Med en gnutta hopp

Ooouh, ännu en dag som jag vaknar av en konstig dröm. Den här gången drömde jag om att jag hittat min klocka som varit borta i 3 veckors tid och som verkligen är det viktigaste redskapet i mitt liv efter min kalender. Lever i en mardröm nu när jag inte har den i min ägo... Man kan ju liksom se allt med den, i mörker, man kunde bada med den, dessutom har jag ett fränt alarm som påminner mig om GMU-tiden och som får mig att hoppa upp vilken tid på dygnet och som piper varje timme och upplyser mig... Gud vad jag saknar den. 
 
Så när jag vaknade imorse var jag väldigt lycklig, fast när jag insåg att det bara var en dröm blev livet (kl 05.50) genast mörkt igen. När Adam gått låg jag klarvaken och tänkte länge och mycket på om jag skulle ta mig upp och äta långfrukost. Men så blev det ju aldrig. Somnade om en halvtimma innan det var dags att gå upp på riktigt...
 
Sedan har jag jobbat och tränat resten av mina vakna timmar. Knäna gör fortfarande ont, trots lång viloperiod... Men bänke gick bra. Och BRAKEN. Nu ska jag inta soffläge och lägga mig med Keplers Stalker. Later!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0