Resumë

Todiloo!

TV:n står inzappad på Melodifestivalen, Linda Sundblad sjunger sin Lucky Love och pappa skickade precis ett mess till Sussi "Har hon tandställning?" haha, ibland är min pappa rätt gullig ändå.
Jag slår på Adam Rays "förlåt att jag aldrig sagt förlåt" och kopplar av, den är rätt fin den.
Har precis varit ute med Bill och Bull. De var livliga, ljuvliga, efterlängtade och klimatet var kallt.
I älvdalen fick vi lära oss att spana efter vita fläckar i ansiktet. Hade man det skulle man helst gå in eller i värsta fall försöka värma de förfrusna partierna. När jag kom in var jag vit i hela fejjan och fingrarna känndes som stela istappar så jag intalade mig själv att strunta i läxorna. Så bra självbehärskning och självdiciplin har jag...



Nu kan jag berätta lite om helgen i Älvdalen.

Artilleriskolan var vi på den här gången. Där åkte vi skidor i -16, vita blixten 210 cm one size, fits nobody. Aja, där fick vi lära oss en massa om köldskador skidåkning och kallt klimat och såklart hur militären gör i kallt klimat. Tänkte egentligen inte följa med men packade ändå ihop allting i sista sekunden. Och tro mig, det var ett bra val. Det var typ den roligaste helgen av alla. Aja, i nästan 2 dagar åkte vi skidor, lärde oss att byta underställ på en fotbollsplan, lärde oss byta sockor på en fot, klädde av oss och fick smaka på vikinglivet (på skidor), spårade i 80 cm nysnö och lärde oss kravla upp när vi föll och det mina vänner, det var en skräckupplevelse i sig, helt omöjligt och svin kallt.

På kvällen åkte vi ut till ett träningsslagfällt och testade på "total tystnad och totalt mörker" där skyulle vi lokalisera eventuella människor - i mörkret och se hur långt man såg och hur högt man hörde på 250 meter i total tystnad... Det var rätt skrämmande hur mkt man hörde och rätt farcinerande när de sköt upp lys som lös upp himlen så det såg ut som dagsljus. Och så berättade sergenterna att man kunde se 1 000 000 stjärnor med blotta ögat om man kollade upp, och det var nog ett utav mina starkaste minne, så coolt!

När jag kom hem där på söndagen hade jag aldrig varit så trött. Och aldrig sovit så fruktansvärt gött.

 

Ljuset ni ser till vänster är ett utav lysen de sköt upp. Så fruktansvärt coolt.



Lite rummskompisar. Dosck sov inte de dära killarna hos oss. Som tur var...
Bilder tagna av Sara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0