Kärt återseende

Här ser ni en cheescake för 90 spännius... Fråga mig inte varför... Den var inte ens god. Jag börjar hitta i Uppsala. Förra veckan bestämde jag träff med Elin. Det blev en fika på fiket vid ån och det kändes verkligen behövligt att få catcha upp med någon annan utanför flottiljen. Vi träffas alldeles för sällan jag och Elin, men när vi väl gör det kastas jag tillbaka till gamla UNG tiden på redaktionen. Och härre min Gud vad lycklig man skiljs åt några timmar senare. Att jag började jobba på UNG redaktionen för mer än fem år sedan är något av det bästa som hänt mig. Allt jag lärt mig inom yrket, allt jag lärt mig om mig själv men också alla vänner och kollegor man fått privilegium att få jobba med. Wow. Tack livet. OCh tack Elin för en mysig fikastund. Det gör jag gärna om!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0