Sjukt

Jag måste erkänna en sak för mig själv (vilket görs bäst i skrift). Och det känns som att jag delar med mig av en väldigt privat, känslig och personlig del av mig själv till er. Nu när jag skriver det. 
Jag har nog blivit sjuk av längtan.
Det enda jag gör nu för tiden är nog att längta. Jag har så himla svårt att leva i nute och njuta, ta det lugnt utan att tänka för mycket. Jag längtar hem från jobbet, så jag kan träna, väl på träningen längtar jag hem till sängen. Jag längtar till nästa vecka, så det bara är en vecka kvar tills Adam kommer hem, jag längtar tills imorgon då jag äntligen får hämta hem honom från perrongen... Förstår ni? Jag har alltid försökt leva i nuet, men nu är det omöjligt.
 
Det är så sinnessjukt svårt att vara ensam. I alla fall för mig som är så sällskapssjuk. Så sinnessjukt svårt att hantera alla virvlande känslor på egen hand. Så sinnessjukt svårt att vara stark i tuffa tider. Jag vet, att det här bara är tillfälligt och en bra början inför GMU:n, men om jag ska få lov att somna trasig varje natt vet jag inte om målet är värt all den här outhärdliga smärtan. 
 
Ibland känns det som att jag glömt av hur det känns att le. Som att alla försök slutar upp i en ansträngd grimars.
Som att allt annat tappar färg och mitt fokus på det som är viktigt, på riktigt bara blir något jag noterar i perfierin. 
 
Jag vill inte leva så här, med fokus på fel ställe. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Amanda

Kan inte vi ha en redig depp kväll ihop, så kan vi sen göra något askul efteråt för att liksom få ut oss lite? :) <3

Svar: MEN JOOOO! När kan du? Jag är rätt ledig den här veckan typ, ons - tors kväll? hahah eller är det för tidigt? <3
Elisabeth Johansson

2014-10-21 @ 12:35:16
URL: http://mansingen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0