Formbesked

En aktiv dag har jag haft, trots lillmagens krångel. Kom ner till träningslokalen lägligt till tävlingsstarten, värmde upp och kände väl mig inte så himla taggad. Mest... tom. Som att inget i världen spelar någon större roll. Både i kropp och skäl. Den här tävlingen var mest en träningstävling, med 5 lyft i varje grej istället för 3 st, som det vanligtvis är på riktiga tävlingar. 
 
Min tanke var att gå in på en säker vikt och mest lyfta för självförtroendet. För under hösten har mitt tävlingspsyke inte varit bra alls. Så jag tänkte att 35/47 kg vara lagomt. Men när jag väl började värma upp upptäckte jag fördelarna med att lyfta med ett tomt sinne - att allting gick på reflex och vana. Utan att jag behövde tänka allt för mycket. Så jag höjde mina ingångar till 40/50 kg. 
 
Första lyftet gick väldigt bra. Jag var cool och hade tålamodet att vänta in stången, lyfte med känsla och med förnyade krafter. Lika bra gick 43kg och jag blev chockad när inte ens 40 kg har kommit upp på träningen den senaste veckan. De sista tre lyften begärde jag 46kg på och de snurrade runt så jag antar att jag hade på för mycket fart och att det var något för lätt för mig. Även om det är ett nytt pers. Jag kände mig chockad över att jag kunde lyfta så mycket med tanke på mitt magont, att jag inte alls har tränat ryck och stöt så mycket på sistonde.
 
Inför stöten kände jag mig väldigt opepp till. Men när jag väl gick upp på "podiet" släppte allting och jag fick lätt upp 50 kg. Nästa lyft begärde jag 55kg på och även det gick lätt upp. Bra vändning och lätt överstöt. Bestämd och att jag vågade mig under. Så jag satsade på 60 kg i mina tre sista försök. Men intalade mig själv att om jag inte tog det var jag nöjd ändå, med tanke på mitt hälsotillstånd. Jag var väldigt förvånad över att mitt första försök gick "bra". Jag vände 60 kg och fick rullgardin. Sen blev jag lite avtrubbad och drog mest i det andra försöket. Kände att lusten, orken och krafterna att fortsätta var slut efter rullgrdinen så jag avstod från mitt sista lyft.'
 
Jag kände mig väldigt stolt över min prestation, för under några minutrar hade jag väldigt ont i magen och tänkte flera gånger på attt avbryta min medverkan. Men något pushade mig framåt och det är jag himla glad över. Stolt över min egna prestation och nu känns det dessutom skönare när jag vet vart jag ligger i formen. Sen kanske jag inte kan prestera under nästa tävling, för att den här varit så bra. Men det är ju isf en fråga om dagsform. 
 
 
Två oldies från arkivet
 
 
 
Efter tävlingen kände jag mig otroligt nog väldigt pigg och kry, så jag sprang några kilometrar och mystränade lite squats och gjorde några "BRAK" övningar. Bröst, rygg, axlar, knän inför inryckningen om två veckor. Med mitt hälsotillstånd gäller det verkligen att ta vara på de bra stunderna då det inte gör ont. Så, sagt och gjort. Nu är jag äntligen hemma efter 5 timmar nere i grottan. Trött, sugen på hummer, men alldeles för lat för att gå upp och kocka. Så jag ska nog gå och lägga mig och börja skriva på min packlista och inköpslista inför GMU:n. För nu börjar det dra ihop sig, rejält. Och himmel vad mycket saker jag måste hinna med innan dess...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0