Med flaggan i topp

Hej hörrni!
 
En VFU-period är nu till ända och det är med blandade känslor, men mest lycka jag lämnar med flaggan i topp! Jag har fått hålla egna lektioner, fått en riktig matteuppfräschning, utmanat mig själv och cyklat två mil varje dag i tre veckors tid. Lycklig är bara förnamnet. Jag har haft det så jävla roligt! Trots att mina mornar börjat vid sex snåret och jag inte varit hemma igen förrän runt fyra-sex på kvällen. Jag har utan tvekan haft världens bästa cykelpartner in crime som verkligen förgyllt alla mornar med sitt sällskap. En fantastisk klass och handledare som verkligen utmanat mig. Och självklart har jag lärt mig massor. Vuxit flera meter som person.
 
För första gången på länge känner jag att jag precis är på rätt plats och ställe. Jag vet inte om det beror på min eminenta klasskompis, som jag tillbringar så mycket tid med, på den varma handledaren som varit ett bra bollplank eller bara att jag hittat rätt. Fast det vill jag nog inte säga så här tidigt i utbildningen. Men jag är på god väg dit. 
 
Idag har jag gjort allting för sista gången och när jag skulle ha mitt avslutande tal för klassen kände jag mig stolt över mig själv. Det känns som att jag gjort intryck och bidragit, iallafall med något. När eleverna räckte upp handen och framförde alla sina tack och hur mycket de skulle sakna mig var det som att få stående ovationer. Det var så himla mäktigt. Och jag kämpade emot tårarna som brände bakom ögonlocken. Jag vet inte om jag är skapt för att bli lärare, men däremot vet jag att jag blir lycklig av att vara där. Och det räcker som motivation för mig. 
 
Efter arbetsdagen rullade jag och Olle hem genom villaområdena och bestämde oss i utkanten av stan för ett miniäventyr, så vi tog några nya cykelvägar och hittade klipporna som vi satt vid innan VFUn började. När jag var färdig med det äventyret åkte jag hem till äldklingarna och tog emot min nya dator. Fantastisk dag. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0