Vi har blivit som de, som aldrig får bli

Fy fuck vad avis jag ääääär! De på militärutbildningen (som jag skulle på) får flyga... Jag vill också återuppleva känslan när de startar, känslan av sann samhörighet och enhetlighet. Det lilla gänget. Åh.
I dag har jag istället varit på jobbmöte och disskuterat kommande repotage. Inom kort ska jag göra en riktig intressant intervju om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, som så många kanske inte trodde. Men mer om det en annan gång. Nu ska jag pilla klart med min etikläxa och sedan hoppa iväg till Mia och hennes häst. FÖR JAG SKA RIDA IDAG! Har typ uppnått högsta graden av lycka. Vilken dunderstart på lovet!
 
 
 
Och det här är ju inte heller helt fel! Välkommen vintern

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0