På hugget!

Kände mig så himla stel och lealös i morse så jag tänkte att jag var värd en vilodag och låta musklerna ta minisemester. Men Sussi tvingade mig till träningen och hotade med att "man kan inte ge upp förrän man börjat" och "medan du inte tränar, tränar dina motståndare". Så då masade jag mig iväg mot gymmet och efter första rycket kändes det himla bra! Jag blev så himla taggad av musiken, äntligen hade de börjat varva bra house musik med hårdrocken. Men det var inte det mest peppande, utan att gymmet var fullt av killar. Det är alltid extra roligt med publik som hejar på och publik som man vill impa på, då skärper jag alltid till mig och ger gärnet. 
 
Idag hade jag superfin teknik och vinklar men blev lite rädd i stöten när jag kom upp på min ingångsvikt. Men det löser sig! Jag har iaf fått order att försöka kolhydratsladda och rensa kroppen på skit så kan jag säkert gå och tävla i 53 kilos klassen. challenge accepted.
 
Hemfärd från gymmet. Nöjda syskon.
Får njuta lite extra innan min bantningsperiod drar igång, för hey den här gången ska jag försvara guldet. Det är ju hemmaplan och allt, vad kan gå fel!?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0