En ångestfylld onsdag väntar

Jag tycker om att känna känslor, för då har jag något att förhålla mig till, oavsett om det är bra eller dåliga känslor. Men inför imorgon känner jag bara en bottenlös sorg. Sista VFU-dagen (praktikdagen) på skolan jag går på. Jag är inte alls redo att lämna klassen, sluta lära mig ofantligt nyttiga saker från min handledare som dessutom undervisar på ett sätt jag i framtiden vill undervisa och vara på. Jag är inte alls sugen på att återgå till plugget som sakta drar livslusten ur mig. Jag är inte redo att återgå till det liv jag kallar vardag. 
 
Så jag är minst sagt lite ledsen idag. Eller, lite, är en underdrift. Bottenlöst. 
Och så alla grubbrerier på det, vilket gym ska jag välja? Ska jag välja att flytta, trots att vi har det så bra? Vad ska jag fokusera på hos psykologen på torsdag? Kommer jag klara av examinationsuppgiften? Ska jag hålla mig borta på black Friday eller ska jag gå all in och tröstshoppa slut min årsbudget? 
Det enda positiva just nu är att Adam också befinner sig på samma nivå pga psykologikursen han läser i skolan, så vi kan ju åtminstonde gråta tillsammans! Och helvete vad jag kommer grina inatt. Bäst jag vaknar uttorkad så jag slipper visa mig megaledsen när det är dags att säga hejdå och på återseende till klassen imorgon eftermiddag. Fan vad mitt liv suger. 
 
Här är en låt jag fastnat lite extra för. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0