt livet ut. Så det gjorde inte så mycket. Jag var mest överlycklig över att jag kunde ta så mycket utan träning och teknik. Efter lite ryckövningar gick vi över på ren grundträning och frontsquats, där hade jag mindre tur. Värmde upp, kände mig stark, men stel, lassade på och får fruktansvärt ont i knäna, inser att inflammationen ändå inte lagt sig och blir lite nedstämd (hur länge ska jag få vänta liksom!?)
 
Så det var fruktansvärt jobbigt. Imorgon ska jag göra ett nytt försök med mina benlindor och se om jag kan knäböja lite lätt. Förmodligen inte, men det kommer bero på den fruktansvärda träningsvärken och inte på knäinflammationen, högst troligt. Men man kan ju alltid hoppas. 
 
 
Trodde länge att det här var dagens combacke limit... Men icke, 40kg till klarade jag att rycka! Så jävla imponerad av mig själv. 
 
Segerlycka/bild. 
 
Obligatorisk spännisbild.
 
 

Örebro

Hej omvärklden!
 
Den här helgen har jag levt mitt i civilisationen, med sena bussar, mataffärer och allt som hör civilisationen till. Det har varit mysigt just för att jag fått spendera den i Örebro med världens bästa Adam. Fått träffa hans killgäng och grillat med de, läst kopiösa mängder om NATO, EU & FN... och tittat på Sussis SM tävling. Så en balanserad helg med mycket mys, god mat, Game of thrones (!!), sovmornar och familj. Sussis min när jag överraskade henne nere i ÖKK var ju priceless. Nu tar jag mina laddade batterier och beger mig tillbaka mot Uppsala för att göra de sista rycken av GMU:n. Bara 3 dgar kvar innan jag oficiellt oficiellt är soldat. Jag har redan fått min titel soldat, i och med kyrkobesöket där vi lovade att alltid vara vårt moderland troget, men efter Natoprovet (om jag klarar det) och kompetensskjutningen är jag det på riktigt, på riktigt. Stort. 
 
 
 

Formbesked

En aktiv dag har jag haft, trots lillmagens krångel. Kom ner till träningslokalen lägligt till tävlingsstarten, värmde upp och kände väl mig inte så himla taggad. Mest... tom. Som att inget i världen spelar någon större roll. Både i kropp och skäl. Den här tävlingen var mest en träningstävling, med 5 lyft i varje grej istället för 3 st, som det vanligtvis är på riktiga tävlingar. 
 
Min tanke var att gå in på en säker vikt och mest lyfta för självförtroendet. För under hösten har mitt tävlingspsyke inte varit bra alls. Så jag tänkte att 35/47 kg vara lagomt. Men när jag väl började värma upp upptäckte jag fördelarna med att lyfta med ett tomt sinne - att allting gick på reflex och vana. Utan att jag behövde tänka allt för mycket. Så jag höjde mina ingångar till 40/50 kg. 
 
Första lyftet gick väldigt bra. Jag var cool och hade tålamodet att vänta in stången, lyfte med känsla och med förnyade krafter. Lika bra gick 43kg och jag blev chockad när inte ens 40 kg har kommit upp på träningen den senaste veckan. De sista tre lyften begärde jag 46kg på och de snurrade runt så jag antar att jag hade på för mycket fart och att det var något för lätt för mig. Även om det är ett nytt pers. Jag kände mig chockad över att jag kunde lyfta så mycket med tanke på mitt magont, att jag inte alls har tränat ryck och stöt så mycket på sistonde.
 
Inför stöten kände jag mig väldigt opepp till. Men när jag väl gick upp på "podiet" släppte allting och jag fick lätt upp 50 kg. Nästa lyft begärde jag 55kg på och även det gick lätt upp. Bra vändning och lätt överstöt. Bestämd och att jag vågade mig under. Så jag satsade på 60 kg i mina tre sista försök. Men intalade mig själv att om jag inte tog det var jag nöjd ändå, med tanke på mitt hälsotillstånd. Jag var väldigt förvånad över att mitt första försök gick "bra". Jag vände 60 kg och fick rullgardin. Sen blev jag lite avtrubbad och drog mest i det andra försöket. Kände att lusten, orken och krafterna att fortsätta var slut efter rullgrdinen så jag avstod från mitt sista lyft.'
 
Jag kände mig väldigt stolt över min prestation, för under några minutrar hade jag väldigt ont i magen och tänkte flera gånger på attt avbryta min medverkan. Men något pushade mig framåt och det är jag himla glad över. Stolt över min egna prestation och nu känns det dessutom skönare när jag vet vart jag ligger i formen. Sen kanske jag inte kan prestera under nästa tävling, för att den här varit så bra. Men det är ju isf en fråga om dagsform. 
 
 
Två oldies från arkivet
 
 
 
Efter tävlingen kände jag mig otroligt nog väldigt pigg och kry, så jag sprang några kilometrar och mystränade lite squats och gjorde några "BRAK" övningar. Bröst, rygg, axlar, knän inför inryckningen om två veckor. Med mitt hälsotillstånd gäller det verkligen att ta vara på de bra stunderna då det inte gör ont. Så, sagt och gjort. Nu är jag äntligen hemma efter 5 timmar nere i grottan. Trött, sugen på hummer, men alldeles för lat för att gå upp och kocka. Så jag ska nog gå och lägga mig och börja skriva på min packlista och inköpslista inför GMU:n. För nu börjar det dra ihop sig, rejält. Och himmel vad mycket saker jag måste hinna med innan dess...

Well done Betty, Well done

 
Tror att jag kom till en punkt där igår som fick mig att inse hela situationen från ett utzoomat perspektiv. Att mitt flyktbeteende kring träningen, kring "småsaker" inte går att lösas utav sig själv, utan att man faktiskt måste ta sig i kragen och bestämma sig. Inte sen utan nu. 
 
Så, imorse hoppade jag faktiskt ur sängen när klockan ringre och pallrade mig till gymmet. Där körde jag lite ryck och basövningar med syrran Sussi och härliga Cornelia, eliterna. Och jag upptäckte vad jag saknat under hösten där jag mestadels tränat själv. 
- Peppen. Rutinerna. Gemenskapen. Och mycket av det har ju gjort att jag gått ner till gymmet när jag egentligen inte alls känt mig så pepp, men ändå gjort ett bra pass för att så många står där och stöttar. Det har jag saknat och jag hoppas att jag hinnaer få in en rutin, kanske inte varje dag för sig, som jag haft tidigare, men att jag ändå håller fast vid någon slags fast punkt i min träning. 
 
I alla fall var det jätte trevligt att bli påpeppad och köra fast händerna blödde och ömmade. Jag kände mig stark - trots att jag inte ens var på mina maxvikter. Så, nu ska jag faktiskt gå ner och köra pass nummer två med syrran. Ska bli spännande och jag tror att jag ska gå vidare på stötar och lite bröst och rygg. 
 

Insikt

 
Insåg tidigare idag att jag kommer hata mig själv mer om jag inte är vältränad och förberedd när jag rycker in till GMU:n, än vad jag kommer hata mig själv när klockan ringer 07.00 för morgonträning. Kan ju erkänna att jag inte direkt varit gymmet trogen under jul och nyårs "ledigheterna" , men nu så, nu är det dags. Att hinna i kapp. Komma i form. Och tagga till. 
 
Tre veckor till seriestart (och även min sista tyngdlyftningstävling på ett bra tag) och tre veckor och två dagar tills jag rycker in. Panik. Ångest. Stress och en jävla massa press. Men det ska nog gå bra då motivationen hittat tillbaka till mig. Idag körde jag så hårt att jag flådde upp händerna. Haha. Det är väl ändå ett godkänd insats? 
 
Sen åkte jag till jobbet och betade av, kanske karriärens segaste kvällspass. Haha. Cyklade hem i motvind och kikade på den nya Beck med familjen. Som förövrigt var riktigt bra! Nu ska jag lägga mig med ett kapitel från The golden year och sen sova en stund innan det blir morgonträning. Jag kommer absolut ångra att jag skrev att jag skulle morgonträna, men den 26, när det väl gäller, kommer jag tacka mig själv. Hoppas jag haha.
 

Nothing worth having comes easy

Måste ha ätit något konstigt i helgen för idag har jag varit jätte... konstig i magen. Lite yr och kallsvettig sådär.
Men jag pallrade mig till träningen ändå efter att jag kommit hem från Örebro! Kände mig lite bätte men fortfarande seg i kropp och knopp när jag entrade mitt andra hem. Men med mantrat "nothing worth having comes easy" så blev det ett superpass! 
Tangerade i stöten och klarade av mina squats galant, bland annat. Så nu ska jag bara riva av ett stängningspass på Willys så är jag fit for fight för sängen igen! Haha. 
 
För framför mig ligger en hektisk jobbvecka med minst lika många träningspass, förhoppningsvis. Så jag kan ta jul och nyårsledigt med gott samvete inför serieomgången sen. 
 
 
Mitt hår som varit rekordtunnt under hösten av all stress har börjat rota sig igen! Fantastiskt!
 

Hår

Hade för första dagen på veckor en ledig dag, hemma. Kan inte beskriva i ord hur himla härligt det var! 
Så, (ironiskt nog, ha ha...) bokade jag upp mig hos Madde & Sandy. Först så testade vi makeupen och håret inför nästa veckas modevisning som jag ska gå, wii, sen fräschade Sandy upp min vintertrötta ombré och la i en colour masqe och toppade mitt hår. Så, nu ser det levande, helare och framförallt längre och fräschare ut! Mitt hår har en tendens att bli lite matt och tappa färg i längderna, så det var himla behövligt att få en uppfräschning. Tur att jag har mina frisörsbuddies så jag kan göra det med jämna mellanrum. Och tur att jag alltid blir så himla nöjd efteråt. Uppskattar det lilla vardagslyxet som tusan!
 
Fick dessutom två hår tvättar (bara det känndes som en djupgående kur) och sen fick jag huvudmassage hela tre gånger! Så jag stapplade ur frisörshuset inte bara snyggare och fräschare, utan även piggare. Win win. 
 
Sen åkte jag och Madde till träningen och köttade på ett bra pass. Körde mycket överstötar idag, overhead squats och tunga marklyft. Gjorde en överstöt på 57.5kg!! :D Så jag vandrade därifrån nöjd.
Sen när vi kom hem hade jag ett paket att hämta ut på Maxi, så jag och Sussi skyndade dit, men fastnade i deras klubbkväll och smakprovsstånd... Haha. Så det blev en långrunda i matbutiken innan vi slutligen kom ut med tacos och paketet!!! (som visade sig vara mina efterlängtade Triangle bikinis!) 
 
Jag har lovat att inte lägga ut det (dö)snygga resultatet på min styling, men den får ni se nästa vecka som tur är... Hur som, deras tema är vind och jag ska vara ett åskmoln och den mest intensiva av oss i vår "vind-grupp". Spännande spännande!
Och så ska jag få ha glitter! Ja, det är ju himla snyggt! Dock, är jag inget jättefan av att tvätta bort glittermakeup... Har fortfarande glitter i ögonen trots tre duschar... 
 
Måste medge att det är himla skönt att ha två dunderduktiga frisörer som pysslar om ens hår, en kall och risig vinterdag...
Slog på stort och vandrade ner till Subway!
Syster Madde, som dagen till ära gjorde min uppsättning!
God Sandy som är kung på att sminka. Om ni någon gång bli kända eller bara känner för en fantastisk & uppiggande makeup, call her. Sandra Tedenmyr, lägg det namnet på minnet. Hon kommer bli stor!
Alltså, på riktigt. KOLLA, vilket mästerverk. Helt sinnessjukt fint. Och det komiska är att mitt hår ser längre ut efter klippningen! Älskar att så lite, kan göra så mycket. Tusen tack Sandy!
Klyvna toppar, hadeeee!
Himlen innan träningen, FANTASTISK!
Och något nästan ännu bättre var att se Nils igen! Fina nilleboooi! Och starke Musse bakom! :D
 
 
Och så fick jag äntligen mina Triangle bikinis! Beställde hem den orangea och den rosa just in case, men det visade sig att den orangea inte alls passade bra till min hudton, som Madde tidigae sa. Men den rosa blev jag heeelt förälskad i! Så himla fin, ska bara träna lite mer och låta vintern gå och sen bli av med mitt underhudsfett, så mina framtida muskler kan komma fram, ha ha ha... 

Svealands mästerskapen

Nu är sista tävlingen för säsongen slut. Det har varit en enda stor känslokarusell i år och jag är chockad över att jag tagit mig igenom den, håll mig kvar tills vi fått kliva ur. Jag har haft fel fokus, tänkt alldeles för mycket och varit sjukare än någonsin. Haft ont i magen av magsåren och av all laktos, haha. Den här hösten har jag varit nära på att bomma ut mig två gånger, tagit brons på mitt sista junior SM och varit allmänt instabil i min lyftning, vilket också medfört att jag inte lyft med självförtroende. Under våren hade jag fokus på framtiden och missade mina chanser i nuet. Och jag höll på att tröggla på samma vikter utan att komma någon vart. Men nu, har jag lärt mig, synd bara att det krävdes ett år av min lyftar "karriär" för att inse... 
 
Idag hade jag sovit otroligt lite, 2h i sovbagaget var väl kankse inte optimalt för att maxa i ryck och stöt. låg och vred mig tills lakanet under mig blev till en hård korv och under dagen har jag lidit av fruktansvärt illamående. Men jag gick ändå kaxigt in på mina pers och tog mina ingångsvikter, vände 60kg och var super taggad på att göra ett bättre försök på sista stöten. Men jag missade mitt upprop och lyfte stången när det var 3 sekunder kvar. Missade såklart och jag är så otroligt ledsen och besviken för att jag inte fick ett ärligt försök, för jag visste, kände att jag hade så mycket kvar att ge. Och jag är övertygad om att jag i alla fall hade gjort en bättre vändning även om överstöten inte hade blivit lika bra. Men, som jag tidigare sa är det bara att bryta ihop och komma igen. 
 
Totalt är jag otroligt stolt över min prestation, att jag tog 100kg sammanlagt, nytt tävlingspers som också var mitt nyårsmål. Men besviken över att jag inte fick ge gärnet. Men till serien i januari ska jag vara giftigare än någonsin. Ta revanch för hela 2014. Punkt och slut. 
 
 

Söndagen

från tumblr

Imorgon kör jag först ett morgonpass på Willys! Hoppas att tröttheten är historia (har sovit minimalt och som en kratta de senaste 4 dagarna, pga allt tänkande kring jobbet) och så hoppas jag att det blir kundstorm. 
 
Sen ska jag köra ett solopass på tyngdlyftningen och köra min ingångsvikt i rycket! Ska bli spännande, för nu känner jag mig toppad och hhoppas att jag kan gå in högt och kaxigt, men vi får se hur det känns imorgon!
Jag har bestämt mig för att inte satsa på medalj i första hand. För Svealands kommer vara jäkligt tufft i min viktklass och jag vill inte fokusera på fel saker och bli besviken, som man lätt kan bli, även om man gett allt och gjort sitt bästa. Så mina mål är att ta 48/60kg och skulle jag inte nå mina mål är det okej, bara jag gör mitt bästa. 
 
Svealands mästerskapen var ju min bästa tävling förra året, både resultat mässigt och engagemangsmässigt så jag känner att jag har mycket att leva upp till i år och jag ska ge allt! Är jätte nervös redan nu, men det är bara bra! Hoppas att jag persar och blir nöjd med mig själv och i allra bästa fall får en medaljplats!
 

Ett enormt vägskäl

Härre Gud vilken dag. Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja med men jag kan väl inledningsvis säga att jag haft ett skitjobbigt jobbpass på Willys. Var alldeles för pigg igår natt så det resulterade i att jag någon gång efter 2.00 somnade när jag väl hade morgonpasset till 16.00 ... Inte helt optimalt var som en vandrande zoombie. Sen traskade jag mot gymmet och väl där brände jag av ett riktigt bra ryckpass! Kände mig lite tankspridd och stressad långt in på passet men i slutet klarnade det upp sig och jag lyfte med känsla. Sen avslutade jag med lite front squats och supersettning av magen, så jag var helt död när jag kom hem. 
 
 
 
Det jobbiga, eller liksom avvikande under dagen var ett telefonsamtal från min gamle mellanstadielärare (som numera är skolchef) som handplockat mig och erbjöd mig en heltids tjänst på en skola i Borlänge till våren. Bara så där. Kände mig så himla hedrad att jag ens kom på tal och att jag blivit handplockad av henne är en bragd i sig. Jag vill så gärna tacka ja till tjänsten, för jag tror att jag skulle lära mig en hel del av jobbet och växa något så enormt under tiden och jag tycker ju om barn och att få sätta min prägel på de, skulle kännas... enormt stort. 
 
Men samtidigt, vill jag inte skjuta upp GMU:n ännu en termin och pluggandet. Jag vill liksom komma ur min trygghetszoon och kasta mig in i Försvarsmakten. Nu. Samtidigt som jag väldigt gärna vill flytta ihop med Adam i hans nya tvåa och skaffa husdjur och en vardag i Örebro... 
 
Förstår ni hur klyven jag är? Och vilket enormt vägskäl jag står inför? Det är himla lockande att stanna kvar i Borlänge för att jobba, och nu när tyngdlyftningskarriären är stadig och påväg uppåt. Det känns tryggt att vara påhemmaplan. Men, samtidigt känns det inte humant att låta Adam vänta på mig för alltid, jag har som mål att göra GMU:n innan jag flyttar ihop med honom. Men att stanna kvar är ju detsamma som att välja en skivstång och en fast inkomst framför honom. Och det är inte riktigt så som jag funkar... Men samtidigt, en fast inkomst ger ju fördelar när man flyttar hemifrån... Ger större valmöjligheter och underlättar vardagen något så enormt.
Åh, jobbigt liv jag lever. 
 
tumblr
 

En liten sammanfattning av de senaste 84 timmarna

HEJ pluppisar, gissa om jag saknat er eller?!
- Mycket. As mycket!
 
Men jag har då iallafall haft tre fantastiska dygn och ett halvt med min andra hälft. Och vi har tagit det lugnt och bara kvalitetshängt. Jobbat och tränat ihop en hel del men ändå hunnit med att myshänga. I fredags, kom han och hämtade mig efter stängningen, sen åkte vi hem till Dennis och käkade rådjurstacos (!!), filosoferade om livet med Evelina och i lördags körde vi pizzaroulette, valde ett nummer och beställde det numret i menyn och så var vi till Amandas episka, traditionsenliga halloweenfest som var grym! (Men mer om det sen)
 
Idag, har jag och Adam tränat tillsammans. Jag tangerade mitt pers i stöten - tre gånger och satte väl något sorts personbästa i knäböjen. Sen åkte vi hem till Amanda och mös med de. Mockat boxen, gosat med fåren, kollat på grabbarnas pingisspelande och fikat. 
 
Sen har jag vinkat av Adam på tågperrongen och konstaterat att det kommer dröja 6 veckor innan vi ses igen. Vilken utmaning! Jag vet inte riktigt hur jag ska orka eller stå ut, men det är ju en klen tröst att tänka att det inte ens är halva GMU tiden... (Ja, just det, nya bud... berättar sen, igen) 
Sen när jag nästan grinat klart, gick jag Frida & Stina för att käka lite kinamat och prata ikapp. Livet i stora drag och en mer detaljerad sammanfattning kommer - iallafall på det som är väsentligt, lovar haha.
 
 
Efter trafikstockning på jobbet (ja, asmycket kunder då då) så var det så himla skönt att komma hem till Gustafsgänget och lite tacos. 
 
Ursäkta för att det blir lite för mycket magbilder. Men, jag har ett mål att nå och det är kul att se förändringen- via bloggen. Så förlåt, men ni får stå ut <3
Utmattad, nöjd och asgrinig på skolungdomar som inte kan visa respekt när man lyfter och bara går förbi en när man håller på att lyfta. Bortsett från det, tog jag tangerat pers i ryck på 45 kg. NÖJD.
Klämde mig på vikterna, som resulterade i en blodblåsa... Som Melissa horn sjunger, det är inte förrän man ser att det blöder som det gör ont...
 
När vi kom ut snöade det så vi tog en liten mysig promenad till fallande snö och dagsljus. Kändes exotiskt. 
Pizzarouletten, vi fick någon kycklingpizza med lök o svamp, och den andre var en dubbelinbakad med köttfärssås, skinka, svamp & mycket lök. Lite annorlunda och roligt.
Sen var det dags för Halloweenparty! Jag skulle vara grekisk gudinna (min tradition - blir bättre o bättre för varje år) men jag kände att jag misslyckades totalt med klänningen... haha vilken flopp det blev!!
Någongång under natten blev jag en... pingvin... En jäkligt bra twerkmaskin och i ett sepparat inlägg ska jag berätta hur det gick till, för hela den episka kvällen förtjänar ett eget inlägg med alla fina o läskiga bilder!
Söndagen innehöll träning & gårdsmys med bröderna Svenssons ;) och innehöll också ett tangerat pers i stöten. Var i allafall superlycklig över att få en stund med fina Amanda och hennes gosiga får. Att stå o kela med de var ju som balsam för själen. Men sen blev det jobbigt att säga adjö...
... Men som tur så sprang jag på dessa Frida & Stina på perrongen under mitt snyftande. Det var jobbigt att säga adjö till Adam, men det lindrade att träffa på tjejerna och käka lite och prata om annat.
 
*Rödkantade ögon* på mig och en fin Frida. Helgen i stora drag. Mycket stora drag.
 

Hektiskt schema

Kommer nog bli lite frånvarande imorgon och framöver. 
Imorgon har jag "sovmorgon" till 9.30 på Willys och tänkte därför utnyttja det till fullo genom att dra tidigt till gymmet så jag får mitt fjärde pass gjort. Jobbar till 19.00 och sen är det bara att dra sig till Antidoping semninariet klubben ordnat och sen till tågperrongen för att hämta hem Adam. Åh, känner redan nu att det kommer bli en hektisk dag...Men vill man, så kan man. Dags att göra i ordning träningsbagen och gå till sängs haha.
 
 
Två från träningslägret på Bosön, men mer om det en annan gång!

Good things come to people who work their ass off, eller inte

Hej världen!
 
Har gått runt och haft lite småont i magen hela dagen. Tänkt lindrande tankar att det måste vara ödet som har något bättre i sikte för mig än GMU. Men jag vet inte om jag är så övertygad... Vet inte om det påverkat mig men idag har jag haft en riktig skitdag på jobbet. Kom till ett nytt ställe där barnen var super olydiga och mitt tålamod var redan vid 11.00 nerkört i botten, vet inte riktigt vad fröknarna körde för uppfostringsteknik där. Men dit vill jag noog inte återvända... 
 
 
 
Hahah på fröknarnas toa... 
 
Sen tog jag mig an milen, vandrade runt i de Gustafsianska skogarna och åkte femma hem, som nu heter något helt annat, but still. Sen drog jag till tyngdlyftningsträningen och tänkte köra ur mig riktigt. Få ur all frustration och bitterhet men kroppen var inte riktigt med på noterna... Har fortfarande kvar träningsvärk från helgen, kan det vara möjligt!?
 
Så det blev ett lätt köttpass och så avslutade jag med mitt magprogram som jag supersettar. Gick suveränt och efteråt gick jag och Aida på en spontanshoppingtur. Var ute efter en nyårsblåsa och skulle repparera min klocka. Men kom hem med en bikinitrosa och en festtopp (plåster på köttsåren)... Trevligt att få sällskap. Nu, ja äntligen (längtat efter sängen hela dagen haha) ska jag snart inta sängen med storm och en Ben&Jerrys som plåster på såren för GMU:n... Känner på mig att allt jag konsumerar och inhandlar hädanefter kommer vara "på såret plåster" haha... Inte bra, inte bra alls! 
 
 
Fick några bilder skickade till mig från Aida
 
Ja, jag vet, min shopping är inte hälsosam och metriell lycka är inte allt, men mycket när man går dagarna i ända och saknar någon så det gör ont. 
 
Dagens höjdpunkt. Nyduschad, i sängen, med favorit killarna och pratandes med favoritkillen #1. Ah, livet på en pinne. 

En fantastisk dag... innan

Utöver GMU-floppen har jag haft en himla bra dag. Började ganska tidigt på Enbacka skola med mina förskolebarn. Åkte på bio och gick till bibblan med de och det var svinkul. Sen, efter jobbet åkte jag hem till Melker & Co och mös med de ett tag, mina favorit ungar i hela vida världen. Älskar när vi leker kurragömma och alla går runt och ropar "battii, battiii vart är du?!" sen åkte jag till träningen och där var det krogmusik. Hade seriöst kunnat tagit ett träningpass som föfest innan krogen någon dag om musiken fortsätter så... Det var riktigt fin dunk, electro-house-musik, pump-musik som strömmade ur högtalarna och jag blev så jääävla överpeppad. Kan ha berott på att jag fick leka med Melker & Co innan eller att det var så många härliga människor på plats i gymmet. 
 
I alla fall, gjorde jag ett helt okej pass, tror att jag tänkte lite för mycket i ryckövningen men kompenserade med att avsluta med lite godis squats. 
 Vet inte vad som hänt med mig, men sen jag ändrade teknik i knäböjen har de blivit sååå mycket roligare(trodde jag aldrig). Kör alltid det varje pass numera haha.
 
Sen åkte jag hem och tyckte synd om mig i badrummet och hade ett minispa... Ja, efter GMU floppen. Dagen i stora drag. Tveksam på om morgondagen ser annorlunda ut... Eller jo, jag ska först få vara på ett nytt dagis och sen ska jag försöka träna, värma upp med milen och sen köra tyngdlyftning (stöt-dag) och sen, förhoppningsvis hinna till Kupolen för att reparera klockan... Men det får vi se. 
 
 
Mitt lilla projekt går framåt. Till stor del för att jag nu under några veckor tränat riktigt hårt, jobbat både på styrkan och med konditionen men också för att jag minimerat mitt kroppsfett (hur tänkte jag där egentligen, inför vintern!? Kommer frysa som en gnu i Alaska...)
 
MEn iaf, summerbodies are made in the winter...

Hamsterhjul

Hellu godingar!
 
Har haft det fullt upp idag så jag har inte haft tid att pusta ut förrän nu. Haha. 
Hur var det nu med att ta det lugnt!? Njae, det kan slänga sig i väggen...
 
Åkte iväg för att jobba på dagiset i morse. Var så himla lycklig för att jag trodde att jag skulle till mina favoritbarn men när jag kommer dit och kollegans min säger mer än tusen ord, och en av de är att jag inte ska vara där får jag lite panik... Rensar mitt minne och går tillbaka till "snooze-moodet" och försökte komma på vad Jennie sagt istället. Så kom jag på det, efter att alla mina barn kommit fram och varit överlyckliga över att jag "skulle leka med de idag". 
 
Väl framme på rätt dagis eller skola ska jag väl säga, fick jag ha en andraklassare. Läsa läsglosor med de, ha elevens val och vara gungvakt. Och påta 2 m lång garnorm på fritidset haha. Det är lite farligt att jobba med barn, man blir så himla sugen själv på att skaffa en (i tanken). Någon som kramar om en med så mycket kärlek. Någon som man kan lära läsa. Och det slog mig hur mycket jag faktiskt längtar tillbaka till min egen skoltid. Nu när jag är på skolan så tillkommer "nya" minnen upp av min barndom och det är emellanåt ganska mysigt att bara tänka tillbaka och vara sentimental. Le åt alla galenskaper jag gjort... Vara tacksam över alla kunskaper jag fått med mig. 
Tur att jag har Melker, Kiera & Noomie att avreagera mig på eller gulla med. Haha
 
 
Har jobbat på Enbacka skola idag! Efter en hektisk morgon och en ferkörning hahah.
 

Efter jobbet hälsade jag på svärisarna en snabbis och körde sedan till Felicia för att säga hej. Hon kom hem från travbanan och det var en rolig syn som mötte mig i hästtransporten. Världens största häst och lilla mini Disney, haha det var så sött och komiskt!
Kikade på kattungarna som nu har blivit riktiga äventyrare, man fick verkligen se efter innan man trampade ner, för rätt som det var kunde det swischa förbi en kattunge. Så sött. Satt och pratade lite om skolan och om livet innan jag åkte hem för att åka på senträning. 
 
Dags för middag - Falukorv. 
 
Det är verkligen katter överallt, en symfoni av mjauande - balsam för skälen. hahha
 
Söta Felicia med en mätt kattunge! Så söta båda två.
 
 
Mitt hjärta smälter.
 
 
 
Var varken taggad eller less utan körde mest på rutin och när jag väl kommit igång insåg jag att det kanske hade varit klokt med en dags vila... Mina axlar är ju blåmärkesbeklädda av skivstången (och för att jag förlorat hälften av allt kroppsfett (av oklaranledning)) och resten av kroppen ligger under ett tjockt täcke av träningsvärk så det gjorde så fruktansvärt ont att göra mina överstötar och övningar, så det blev en mysträning på mysvikter. Men sen i slutet när jag skulle ta min "efterrätt" (supersetta massa mag-rygg-bålövningar) tog jag för kung och fosterland. Var helt slut efter alla rundor, men himmel vad lycklig man är efteråt. Så full av endorfiner och så urpumpad. Tänk att två timmar och lite vikter kan göra en så, fulländad. Lycklig. Bästa känslan.
 
Body in progress. Så förlåt för alla osmakliga efter-träningen-bilder... Men ni får stå ut. Haha
De där rygglimporna dödade jag idag. Så gissa om jag kommer ha ont imorgon... 
 
När jag äntligen kom hem var jag så slut att jag inte orkade äta middag, så (ologiskt nog) gjorde jag en mugcake - på ett ägg,
en matsked mandelmjöl,
en matsked pofiber, 
tre matskedar vatten
en matsked chiafrön
fryst mango
lite gojibär
sukrin gold (tror jag det heter)
bakpulver
massa kanel och toppade med massa granatäpple och vaniljkvarg.
In i micron på 40 sek, ha på ett plastfolie över plastmuggen och låt stå lite innan servering. Ös på med topping och lite frukt och voila. Bra träningsmat och substitut mot sötsuget.

Smakade som en bättre kanelbulle? Nah, inte riktigt, men gott var det iaf och väldigt mättande. 
 
 
Den såg så fruktansvärt äcklig ut på bild, men jag försäkrar er att det där lilla monstret är värd att testas! Haha...  
Efter "middagen" tog jag ett bad och är nu på väg mot sängen för lite bokläsning och avkoppling. Imorgon kommer Adam hem! Supermegalycklig!

Minutschema

HAAAJ vänner!
Shit vilken dag!
 
Började med en välförtjänt sovmorgon till 9.05, sen gick jag upp, lagade matdosa, skrev av mitt träningsschema och fixade till mig till frukostträffen med Adam Rindis kl 10.00 på Waynes. Hann köpa ansiktscreme och BUS och ett lager av cerat också på Apoteket. Och sen parkerade vi oss i sofforna och bara snackade om livet. Eller, vi tog tag i ett problem som legat och skavt så 1.5 timme senare kände jag mig lättad. Sprang till jobbet och stämplade in på sekundern. Hade ett helt okej jobbpass. Vart lite grinig på alla kunder som missat den stora blinkande kort-skylten och fick skäll av en medelålders man för att jag vägrade sälja en bilaga till honom (en bilaga får man bara köpa om man köper huvudtidningen, enkelt) men det fattade ju inte han. Han sa att han alltid fått köpa bilagan av alla mina kollegor men inte av mig och skällde ut mig tills kunderna tog slut i min långa kö... Vilket tog ett bra tag... Men jag blev glad igen när en snäll dam berömde mitt tålamod med idioten. Kundkärlek.
 
 
Frukostträff med fina Adam Rindeskär på Waynes som bara var hem till Borlänge för att vända. Men glad för att jag hann taima in en träff är jag allt! Även om man alltid vill ses längre... 
 
Känslan av att äntligen få sluta"tidigt" (kl 18.00)  och ha ett helt gympass framför sig, med sällskap dessutom är ju helt fantastisk!
Fina Willys, man blir alltid så glad av alla kollegor (och vissa kunder).
 
 
Efter jobbet slängde jag i mig lite energi och brummade iväg mot gymmet där Aida & Emma var. 
Passade på att kötta medans man ändå hade sällskap och jag lyckades skrapa ihop 2.5 timmar där nere! 
Körde några olika ryckövningar, knäböj och avslutade med att supersetta mage, bål och rygg. Aida var supersnäll och stannade kvar ett tag för att passa mig i knäböjen, så jag lyckades göra en trea på 60kg! Änte dåligt efter ett långt träningsuppehåll! Så jag var superlycklig och hög på alla endorfiner och bestämde mig för att köra ur mig det sista jag hade genom att supersetta bålen, magen och ryggen. Stapplade ut ur gymmet prick när de stängde och kände mig nöjd med min otroliga dag och mitt otroligt braiga träningspass (mjölksyra i rygglimporna, mmmh). Så, tack Emma & Aida  för ert fina sällskap - ni gjorde min dag. 
 
Helt slutkörd efter supersettet med massa mag-, bål- och ryggövningar. Min lilla special gym-efterrätt. haha och dessutom sist ur det, score! 
Njae på mina "magrutor" de har sett bättre dar, men, man måste ju börja någonstans. Det är långt till beach2015 så jag hinner "komma i form"! HAHA.
 
Gjorde ett fantastiskt bra träningspass! Och fick sällskap och peppning från Aida & Emma så jag persade (tror jag) i treor på 60 kg, filade på min ryckteknik och lyfte till gudomlig krogmusik. Blev aspepp. High scoooooooore!
 
 
 
Älskar den där känslan efter ett riktigt bra, långt och tungt träningspass! Man är så jävla hög på lycka, livet och endorfiner! Så himla nöjd med tillvaron och sin egen prestation. 
 
 
Nu ligger jag helt död i sängen. Hannes vill att jag kommer ner till krogen och mysdricker några bärs men chansen är minimal att jag tar mig ur sängen nu, i det här slutkörda skicket.... Haha så jag ska somna in till en ledig dag imorgon (förhoppningsvis inte, skulle gå runt hemma och sakna alldeles för mkt)
 
God natt peps! <3

Tidigare inlägg
RSS 2.0