Slutet är nära

Nu mår jag verkligen inte bra. 
Magen, eller ska jag säga maginnehållet åker berg och dalbana på högsta hastigheten och höjden - och jag kan bara sitta still i den och hänga med. Hålla i mig för allt jag är värd. 
Jag är osäker på om det är alla tabletter och emlaplåster jag missbrukat eller om det faktiskt är laktosen som spökar efter gårdagens matintag... Hur som helst känner jag mig lite... dåsig. Minst sagt.
Orolig, livrädd. Fingrarna vill googla upp allt som kan gå fel, men än så länge kan hjärnan stå emot. 
Försöker tänka på soldatprovet och Aldrig ge upp:en som varit det värsta jag varit med om i mitt liv och sätta det här i perspktiv till det. 
 
Bäst jag ger mig av innan muren brister. 
 
 
Två låtar som funkat som "bromsmedicin". Slutet är nära. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0