Vikthets inför tävlingen

Onsdagen var ett förlängt aprilskämt.
Kom till träningen och gjorde en bra start och kom till och med upp på 32 kg. Men sen började jag rycka upp stången och då gick det åt skogen. Kände mig fortfarande utmattad sen mördartävlingen en månad tidigare. Kom hem och strök lite skjortor och städade huset sen fick jag en snilleblixt att ställa mig på vågen för att se så jag gått ner mina fem hg till tävlingen på lördag och till min stora förvåning vägde 57.4 kg (!!!!!) 
Jag har aldrig i hela mitt liv vägt så mycket och jag har legat på 53 kg i snart fyra år... Och nu hade jag alltså gått upp fyra kilo på mindre än en månad. Trodde det var ett skämt och att jag hade drömt ihop hela mardrömmen. Men det hade jag ju såklart inte, så jag fick panik och drog ut och sprang allt vad jag hade i en timma innan jag hämtade Adam när hans bio var slut vid elva... När jag ställde mig på vågen igen hade jag gjort av med 1 kg kroppsvätska... Vilket var rätt ok för att vara en person som hatar att springa... Men jag är fortfarande förbryllad över hur jag kan ha gått upp så mycket på en sån kort tid!!! Ni får inte inbilla er att jag är viktfixerad och vill svälta mig själv för att jag gått upp, jag är bara så chockad och arg för att jag måste gå upp en eller två viktklasser och "tävla" emot de som lyfter 20 kg mer än mig... Vilket ger mig enorm prestationsångest och noll självförtroende inför sluttävlingen på lördag...
 
 
 
 
google

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0