100% värk, inget annat

I morse kännde jag mig hur pigg och bra som helst men efter första steget kom smärtan.
Och när jag skulle sätta mig ner kom jag knappt halvvägs för den brutala smärtan stod i vägen.
Trappor ner och att resa på sig har jag undvikit flitigt så mycket jag kunnat.
Det liksom strålar i hela benen, samtidigt som ansiktet skrynklas ihop av all värk.

Så, nog om mitt tillfälliga handikapp.
Idag har jag så otoligt mycket matte att räkna satt det inte är kloookt!
Men, samtidigt måste jag prioritera jobbet... Och snart kommer Adam. Hmm, får köra ett mattepass innan vi går och lägger oss.

Nu måste jag gå och dona lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0