Känns konstigt

Nu för tiden är min våta dröm att få komma hem innan tre om eftermiddagarna och bara känna mig så fri, som en nyutsläppt fånge bara kan känna sig. Och idag gick halva min dröm i uppfyllelse. 
Jag förstår egentligen inte varför jag går i skolan, dagar som denna. All information går rätt igenom öronen och att hitta fokus och motivation känns densamma som att bestiga Mount Everest... Altså omöjligt svårt. Så det var tur att Magda lät mig åka hem istället för att ha en singellektion med henne (kändes ju SÅ lockande).
Nu vankar jag ensam i lägenheten och njuter av min ensamhet. Måste njuta till fullo och sätta på goodlooking trash innan syrrorna hinner anlända... Brööööhl, vad tiden droppar iväg.
På tal om droppar, en bild jag tog för tre år sedan på just, droppar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0