Död åt allt

Som hela Borlänge säkerligen redan har hört (och ja, även jag måste ta upp det) så har Peace&Love gått i konkurs. Alltså blir det ingen drömfestival med Ben Howard, Matt Corby, Passenger, The Script, Jake Bugg, Maskinen, La Coca Nostra, Håkan Hellström, Paramore, Norlie & KKV. Döda mig, vad ledsen jag är. Jag har gråtit floder för att sörja att jag inte kommer att få se Ben Howard, min absoluta nummer ett, i min egna hemstad. Jag sörjer att jag inte kommer få höra Matt Corbys ljuva röst i solnedgången en varm sommarkväll. Jag sörjer att jag och många andra låtit oss luras att köpa biljetter till årets Peace&Love-festival. Jag sörjer för att jag gått miste om pengar jag egentligen kunde lagt ned på annat. Ett nytt objektiv till kameran eller liknande. Jag sörjer att Peace & Love bokade så sjukt bra artister i år, men att de sedan måste lägga ned. Jag sörjer för att jag inte alls förväntade mig detta och brast ut i gråt i matsalen idag. Jag sörjer för att jag sett fram emot den enda veckan på sommaren som faktiskt gör en riktigt lycklig. Den enda veckan som jag riktigt längtat till.

Det är nu all kaos börjar. Nu som alla försöker hitta någonting annat att göra i sommar. Många köper biljetter till Bråvalla, många ska åka till Karlstad för Putte i Parken, många sitter och är deprissiva för att hela deras sommar är förstörd. Själv sitter jag och några vänner och planerar en resa till London i fyra eller fem dagar. Allt för att se min älskade Ben Howard. Vi försöker få det att gå ihop med de få pengarna vi fortfarande har kvar. - Eftersom att man säkerligen inte kommer att få tillbaka pengarna från P&L. 1500kr fattigare. - Vi planerar, flyg, tåg, buss, boende, mat, shopping, en rundvandring på Harry Potter-museet, ännu mera mat. Shoppingen blir dock väldigt begränsad för oss fattiga studenter. Men vi ska göra allt för att försöka få ihop det. Nu när inte P&L blir av, ska jag se fram emot London. Visar det sig att London inte heller blir av, då vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Jag har världens bästa pappa. Världens bästa vänner. Världens bästa mamma. Världens bästa syskon. Alla försöker få mig på bättre humör. Jag är så glad att jag har dem i mitt liv. Hela skoldagen kändes meninglös. Enda sen Sussi ringde till mig på lunchen och berättade att jag inte kommer att få se Ben Howard i sommar. Inte i min egna hemstad i alla fall. Men eftersom att jag har världens underbaraste människor i mitt liv, försökte de uppmuntra mig. Vilket uppskattas enormt. Massor av behövande kramar, massor av dryga skämt som fick mig att le i alla fall lite grann. Väl hemma försöker pappa muntra upp en ledsen Madde med att skruva upp volymen till max och mima till Ben Howards Keep you head up. Fastän han är långt ifrån att kunna texten. Jag har en kärleksfull mor som gav mig en stor kram och sa att det på något sätt kommer att lösa sig. Sussi var förstående och sa ett par uppmuntrande ord till mig. Okan kom hem till mig och började planera London-resan, allt för att göra mig glad. Om man tänker efter så är jag nog rätt lycklig ändå. Med tanke på vilka underbara människor jag har runtomkring mig. Även fast jag är djupt sorgsen över att jag inte kommer att få stå framför en scen och sjunga med i Ben Howards, Matt Corbys eller The Scripts låtar när de skulle varit här i Sverige i sommar.

Det här vredesinlägget blev väldans långt. Blir förvånad om någon ens orkar sig på att läsa mina meningar. Men med detta sätter jag punkt för idag.

Madde

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0