Överpepp #2

Förlåt alla där ute som måste läsa om min typ kroniska sjukdom överpeppen. Den kom från ingenstans och gjorde mig fruktansvärt uppåt, hela tiden, natt som dag. Jag springer i sömnen och hoppar högt av lycka på dagen. Blev nyss bjuden på fest hemma hos Anton till helgen och det spädde på överpeppen ännu mer, nu är den nästan olidlig. Den där träningen jag gjorde tidigare idag ser man inte ett spår av, det är som att jag skulle kunna gå ut och springa en mil, bara sådär - och jag gillar inte ens att långdistans löpa... Och då är det illa. Ja så illa att jag tom överväger att springa förbi mentalsjukhuset som ligger vägg i vägg med skolan för behandling. 
Men nu ska jag inte vara sådan, imorgon har jag en uppvärmning för hela skolan att hålla i, innan vi springer på skojoggen. 1.1 mil, med bästa gänget och Nellie. Så nu kanske jag ska börja med att planera uppvärmningen?
- ojdå.
 
 
Hela Dahlander imån då... JApp japp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0