Identitetskris?

Okej, jag måste erkänna en sak. Jag tror, att jag genomgår en mindre identitetskris just nu. Jag och Amanda pratade lite lätt om att man under årens gång förändras så otroligt mycket. Allra mest under gymnasiet. Och jag och Adam har ju alltid varit ihop "så länge jag kan minnas". Det är nästan att jag glömt bort lilla 16 åriga Betty som precis var nyexporterad ur högstadiets tjocka dimma... Men bara nästan. 
Och nu när jag måste stå på egna ben känns allting så himla... Frustrerande? Nytt? Ostabilt? Osäkert? Kan inte riktigt sätta fingret på det men det är något som jag stör mig på som vuxit fram ur mig själv och min ensamhet. 
 
Kanske mina hömörsvängningar? Kanske är det mitt enorma sällskapsbehov som aldrig uppfylls? Kanske är jag arg för att jag måste upptäcka en ny värld utan min resekompis?
Jag vet inte. Och jag skulle väldigt gärna vilja veta. Varför är jag så jävla torr utan Adam? Varför blir jag så himla lättirriterad? Varför kan jag inte njuta av "ungkarlslivet" nu när jag fått chansen? 
 
Det är högst oklart vad jag ville få ut av det här inlägget, förmedla eller informera. Det är väldigt spretigt och saknar någon riktig poäng. Men det kändes skönt att bara få skriva identitetskris. Så, nu vet ni. Jag är jävligt bitter, lättirriterad, oengagerad och torr nu för tiden. Men tveka inte att slå en pling och boka in en myskväll med mig för det blir oftast alltid bra, ändå. Haha. 

Kommentarer
Postat av: Amanda

Du är inte torr när jag träffar dig ♡♡ ses snart!

2014-10-11 @ 21:49:59
URL: http://mansingen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0