#862

Det var verkligen skitjobbigt att bli av med Adam i morse när han skulle till jobbet. Jag trodde det skulle bli lättare att säga hejdå eftersom att jag också så småning om skulle till skolan, men det var nog värre än att ha en oplanerad dag framför sig. Nu har jag iaf kommit hem.
 
Mackan var sjuk så jag fick mestadels sitta själv, men det kanske inte gjorde så mycket för ettorna som jag hade lektion med såg också rätt vilsna ut... Påtal om vilset känns det helt onödigt egentligen att jag sköt upp mina studier. Det är verkligen påfrestande att vara kvar för inget är sig likt. Att se något så älskat bli ett ångestmoment är inte direkt lätt. Såå, det är min motivation till att öppna de där böckerna för jag har redan samlat på mig för många latpoäng. 
I väntan på bussen sådär några minuter över 06.00. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0