Morgon i Gustafs!

Min snart vardagliga syn... Kom på mig själv i lyckoruset att jag kommer få lov att gå upp själv och gå ner till bussen när jag sover hos Adam i höst... Bara att sitta själv eller ens gå själv till bussen känns overkligt. Hur ska jag klara av en vardag utan allt det där självklara? Ibland undrar jag om jag redan i förväg bestämt mig för att inte klara grejer. Bara för att de för stunden känns helvetsesjobbiga... Men i höst ska jag. För sen har jag inga fler reservplaner. 
 
Adam cyklar till jobbet och jag brummar hem. Alltid lika jobbigt att skiljas...
Fångst och frukost!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0