Kedjerus

 
 
 
 
Jag träffade på en gammal speciell vän när jag satt på bussen till körskolan
han var exakt så som han var på högstadiet,
snäll och busig, oförutsägbar och mystisk, kall och varm på samma gång
vi småpratade lite och den enda som kunde stoppa mitt leende när jag gått av bussen var öronen
Det var som om tiden fryst under alla år som gott och att någon bara plockade fram honom 
När jag kom ner till vänterummet träffade jag på Marcus, min andra fina klasskamrat
som vi skrattat, där blev jag också sådär varm och nostalgisk och minnesfylld
Senare kom en rad andra ex klasskompisar och lyckan var total
Åh, jag kommer sväva på moln de närmsta dagarna
och det är sjukt att personer man inte träffat på tre år kan göra en så sinnessjukt glad, och nästan hög på lyckorus. Det behövde jag verkligen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0