Tar vara på varje sekund, minut och timme

Hej vänner, det är många konstiga sammanträffningar i mitt liv just nu. Jag vet inte hur jag ska förklara allting, vet inte om jag ens kan. Men allting känns så meningsfullt och så redigerat. Menat. Att allt har blivit färggladare och fått större betydelse. Det måste nog vara så.
 
När jag kom hem från Adam i morse njöt jag bara av sommarlovet, något jag inte gjort riktigt på väldigt länge, uppskattade att jag fått medicin för min hosta, smålog lite åt den blåa himlen och det tropiska vädret som var på ingång för alla badfantaster och soldyrkare och tänkte lägga mig ner och förloras i bokens värld. Men riktigt så blev det inte. Men det gjorde inte så mycket. Jobbpasset passerade och kroppen kändes motsträvig och tung (med stor säkerhet för att jag fick stå i solen, och lilla Betty tål inte sol när hon äter medicinen. Höll nästan på att stupa baklänges när jag skulle ta emot pengar av en kund, X). Men frammåt sju dök Adam Rindis upp i driven och jag blev överlycklig. Det var nästan så jag drog in honom i luckan men jag fick tålmodigt vänta tills jag slutade.
 
Sen parkerade vi oss med en varsin överfylld glass i parken och pratade ikapp om vad som hänt i våra liv sen senast. När jag kom hem kröp jag ner i sängen för att värma mig men innan jag hann tina kallade katterna och Madde. Och nu känner jag mig fulländad och sådär överlycklig så jag ska vandra in i drömmarnas land, och njuta av en egen säng. Fast ändå sakna Adam som passar mig som en legobit när vi sover, och alltid annars också.
Godnatt
 
 
Vyn i morse från min nostalgiska färd genom Gustafsskogarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0