En lätt bris som konstaterade

Idag, när jag jobbade och tog en paus ute vid fönstret i restaurangen blundade jag, och en lätt bris blåste förbi, smekande, ljummen, avslöjande. Den skvalldrade om att sommaren var slut för i år och att skolan snart skulle fylla upp alla mina vakna timmar. Att galna grillfester, övernattningar och altanhäng snart skulle tillhöra det förgågna. Tillhöra sommarlovet 2010. Jag är redo för skolstarten, för nollningen (ta mig hårt, och jävlas mycket med mig).  Jag är tacksam över att jag fick den mest perfekta sommar man kunnat ha. Jag är tacksam över alla vänner jag hunnit träffa. Jag är tacksam över allt jag hunnit tagit igen.

Jag tror, och nästan vet, att om man uppskattar saker istället för att bara "vilja ha" går livet liksom bättre.
Har ni tänkt på hur ofta det måste inträäffa hemska saker innan vi börjar bli tacksamma?
Allt är inte självklart, man ska egentligen inte ta ngt för givet.
Att morgondagen existerar är inte 100% självklart, att pojkvännen älskar en imorgon är inte heller självklart, att bästisen fortsätter vara trogen och berätta allt - nej, det är inte heller självklart.
Oj, nu tappade jag tråden... kan återkomma om poängen om jag kommer på den... X)

Imorgon är det den 1 Augusti. Ny månad.

Nej, nu ska jag kolla på The last song! Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0