pust, stön och brööl

... Och fyratimmar senare var jag äntligen hemma, nermyst och fri från all stress. I allafall för någon timme.

Hallelulja! Låg och tänkte så knoppen värkte ett bra tag innan jag gick upp i morse, ändå fick jag småskynda lite till jobbet. Väl där, väntade värsta mördarpasset. I början var det väldigt lugnt och tillräckligt mkt att göra men sen exploderade och så har det gått i 120 fram tills nu. Kände mig inte alls på topp idag och det var liksom ansträngande nog att försöka vara trevlig/som vanligt och sprudla av energi. Men, det är okej att man inte alltid är på topp bara man ger bra service. Det enda jag behöver nu är en lång dusch, en hink thé och några Okan-kramar så är jag på banan igen. 
 
Maddes bilder:
Fina Okan på théparty!
Avis, stilen, budskapet, placeringen... Hoppas han smittar av si lite mod så jag också kan föreviga min text på kroppen...
Mitt stora beroende just nu. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0