Dötrist

 
Det är farligt med wifi på tågen när man ska plugga råtråkiga ämnen... 
Jag har kommit en bit, och varje gång jag får för mig att ge upp pluggandet påminner jag mig själv om att det inte alls är långt kvar nu och att all värdefull tid i tre månader vore helt bortkastat om jag slår på ett Robinson avsnitt ist för att sitta med häftet. Så det sysslar jag med nu. Snart anländer jag till Enköping och där ska jag försöka hitta till rätt hållplats så är jag snart hemma på logementet. Inte långt kvar nu innan jag officiellt får min soldattitel! Galet! 
 
Det var otroligt jobbigt att säga hejda till Adam på perrongen men vetskapen om att jag snart är i hamn med min dröm lindrar saknaden något. Hejja mig bara lite kvar! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0