Tadaaa!

 
Det är alltså det här jag gått runt och haft så mycket ångest över i några månader... 
Jag har varit så himla rädd. För smärtan, nålen och vibrationen. Att man ska känna igenom nålen ända in till revbenen. Att det skulle kännas som om man blev skuren med en skallpell. Att det inte ska läkas fint för att det är sommar, varmt och för att jag är alldeles för klåfingrig... Att jag ska backa ur. Och vet ni? Det var precis så illa som jag föreställt mig att det skulle vara. Det gjorde sjukligt ont, speciellt i ifyllningen. På revbenet. Och jag hade en liten uns av dödslängtan när jag låg på britsen. Men jag fokuserade på att andas djupt (då kändes det typiskt nog som om nålen nuddade benen... MEN, jag höll mig lugn). Och att det bara skulle göra ont under en begränsad tid. 
 
Och nu, nu är den klar - och jag överlevde. Efter tatueringen var jag väldigt yr, och min arm som jag krampaktigt hållt i britskanten hade helt domnat bort. Hade absolut ingen motorik i den så den hängde och slängde mest som den ville. Kommer ihåg att jag skulle ta av locket från mitt cerat och då missade jag ceratet med säkert 20 cm... HAHA!
 
Nu. 8 timmar senare har yrseln nästan försvunnit men jag känner mig otroligt ... onaturlig. Jag är stel för att tejpen inte är elastisk och tänker jag tillbaka på stunden kan jag fysiskt känna nålen gå igenom, skära sig in i huden och alltsammans gör mig otroligt illamående. Och fruktansvät ont.
 
Men jag är nöjd. Stolt för att smärträdda jag klarade det. För det trodde jag inte. Jag var så otroligt skakig när jag skulle lägga mig på britsen. Svimmfärdig. Vettskrämd och med en tårtsunami väntandes bakom ögonlocket. Minns att jag redan efter 3 minuter skrek rakt ut av smärta, hur ont jag hade och att jag var beredd att kasta in handduken... Första draget var ingenting. Men direkt efter stack det till rejält och det kändes ungefär som att han karvade i min levande kropp med ett sylvasst stämjärn.
 
Men jag klarade det och nu är jag märkt för livet. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0