Höga toner (Celine dion) och max-insperation

Vi struntar i att ha semesterpause...
Har precis kommit hem från Västerås. Väldigt skönt väder här, mulet och ca 24 grader. Lä. :D

Annars har jag försökt läsa så många krönikor som möjligt... Försökt komma igång med mitt skrivande liksom.
Har därför rivit ut hela mitt "journalistbagage" jag fick när jag började...
Där står det allt ifrån hur man ska fota Enkät-personer till hur man inleder en ingress och skriver intressanta och drivande texter. Kan slänga upp en av mina absoluta favoritkrönikor.

Hannas krönika: Man ska visst skriva om självmord.

Det kom jättemycket folk på min pappas begravning. Gamla vänner och släktingar. Folk som hade känt honom när han var ung, min pappas bror och mina kusiner. Bland kondoleanserna fanns donationer till forskning om lungcancer och hjärt-kärlsjukdomar. Det var många som låtsades att han hade dött av rökningen. Eller så visste de inte. Fast det var konstigt, sånt där sprider sig snabbt på bygden. Många visste. Men det fanns bara en donation till forskningen för att förebygga självmord. Bara en donation. Bara en vän som vågade uppmärksamma den faktiska dödsorsaken, och hur han kunde veta förstår jag inte. Han bor inte ens kvar.

Min pappa tog livet av sig. Ska jag skämmas för det? Ska han?

Jag vet inte. Det är ingen som pratar om det.

När jag hittade min pappas sista brev till mig minns jag att jag tänkte att det här ska ingen få veta, det här ska jag fan i mig aldrig skriva ett ord om, ingen ska få veta. Och tiden gick och sorgen kom och ilskan och förståelsen som mynnar ut i ingenting. Och nästan exakt ett halvår efter min pappas begravning hade Malou von Sivers självmordsvecka i sitt program på fyran och jag låg i sängen och tittade på det när min pappas obduktionsrapport damp ner i brevlådan. Jag bad att få den skickad till mig för jag hade aldrig läst en obduktionsrapport förut och jag trodde att jag ville veta allt men det ville jag inte.

Det finns en oskriven regel på svenska tidningsredaktioner om att man inte ska skriva om självmord. Inte i dödsrunor, inte i notiser. Det finns en tro att om man skriver om självmord kan det ha en uppmuntrande effekt, att läsa om att någon har tagit livet av sig kan få någon med suicidala tankar att ta steget själv.

Men jag tror inte på det. Jag skulle vilja publicera min pappas obduktionsrapport så att alla som går i självmordstankar skulle kunna få läsa den. När dödsorsaken inte är naturlig och inte kan fastställas av läkare på plats så skickas kroppen till Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping för att utesluta brott, och där dokumenterar man varenda sårskorpa, varenda likfläck, likblåsor, hur långt håret var på min pappas huvud och hur mycket hans hjärna vägde. Min pappas gråbruna hår, min pappas fingrar med likfläckarna. Svart på vitt.
Jag läste det. Det gör man bara en gång.

Jag ska inte säga något om döden. Jag vet väldigt lite om döden. Jag visste nog ganska lite om min pappa. Men jag kan säga något om en av mina vänner, som ett tag var djupt deprimerad och lekte med tanken på att ta livet av sig.

Det gick så långt att hon ställde sig på ett tågspår. Hoppade undan i tid, fick professionell hjälp men lade inte tankarna helt åt sidan. Förrän till i somras. När min pappa tog livet av sig. När hon såg vilka konsekvenser det fick. När hon fick läsa obduktionsrapporten. När hon fick se vad som händer när man tror att ingenting ska hända mer, när man tror att folk har slutat bry sig. Då hamnar man på SKL i Linköping.

Man ska visst skriva om självmord. Man ska skriva om självmord så som de skriver om det på SKL i Linköping. Inget kan vara mer förebyggande än det.

Denna text gick rakt in i hjärtat. Kanske igenom.  En annan favoritkrönikör är Fridah Jönsson. Googla namnet så får ni upp många bra krönikor.


Några favoritkrönikor Fridah skrivit:

Dags att dissa killar som ligger runt, tjejer

Jag är livrädd för min generation

För mycket kuk på festivalerna

Vad gör de egentligen?

Vi vet redan hur kroppen funkar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0