Sprickor i horisonten

Nu börjar alla mina kompisars statusar handla om att de kommit in på GMU:n, och ja, jag erkänner, jag är sjukligt avundsjuk. Så avis att jag hade kunnat göra vad som helst. Jag fattar inte att jag inte ens kom till testerna. Men det måste ha berott på mitt eländiga knä jag hade då. och att jag sökte till jägare, den mest krävande befattningen av de alla.
 
Men samtidigt känns det skönt. Skönt att jag kan utöka min skolgång med extrakurser och läsa upp några kurser så jag hamnar i en annan urvalsgrupp så jag kan komma in på Beteendevetenskap och Personalvetare i Linköping (21.8 p) och skönt att jag får tävla kvar för Borlänge Atletklubb tills vidare. Att jag kan bli starkare och mer förberedd.
Men det hade varit najs att gå utbildningen med Amanda och vidareutbilda mig så jag hade kunnat jobba för Försvarsmakten i ett år innan jag började skolan. För det ska jag göra innan jag dör. Jobba för försvarsmakten, kankse ta en utlandstjkänst. Men allting blir inte som planerat. Jag får istället glädjas över att jag kan fortsätta på FVRM, för efter alla övningar har jag verkligen fått blodad tand för militären. 
 
Det är inte alls som man tror att vara i gröna kläder. Det är mer psykiskt påfrestande att vandra ute i skogen än vad det låter, det känns mäktigare än ord kan beskriva att få sjukta, att få träna exercis är som träning på en helt annan nivå och framförallt den här gemenskapen. För att fungera som pluton måste man kunna sammarbeta och sammarbete leder till djupare relationer. Jag är faktist övertygad om att jag kommer ha livslång kontakt med August och Amanda. Mina två stridskamprater.
 
Jag har satt upp mål för att klara mig igenom testerna och komma in på GMU till våren:
  • Börja springa, och när testerna närmar sig klara en mil under en timma.
  • Bänka 50 kg
  • Ta 100 pannor i marklyft innan nyår
  • Få minst en femma i psyke
 
Andra utbildningen 2010. Ny är det bara jag kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0