Kärlek

Sitter och smattrar vidare med min kärleksuppsats och jag känner att jag blir sådär alldeles skrållhet i hjärtat när jag tänker på Adam. Tänk att jag och Adam snart varit tillsammans i två år. Det är en bagatell om sisådär 53 år men just nu känns det så himla stort. Obeskrivligt. Det är han som ligger och tar bort en hårslinga ur ansiktet på morgonen och hälsar mig godmorgon med en puss på munnen. Han som ligger och håller om mig på natten fast han somnat. 
Nu längtar jag bara tills natten övergår till morgon och jag får sitta och vakna till på bussen med honom. Min fina älskade Adam.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0