Snapshots

Jag har verkligen utnyttjat all min vakna tid idag. Åkte till jobbet i morse och stod i förbutiken tills ett då jag hade stämt träff med Sussi på gymmet. Stötdag stod på schemat och redan i uppvärmningen tänkte jag kasta in handduken för att kroppen var för öm och osmidig för all sort rörlighet. Men jag tänkte på varför jag kommit dit och gjorde några stötar. På lätta vikter gör det inte alls ont i knäna, men så fort man börjar närma sig 50kg strålar det i knäna. Så jag fick besviket lägga av och bara nöta lite överstötar istället. Min teknik där måste verkligen fixas till och huvudet måste släppa skräckspärren, sen kan jag nog börja klättra. Men jag bestämde mig iaf för att göra 55kg på överstötarna, so I did. Mirakulöst. Det kommer alltid en spärr när jag lägger på 55kg, spelar ingen roll om jag legat på 54kg innan, 55kg är en stor gräns för mig - men idag var spärren lite utsuddad, så jag kunde ta det. 
Det kändes så jävla overkligt. Att lilla jag med alla mina hjärnspöken i stöten kunde överstöta 55kg, som jag haft och har så otroligt svårt för, efter fyra månaders frånvaro. Oändligt stolt. 
 
 
 
Mellis. Nutella, ägg, chroella shott & finncrisps.
 
Ridfit on! 
 
Efter gymmet var nästa programpunkt ridning hos Felicia. Och det var underbart. Trevligt att bli uppdaterad om hur det går för lilla Dahlander, trevligt sällskap och strålande, värmande kvällssol. VAD kunde bli bättre? Vi tog en tur runt åkern och i slutet tog vi två varv runt i trav. Vilket för mig som inte travat på 2 år var skräck blandad förtjusning. Jag är absolut inte bra på att hålla mig kvar i trav, för jag har aldrig riktigt lärt mig hur. Men jag kan, på mitt lilla sätt. 
 
 
 
Och först fick jag sån här panikrädsla för att ramla av, men efter två minuter lade den sig och jag kom in i takten och kunde börja njuta igen. Och helvete (ursäkta språket) vad lycklig jag var av att bara få trava lite, i kvällssolen med en fin vän. Om jag fick rida lite och trava lite med jämna mellanrum hade jag varit lycklig på heltid.
 
Resten av kvällen har varit intensiv på hemmaplan. Jag har hunnit med två telefonmöten, lagat matdosa, hämtat kattnycklar, fått en instruktion på Åke, överfört pengar, planerat nästa vecka, hunit förälska mig i en bil som jag ringt ner Adam & Joel och bett han åka och köpa den åt mig/oss, diskat och försökt packa inför morgondagen. Nu är jag fortfarande väldigt hög på lycka både av överstöten och av ridningen, och av bilen jag hoppas blir vår så jag kommer absolut ha svårt för att somna, men känner mig fortfarande alldeles för lat för att packa. Och tåget mot Östersund går vid åtta... Livet <3
 
Jag ska förresten göra debut imorgon, som "ledare" inom försvarsmakten. Ska gå som SO:s hjälpreda under träningslägret och det ska bli SÅ kul. Få träffa mina saknade vänner, Filippa, Sanja & Emelie och få gå i gröna kläder. Livet. Men först måste jag komma igång med packningen... Suck... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0