Så oerhört tacksam emot livet

Har ni tänkt på hur bra vi har det egentligen?

Vi shoppar när vi känner för det och inte när vi Behöver kläder.
Vi kan äta oss mätta varenda dag och välja fritt bland allt möjligt.
Vi har tak över huvudet och får fri utbildning.
Vi kan oftast göra saker vi känner för och vill göra.
Vi kan oftast ta oss vart vi vill, det tar bara lite tid då och då.
Och när vi är ledsna, finns det alltid en axel nånstans att luta sig emot.

Idag slog det mig plötsligt.
Hur bra jag har det.

Jag har en underbar familj som alltid finns.
Jag har underbara vänner som alltid bryr sig om mig, vet när tröst behövs.
Jag har ett jobb många skulle mörda för.
Jag har en vältränad kropp som många avundar, både tjejer och killar.
Jag är normal, inte funktionshandikappad eller hjärndöd.

Vi människor är rätt dåliga på att uppskatta vår omgivning, vårt utseende, våra liv.
Tänk, hur vi klagar över att skorna vi spanat in länge är slut i vår storlek.
Hur någon annan hann före, och tog flörten du ville ha.
Hur frustrerad du blir när bussen är sen och du inte hinner i tid till din favoritträning.
Hur sur du blir på föräldrarna som inte låter dig gå på helgens fester.

Från och med idag, har jag kommit på andra tankar.
Jag ska börja uppskatta mer, inte haka upp mig på småsaker.

Och jag har insett en sak.
Att man är omtyckt.
Det kanske inte alltid syns på er. Att ni bryr er.
Men ni gör mig världens tjänst när ni kommer och frågar hur jag mår, de dagarna jag känner mig "OFF".
Som sidstående vet man inte hur uppskattat en hand på axeln är,
hur uppskattat en glad min är,

hur uppskattande "jag finns för dig" - orden är.


Jag älskar er, och tack för att ni gjorde min dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0