Tagit guld i att tänja på alla gränser

Heluuuu mates!

Från en överväldigande Elisabeth.
Jag har kommit hem från fyshelgen i uppsala med livet i behåll!
Jag förväntade mig en rejäl träningsverk och en tom burk stark tigerbalsam, vilket jag också fått. Träningsverk som heter D-U-G-A.
Under helgen har vi kunnat tagit brons, silver och guld i samtliga grenar:
Orientering, löpning och simmning.
Och gissa? Jag dog nästan.
Under lördagen ägnade vi åt löpning och simmning. Jag sprang brons på löpning... Trodde jag.
När jag och Rasmus kom in på tiden 11.50 när vi hade sprungit 3 km fick vi en smärre chock. Jag som hatar att springa har aldrig kommit under 20 minuter vilket var gränsen och att komma in efter nästan halva tiden känndes sååååååå bra. Tills vi förstod att vi sprungit fel. Satan va arg jag vart. Jag som hade trott att jag hade slagit något slags personbästa...

Simmningen gick däremot mycket bättre, betade av en guld seger på en otrolig tid och timmarna efter kunde jag hålla mig vaken (vilket jag oftast inte kan när jag tagit ut mig fysiskt). Den natten sov jag gott.
Samma dag tog befälen med oss till ett jätte flyggarage och berättade om stridsflygplanen. Och var man snabb så kunde man få sitta i det otroligt pampiga stridsplanet. Wiggen 37. Sveriges sista stridsplan före jasplanen.
Jag tror jag svävade på moln när jag satt i flygplanet. Jag har typ aldrig varit med om något så coolt i militärväg. Jag kännde mig kort och gott som en riktig stridspilot, med koll på läget.

Och idag, söndag har vi orienterat. Det gick i berochdalbanor. Jag fastnade i taggbuskar och kom inte därifrån förrens August som jag sprang med trasslat loss mig. I duschen efter upptäckte jag en jätte reva på benet som inte såg fin ut. Måste försöka kammouflera såret tills badet i skolan, hihi.
Jaa... Efter milorienteringen var det dags för de som ville springa om 3:an och få bätte tid. Jag startade men halvvägs vek sig benen, och jag tror nog aldrig fått känna blodsmaken i munnen... Det var fruktansvärt!

Nu är jag hemma. Det är för smärtsammt att kliva upp eller sätta sig ner så jag går runt med kontorsstolen under mig... HeHe. Ska försöka jobba lite och sedan lägga mig. Jag är sååå fruktansvärt trött!
puss hej



Wiggen 37. Sveriges sista stridsflygplan. Kännslan: Obeskrivlig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0