Tävlingshelgen på HvSS (Hemvärnets stridssskola)

HEJ ÄLSKLINGAR!
 

Jag är så himla lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen! ¨(det här inlägget har tagit två timmar att skriva, så speedad är jag)Trodde jag kunde sova när jag kom hem men nu skulle jag istället kunna gå ut och ta en springtur! Vänner, det är så mycket bra som händer i mitt liv just nu!
Låt mig försöka bena ut det, iaf lite...
 
När jag efter mycket strul och obehagliga scener i Stockholm blev upphämtad av mitt blivande lag och SO så blev jag varmt välkomnad av resten av FVRF tältet. En skön natt gled förbi och dagens utmaningar stod och väntade. Orientering, överraskningsmoment, upptäckt av föremål och avståndsbedömning var dagens grenar. Körde på stafettorienteringen och tyckte att jag var uthållig och kom in på en bra tid, dessutom vann mitt lag den grenen över tjejerna. resterande grenar var väldigt roliga men också svåra, så vi tog inget stort försprång. 
 
Mot kvällen och natten fick vi väldigt mycket fri tid så jag och Theo, Felix och Edfeldt passade på att ta långdopp. Det fanns en fantastiskt fin badplats intill våra tält så där hängde vi resten av kvällen. Hittade Emil och tappade bort Theo bland finnarna. Varvade finsk het bastu med svalkande dopp och simmturer. Hur mysigt som helst. Efter korven till kvällsfika (Måste vara ngt sorts toppningsmoment på HvSS, att alltid försöka toppa måltiden innan, korv med bröd till kvällsfika= lyx) så tog Felix, Edfeldt och jag en promenad runt och bara hängde, gömde oss för bilister och körde jag-har-aldrig med sprite... 
 
Livet var verkligen på topp och det kändes verkligen som att något klickade. Hann ju med en av mina favoritsysslor: stjärnskådning (det kanske var därför det klickade, svag för stjärnskådning). Såg till min redan sprängfyllda eufori ett stjärnfall också. Sen, efter många påhittiga ideér och äventyr med killarna gick vi och lade oss, sent efter tapto, men med minnen för livet, iaf för egen del.
 
Söndagen var segstartad. Inledde tävlandet med skjutning i fyra moment, eftersom att jag inte hunnit skjuta in mitt vapen under fredagen fick jag stå över. Jag var bitter as hell, inte på mina lagkamrater utan över mitt jobb som berövade mig två skjuttillfällen. Men under sista delmomentet kunde inte Maja köra biathlonen, då man skjuter, springer en sträcka och skjuter igen, så lilla jag fick en snabblektion i patron ur och ELD! Gissa om jag var överlycklig?
 
Första skottet var mäktigt, och det tog några sekundrar innan jag (kom ner på jorden igen) och kom på att jag måste ladda om innan jag sköt... Men sen gick det bra. Vi hade åtta måltavlor "nära oss" och åtta måltavlor längre bort som hela laget (tre tävlande) skulle skjuta på och lilla jag tog tre tavlor under första rundan och två under andra. Succé och oförväntat. Blev så himla glad och uppspelt så jag löpte som en jävla dåre genom banan och blev klar relativt snabbt.
 
Sen kom hinderbanan. Den efterlängtade, hinderbanan. Nu kan jag äntligen bocka av den från min "innan jag dör-lista". Var så himla övertaggad att benen bara fortsatte frammåt när jag sprungit ifrån hjärnan i första nerförsbacken. Favoritmomentet måste nog ha varit armgången, däcken och krypningen genom en "vattengrav" som svalkade brutalt skönt. Vi kom in på tiden, 11.21 (egentligen 10.21 men fick tillägg för att en tjej missade armgången. Men det bästa var nog att jag gav allt och var skitnöjd över mig själv vid målgång.
Det var min seger.
 
Senare blev det prisutdelning och det var så mäktigt att stå på gården där 59 lag stod uppställda och få ta emot pris. Jag växte nog lite som människa efter den här helgen, och har definitivt fyllt på minnesbanken med massa roliga minnen som jag snart hoppas på få återuppleva. Tack. 
 
Bilder i oordning från Felix mobil:
 
Segerbild!
 Bilresa hem, Maja (lagmedlem) och Jack i baksätet. 
 
Överlyckliga när vi fått veta att vi vunnit!
 Felix himself! Aka fotograf.
 Min nummerlapp försvann under hinderbanan så jag passade på att sno åt mig en när vi körde "alla på bollen"... Inovativt om jag får säga det själv.
Edfeldt, kör sin raggningspose, Lovisa (Sandelin), Michelle, Maja och jag.
Segerfult.
På bakgården av HvSS, mäktig känsla, med tretton andra lag åt vänster.
 
En del av vinsten, ja inte Edfeldt dåra, men de supersnabba solglasögonen! Måste visa er resten sen!
 
Lycklig. Över seger, över det härliga sällskapet (som använder mig som kudde) och över att snart äntligen få träffa Adam. Edfeldt fick en hårförlängning, Felix drömmer sött och Theo i bakgrunden är nog lite missunnsam. Episkt.
 
Tasty pose.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0