Segelflygskurs från ett befäls perspektiv

 Alltså vilken pang vecka förra veckan var! Hann med ett kolonialpass på Willys, hann rida med Felica och därefter ansluta mig till segelflygskursen! Min arbetsvecka var väldigt välsigt rolig. Nya elever, tältproblem, fint väder och härliga härliga vänner. Blev lite ledsen i hjärtat när jag blickade tillbaka till föregående års segelflygskurs. Den var episk. Magisk på alla sätt och vis och hade jag deltagit som elev i år hade jag blivit besviken, inte på själva utbildningen och flygpaketet (de flög non stop i en hel vecka, jag fick flyga tre pass förra året) men på sällskapet. För jag upplevde inte att det var samma egnagemang och driv bland årets deltagare som förra året. Inte alls samma gemenskap. Men det är ju så med magiska saker, de ska man aldrig återuppleva och tro att megin ska gå i repris, med andra människor och förhållanden. Har upplevt det två gånger förut och visst är dte konstigt att jag aldrig lär mig? Hur som. Kursen var riktigt rolig, för mig som instruktör/befäl men kankse inte för deltagarna, så som jag hade det. 
 
 
 
Alltså, älskade älskade Milton. Hahah, summare hund får man leta länge efter. Han smet från mig när vi plockade hallon under kursen. Första gången ville han bara leka... Så han sprang runt runt och andra gången slet han sig loss när jag pratade i telefon och sprang fort som satan mot flygstugan och kollade hela tiden efter sig så jag var honom hack i häl. Haha. Sen satte han sig på brotrappen och såg väldigt väldigt nöjd ut när jag med andan i halsen, skräckslaget kom ifatt honom... Han är som en jobbig lillebror som man inte kan sluta älska trots alla hans galenskaper... 
 
 
Flygning över Moraby och Naglarby!
 
Långsjön från ovan!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0