Om åldersnoja

Ännu ett ålderstecken, all den här oron och nojjan som slagit till som en blixt från klar himmel. Alltså, det är helt sinnessjukt hur mycket jag går runt och oroar mig. "Tänk om jag måste jobba över, så jag slutar surig och inte orkar träna" "tänk om det regnar, då kan jag verkligen inte ha den vita klänningen till festen" "Fan vad klockan är mycket, 00.32 jag kommer aldrig orka upp till öppningen imorgon..." och så vidare och så vidare. 
- Det är jobbigt att vara jag nu. 
 
Men jag hoppas det bara är en fas, jag möjligtvis kan växa ur (absolut inte till det värre/äldre) och så kan jag bli den vanliga Betty igen. Har vi en deal Gud? Eller någon annan som kan styra mitt öde....
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0