Ett enormt vägskäl

Härre Gud vilken dag. Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja med men jag kan väl inledningsvis säga att jag haft ett skitjobbigt jobbpass på Willys. Var alldeles för pigg igår natt så det resulterade i att jag någon gång efter 2.00 somnade när jag väl hade morgonpasset till 16.00 ... Inte helt optimalt var som en vandrande zoombie. Sen traskade jag mot gymmet och väl där brände jag av ett riktigt bra ryckpass! Kände mig lite tankspridd och stressad långt in på passet men i slutet klarnade det upp sig och jag lyfte med känsla. Sen avslutade jag med lite front squats och supersettning av magen, så jag var helt död när jag kom hem. 
 
 
 
Det jobbiga, eller liksom avvikande under dagen var ett telefonsamtal från min gamle mellanstadielärare (som numera är skolchef) som handplockat mig och erbjöd mig en heltids tjänst på en skola i Borlänge till våren. Bara så där. Kände mig så himla hedrad att jag ens kom på tal och att jag blivit handplockad av henne är en bragd i sig. Jag vill så gärna tacka ja till tjänsten, för jag tror att jag skulle lära mig en hel del av jobbet och växa något så enormt under tiden och jag tycker ju om barn och att få sätta min prägel på de, skulle kännas... enormt stort. 
 
Men samtidigt, vill jag inte skjuta upp GMU:n ännu en termin och pluggandet. Jag vill liksom komma ur min trygghetszoon och kasta mig in i Försvarsmakten. Nu. Samtidigt som jag väldigt gärna vill flytta ihop med Adam i hans nya tvåa och skaffa husdjur och en vardag i Örebro... 
 
Förstår ni hur klyven jag är? Och vilket enormt vägskäl jag står inför? Det är himla lockande att stanna kvar i Borlänge för att jobba, och nu när tyngdlyftningskarriären är stadig och påväg uppåt. Det känns tryggt att vara påhemmaplan. Men, samtidigt känns det inte humant att låta Adam vänta på mig för alltid, jag har som mål att göra GMU:n innan jag flyttar ihop med honom. Men att stanna kvar är ju detsamma som att välja en skivstång och en fast inkomst framför honom. Och det är inte riktigt så som jag funkar... Men samtidigt, en fast inkomst ger ju fördelar när man flyttar hemifrån... Ger större valmöjligheter och underlättar vardagen något så enormt.
Åh, jobbigt liv jag lever. 
 
tumblr
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0