Ett trött sinne

Det var en idiotisk idé, att jobba så fruktansvärt mycket. Hela sommaren har ju passerat och nu är det verkligen höst, på riktigt. Med allt vad det innebär, en nystart, massa militärövningar med mitt nya förband, en stor flytt och en nystart på universitetet. Det är dags att bli stor nu. 
 
Och jag önskade från djupet av mitt hjärta att jag hade unnat mig en veckas semester. Så jag fick lov att andas ut, sova ut och bara... ha tråkigt. Vila magen. De 4 senaste veckorna har varit galet intensiva och jag känner någonstans i min mage att det där elaka magsåret jag fick i vintras är påväg tillbaka - med stormsteg. Och det är ju absolut inte optimalt att starta på! Bröt ihop igår efter dagens hektiska jobbdag, kvällsmöte, hallonplock, matlådeverkstad och när jag brände mig på spisplattan rann det över, då grät jag som ett barn som som blivit lämnat längs E4:an. Haha, men idag har jag hämtat mig. 
 
Har varit på jobbet i 12 h och nu sitter jag i telefonmöte och planerar militärtävlingar. Och planerar in höstens introduktioner! AAAH, livet! Måste hinna duscha också innan jag intar sängen, men kolla bara på den här solnedgången... Det är omöjligt att inte njuta av den. 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0